Torsdag ...
En lugn dag. Ja, alla mina dagar är väl mer eller mindre lugna. Oftast mer. Friherrinnan har slut på ägg och kan inte köra bil ännu (den gipsade högerhanden) så jag tittar in hos Stensjö Ägg på andra sidan kustvägen och köper ett flak med normalstora ägg. Där inne i det lilla rummet där äggen står samlade i olika flak - allt efter storlek - står ett sällskap av kvinnor vilka tillhör ett städbolag och jag frågar om dom är från Litauen, nej, från Polen, svarar dom unisont. Blå uniformer. Glada damer.
Så till Steninge. Friherrinnan säger att hon är döless på att inte kunna baka och vara igång som vanligt, men nu är det bara två veckor kvar, sedan ska gipsen tas av. Minns själv hur underligt det kändes .., då när handen befriades från gipsen ., det var som att handen skulle ramla av och falla till marken!
Kommer hem.
Fixar lunch och gör en god vitkålssallad med apelsin, - och äppelbitar i, plus solroskärnor, lite rapsolja från Ugglarp, pressad citron, svartpeppar och örtsalt. Sååå gott! Från frysen plockas pv:s lasagne, jo, men det blev en fin lunch. Kryddar extra med såväl curry som cayennepeppar och då blir det ännu smarrigare.
Läser DN på nätet om en 54-årig man i Malmö som mördat och styckat en annan man (24-åring). Efter mordet styckades den mördade och hamnade i frysen hos mördaren. När allt detta uppdagades dömde tingsrätten den åtalade till 5 års fängelse. Trodde att jag läst fel .., FEM år för detta! Nu har hovrätten ändrat domen till sjutton års fängelse! Men h u r tänkte den första instansen ...??
%20(1)%20(1).jpg)
Och igår störningar på 1177:s hemsida.
Blir glad av att läsa att Sverige utlovat stöd till Ukraina "så länge det behövs" och hur glad blev jag inte när kungahuset inte längre vill stå som kunglig hovleverantör när Marabou har med Ryssland att göra, ja, lika glad som när kungen tvekade inför att delta i nobelprisutdelningen - då Rysslands ambassadör var inbjuden -.
Har aldrig sett sååå mycket tv-reklam för Marabou choklad som efter hovets kungörelse och åtminstone på Hemköp finns i foajén en jättestört med just M-choklad!
Lyssnade till USA-podden igår och förfärades över vilka tortyrmetoder USA använt sig av för att få fram erkännanden från de som fängslats för inblandning (utan att vara dömda) i 11:e-septembereländet. Bedrövligt .., och detta i ett så kallat civiliserat land!
När jag i morse lyssnade till nyheterna, tänkte jag att är det ens konstigt att ungdomar tappar tron på tillvaron ...? Eller är det underligt att barnafödandet minskar i nästan hela världen? Man behöver sannerligen inte vara raketforskare för att komma fram till vad det kan bero på. Putin, Erdogan och andra potentater uppmanar ungdomarna att skaffa flera barn .., ja, ju fler, desto bättre! Att världen redan är överbefolkad spelar tydligen ingen roll.
Om elva dagar flyttar hon till ett äldre/seniorboende i egen lägenhet och med gångavstånd till det mesta. Farväl huset där hon och den sedan länge avlidne maken bott i sååå många år och farväl till rara grannar och farväl till den högt älskade trädgården och inte minst: farväl till solrosorna vilka sommartid växer sig flera meter höga!
Men också .., så trevligt att få sällskap av en kvinna som hon en gång i världen spelat bridge med ("då, när jag hade minnet i behåll!", säger I) och där finns ytterligare någon som hon känner. Eget boende, men ändå med möjligheten att träffa andra. Om bara några år fyller Ingrid hundra år. (Bilden togs vid hennes köksbord i Falun).
Nu är det sortering av ett helt liv som pågår, säger hon.
"Jag har post-it-lappar .., dom röda ska sättas på saker jag inte kan ta med mig, dom gula sätts på saker som jag inte vet om jag vill behålla ..,. och så gröna lappar på sådant som ska få följa med till det nya boendet."
Och hon hittar en pärm där hon under årens lopp samlat kondoleansbrev; alltså kopior på sådana som hon skrivit och skickat till .., ja, förmodligen någon anhörig till den avlidne. Nu hade hon suttit på en köksstol och läst somliga av breven och förundrats över att hon en gång kunde uttrycka sig så bra, då, när minnet var som det skulle.
Och så får jag hennes nya adress, se den kan hon minsann utantill likt ett rinnande vatten.
Eftersom vi själva nyss har flyttat till ett seniorboende tänkte jag bara säga att man inte kan blanda ihop ett sådant med äldreboende. Seniorboende är vanliga hyreslägenheter som är avsedda för i regel 55+ och/eller 65+. Det finns ingen som helst service eller hemtjänst eller annan hjälp inblandad i dessa boenden, det är för äldre utan barn och tonåringar helt enkelt. Ibland kan det finnas en värdinna och vissa aktiviteter och viss allmän service inrymd i allmän lokal men det varierar mycket.
SvaraRaderaÄldreboenden är det som förr kallades ålderdomshem. Där klarar man sig ofta fortfarande själv med hjälp av närstående och framförallt av hemtjänst och i förekommande fall av viss hemsjukvård.
Nästa steg är det du kallar din mammas gruppboende i Ystad men det benämns inte så längre, det är ett steg längre, dvs det är sk särskilda boenden där de som bor där har långt gångna behov av daglig vård och tillsyn. Ofta ganska långt gången demenssjukdom. Men man bor i egna lägenheter/rum med badrum och pentry oftast och ”grupp” består endast i att man, om man kan, äter, tittar på tv och deltar i aktiviteter tillsammans.
Sen finns det korttidsboenden och andra varianter men det du beskriver för din Friherreväninna låter för mig som ett seniorboende och ingenting annat. Vi får inte göra annat än att själlva förklara detta för vår omgivning nu och det är inte så kul att alla tror att demensen slagit till och vårdbehovet gör att vi nu hamnat på särskilt boende. Så jag tar tillfället i akt att klargöra detta - om du själv hamnar i liknande läge tror jag det kommer att vara lika viktigt för dig att berätta att seniorboenden inte skiljer sig ett enda dugg från att bo i vanliga hyresrätter. Mer än att alla är över en viss ålder. På gott och ont. Jag kan sakna barnskratten men definitivt inte moppegängen och trötta förisbarns envetna skrik där mobilberoende föräldrar inte ens reagerar. Sånt - som du brukar skriva!
Monet: Ja, det var kanske slarvigt uttryckt och det är inte friherrinnan som ska flytta, utan vännen I i Falun. Hon ska bo i en 3:a på 90 kvm och beställer maten, men kan om hon vill tillaga sin egen mat. Hon är ju en som besöker bibliotek, konserter och andra kulturella evenemang, även om hon anser sig vara väldigt glömsk. Andra i samma ålder som hon känner, bor också på samma adress, men i porten intill. Kanske är det ett vanligt hyreshus-boende, det var lite svårt för henne att förklara. Hon berättade tidigare att hon stod i kö till ett äldreboende, så jag utgick från det. Du kommenterar ibland och berättar öppet om en närståendes begynnande demens och då kan man ju tydligen också bo på ett seniorboende? Har jag verkligen någonsin beklagat mig över ”förisbarns envetna skrik?” Jag som var överlycklig när vi bodde alldeles intill en förskola i Berlin och gladdes åt rop och skratt från småttingarna på innergården! /Elisabet
SvaraRaderaSjälvklart kan man bo både i ”vanlig” lägenhet och också i seniorlägenhet om man har, som min man MCI, dvs mild kognitiv svikt som inte kräver ens hemtjänst. Därför att jag finns här förstås men skulle jag dö före honom träder hemtjänst och annan samhällsvård in i mitt ställe om det skulle behövas. Han har inte Alzheimers och det behöver inte bli värre än så här, tack och lov! Jag skrev heller inte att DU stördes av förisbarnens skrik - det var med referens till vårt eget norrtäljeboende med lekplats på gården där det ofta var allt annat än idylliskt med totalt frånvarande föräldrar. Mer än en gång har vi där rusat ner med plåster, tröstat och separerat otröstliga ungar i bråk. Inget vi saknar här! Jag förstod i efterhand att det var din väninna Ingrid som nu ska flytta men det känns fortfarande lite oklart till vilken boendeform? Kanske särskilt boende ändå? Många som har minnesproblem och behöver lättare stöd i vardagen bor så länge och klarar sig bra! Skrev Monet
SvaraRaderaMonet:
SvaraRaderaDå alla mina barn arbetat på äldreboende och min mor bodde så sin sista tid vet jag hur dessa fungerar. De är mycket riktigt som gamla tiders ålderdomshem, MEN jag måste rätta dig ang hur de fungerar. På äldreboenden arbetar personal dygnet runt och tar hand om de boende. Här finns ingen hemtjänst och anhöriga tar inte del i vården. Du blandar ihop äldreboende med serviceboende och det är det senare du beskriver.
Hedgrenskan
Hedgrenskan: Ja, själv vet jag snart varken ut eller in ,-). Med stigande ålder lär jag väl hamna på ett demensboende, det vet jag i alla fall vad det är.
SvaraRaderaElisabet:
SvaraRaderaTa inte ut något som kanske aldrig händer i förskott. ❤️
Hedgrenskan
Hedgrenskan: Men jag är iaf beredd ,-) /Elisabet
SvaraRaderaVarför så viktigt med vad boendet heter…
SvaraRaderaBabsan: För mig personligen spelar det ingen roll om jag bor på ett seniorboende eller äldreboende. Vid det laget ÄR jag väl just äldre, förmodar jag. Och har jag blivit dement, så får det gärna heta ett boende för dementa. Vid det laget lär jag inte bry mig.
SvaraRaderaJo, så vi inte hamnar fel😅, 55+ är seniorboende eller med ett annat namn lika korrekt, trygghetsboende. Service finns om man så önskar men inget som ingår, och äldre än 70 ska man inte vara om dessa som startat dem ska få statligt investeringsstöd. En del bryr sig inte om det och då kan man få bo så länge det fungerar. Som en hyreslägenhet med dyr hyra.
SvaraRaderaOch din vän som ska bo i 90 kvm kan ju välja hemtjänst till sitt trygghetsboende-seniorboende precis som alla till döden har i sina egna stora som små hus, slott som herrgårdar, lägenheter egna som hyres m m.
Sen äldreboende är som dåtidens ålderdomshem men enligt socialtjänstlagen heter det särskilt boende, i folkmun, vårdomsorgsboende eller servicehus, och alla blandas, dementa som pigga i huvudet men har sitt eget lilla bo med sovhörna, pentry, social hörna och badrum och vårdpersonal dygnet runt som innebär mat, omvårdnad och sjukvård och ambulansfärder vid allvarlig sjukdom. Men så stort vårdbehov kan också en boende ha som väljer att bo i sitt eget hus eller lägenhet. Kommunerna glada om de bor hemma eftersom det är platsbrist. De kan hemma ha hissar som svänger hit och dit och sänks ned för att få flytt till badrum eller matplats och medicinering dygnet runt. Och läkare och sjuksköterska på hembesök och fotvård men de betalar förstås dyrt för allt. Och kanske allra sista tiden blir det en vistelse på ett äldreboende innan sista andetaget.
Själv skulle jag inte vilja bo i ett trygghetsboende med bara gamla tanter runt om, i regel är väl karlarna döda som ofta kan vara lite gladare😄. Hade kollegor när det var nytt med detta 55+ så de på stört skaffade ett sånt och gladdes varje dag åt att slippa se och höra barn och unga, bara jämnåriga. Så trist men var deras beslut.
Monica: tack till dig också som förklarar! / Elisabet
SvaraRaderaOch till er alla: om vi nu blir dementa hela surven, så googla på dagmarsminde så ska ni få se på ett boende som i mina ögon är rena drömmen! Finns i Danmark .., och på Instagram. / Elisabet
SvaraRaderaNu har vi hamnat i en enda röra kring olika boendeformer när man blir äldre, vad de kallas och vilken service |/vård de innebär. Först ska jag säga att man numera inte heller rekommenderar att man använder begreppet demens, demensboende och demenssjukdomar. Det heter kognitiva sjukdomar och äldreboende/särskilda boenden. Vi bor själva nu i en seniorlägenhet som, jag upprepar det, är en helt annan sak och är exakt som vilken hyreslägenhet som helst. Enda kriteriet här är att man ska vara 65 plus. Inga ”dementa” bor i seniorlägenheter. I vårt fall bor vi i den privata stiftelsen Blomsterfondens lägenhetsbestånd. Vi har stått i deras lägenhetskö i över TJUGO år för att få lägenhet här i Svalnäs, Djursholm. Vi bor i en trea med uteplats med normal hyra för stockholmsområdet, lägre än vad vi hade i Norrtälje. Det är INTE ett serviceboende och INTE heller ett trygghetsboende utan vanliga lägenheter för 65 plussare i ett mycket vackert, sjönära och naturskönt område i Danderyds kommun. Det är ett mycket eftertraktat boende av det skälet men kräver som sagt lång kötid. Vill vi ha hemtjänst, trygghetslarm och hemsjukvård går det via kommunens biståndsbedömare precis som för alla andra. Inom det här området, helt avskilt från seniorlägenheterna, finns också ett mindre äldreboende, just med personal dygnet runt och i första hand för patienter med långt gångna kognitiva sjukdomar. Man har också några få platser för patienter i livets slutskede, en ren sjukavdelning alltså. I dagens situation ser det helt olika ut i olika kommuner och regioner - det går inte längre att jämföra rakt av. Privata utförare arbetar jämsides med de kommunala och nya koncept introduceras hela tiden. Idag är tanken att man på sin ålders höst ska bo hemma så länge det går och få hjälp av hemtjänst, hemsjukvård och, alldeles för länge och för svårt, hjälp och vård av anhöriga som oftast själva blir sjuka och nästan går under på kuppen. På vissa ställen i landet är köerna till särskilt boenden upp till två år! I sammanhanget tipsar jag om att bekanta sig med hur det ser ut i den egna kommunen, tänka igenom hur man vill ha det för egen del och inte lämna över det beslutet till anhöriga och som vi gjort, besöka olika äldreboenden för att bilda sig en uppfattning om hur de drivs och om man själv eller anhörig kan tänka sig att ev bo där. Och också kalkylera med de kostnader de här boendena innebär. De är inte försumbara! Och som sagt - förväxla inte seniorlägenheter med någon som helst form av inbyggd vård eller service - här bor man precis som i vilken lägenhet som helst! Monet
SvaraRaderaTillägg till min namne Monica alltså: Sorry, men din beskrivning och dina benämningar av olika vård- och omsorgsboenden stämmer inte alls längre. Och att det enbart skulle bo trista tanter i seniorlägenheter är heller inte korrekt. Här där vi bor är majoriteten aktiva seniorpar och de som är ensamma är lika många män som kvinnor! Monet
SvaraRaderaMonet: Får inga dementa (ja, jag använder ordet dement) bo på ett seniorboende? Om den ena parten blir dement, nog måste väl ändå den få bo kvar ..?
SvaraRaderaJo, det är klart. Allt beror på om det finns anhörigvårdare som tar på sig vårdansvaret, oftast till slut tillsammans med hemtjäntinsatser och ev hemsjukvård som man bara får via biståndsbdeömning. Är man ensamboende avgörs det av biståndsbedömaren i vilken mån man klarar sig själv hemma. Det är ingen skillnad att bo i eget hus, egen lägenhet eller seniorlägenhet när det gäller de här bedömningarna. Men fortfarande gäller huvudregeln att man ska bo kvar i sitt hem så länge det går!
RaderaSkrev Monet
RaderaHej igen Elisabet och måste säga att det var riktigt bra att detta kom upp om seniorboende=trygghetsboende och äldreboende.
SvaraRaderaHär byggdes riktigt fina hus i vackert område med bekvämt avstånd till allt, 55+ och blev populärt hos just den ålderskategorin. De sålde sina hus och köpte för några miljoner en lägenhet, det är bostadsrätter och storlek 58- 95 kvm. Vackra balkonger och vackra trädgårdar. Men dessa sålde sedan vid 65 när de gick i pension och flyttade vidare. Vi kollade fakta nu för ett par vi känner köpt, 80 och 84 år. Nu är det väldigt hög ålder där, ofta 85 år och uppåt till 95 år. En bostadsrättsförening måste enligt svensk lag ha en styrelse och se där är bekanta med och de övriga 80+. Ger lite frågor och undringar, så mycket avtal som ska tecknas, anbud att ta ställning till från olika firmor och det kräver sin man och kvinna att hitta revisorer, ordföranden, sekreterare, ekonomer m m m m. Och aldrig någonsin ser man en människa ute där i de fina trädgårdarna. En dag kom en dam med både matkasse och paket hon hämtat, blev för mycket och jag bar det hem åt henne.
Och till Monet, du har upprepat allt i ditt inlägg om boenden hur det är och som du lärde i mitt korrekta med all kunskap jag har men sen lagt till att allt är fel. I nästa?
Trygghetsboende heter det jämte seniorboende från Ystad till Haparanda beroende på att det finns lite extra personal att nå, bovärd t ex hos dig och trygghet anses det bli med äldre tillsammans. Ni bor ju i hyresrätter där så inga kostnader för hög insats som här men åldersfördelningen väldigt lika, den äldsta 96 år och många runt 90 år. Så förstår att hemtjänst behövs och det har Blomsterfonden en egen privat, inte alls kommunen. Och de gör väl allt för att ni ska kunna bo kvar i trygghetslägenheterna för var skulle det annars finnas plats? Och blir någon lägenhet ledig beror ju det på att någon dött. Hoppas ändå att lgh uppdateras lite så de blir lättskötta för de gamla. Ser också att ungefär tre gånger så många damer bor och lever mot herrar. Så rätt där med. Och trista tanter skrev jag ej utan gamla. Trist nämndes i sammanhanget att inte höra glada barnröster och unga. Hoppas ändå att ni trivs och att det känns bra och att ni har lite kontakter som också känns bra.
Tack Elisabet, nu vet vi att bo kvar i vårt fina gäller tills vi en dag kanske får kognitiva sjukdomar. Just i det tycker jag maken varit lite virrig sen 35-årsåldern😄idag faktiskt skärptare och berodde nog på stress, själv är jag helskärpt. Och har ofta kunnat hantera svårigheter och stress och är sansad. Har jag fått pluspoäng i på mina arbetsplatser. Slut på kommentar och ha en fin helg, hoppas att det blir lite sol.
Tack till er alla som bidragit med kommentarer och klokskap! Personligen bryr jag mig knappt i vad det heter där jag en gång ska bo, huvudsaken är att det fungerar bra. Inte är jag helskärp och inte särskilt sansad heller, jag har haft ett veritabelt elände med att komma ihåg ordet paranoja, det spelar ingen roll hur jag försökt!
SvaraRaderaJag hade nämligen gjort supergod pannacotta, dekorerad med färska hallon och physalis, plus en liten kvist citronmeliss på toppen och Ecke och Britt förärades var sin skål med detta, i repris, eftersom Ecke tyckte att det var så himla gott när han fick detta hos oss.
Dagen därpå ringde Britt och var lyrisk och sa att godare paranoja än den där jag kom med, hade hon nog inte smakat! Vi har haft så roligt åt detta - hon också - men det blev måttligt roligt när jag själv aldrig kom ihåg vilket ord hon använde ,-). Men NU sitter det. Och i morgon ska jag bjuda gästerna på just "paranoja" med vaniljsmak och så det övriga till. Ha en fin helg alla!
👍
RaderaTill Monica. Jag har ingen lust att gå i polemik med dig alls men det är inte så att seniorboende är lika med trygghetsboende!! Jag upprepar IGEN: Svalnäs seniorboende dit vi flyttat är ett område med vanliga 2-4-rumslägenheter i trevåningshus med hiss. De är inte handikappanpassade eller på något sätt annorlunda än vanliga lägenheter. Vi har ingen ”trygghet” här utöver den man i så fall har som behövande av hemtjänst eller hemsjukvård vilket förstås är vanligare upp i åren. Den ”bovärd” som finns är likvärdig med en fastighetsskötare och ingenting annat. Han rensar avlopp, byter trasiga kylar och är enbart till hjälp i fastighetskötselfrågor precis som i vilket hyreshusbestånd som helst!
SvaraRaderaStiftelsen Blomsterfonden driver flera seniorboenden för 65+ i storstockholm. Som betalande medlem med arsavgift på ett par hundra kronor erbjuds man lägenhet där efter kötid. Genomsnittlig kötid till de mest attraktiva ställena är ca 20 år och de flesta har alltså ställt sig i kö redan i femtioårsåldern, precis som vi gjorde! Blomsterfonden driver också två helt separata äldreboenden och har också en egen hemtjänstorganisation. Om vi som bor i Svalnäs behöver hemtjänst (som beviljas av biståndsbedömare) erbjuds man hemtjänstutförande av ett tiotal sådana, både i kommunal och privat regi, typ Attendo, Vardaga etc. Blomsterfondens hemtjänst är bara ett av flera alternativ.
Jag begriper heller inte hur du kan ha synpunkter på ålders- och könsfördelning på hyresgästerna här eller påstå att hyresvärden ”gör allt för att vi ska bo kvar för vart ska vi annars ta vägen”? Eller komma med synpunkter på att ”lägenheterna uppdateras så att de blir lättskötta för de gamla”? Och tala om att det mest är 90-åringar som bor här? Det sker sedan länge ett generationsbyte här, det är nu fyrtiotalisterna som flyttar in i de här extremt attraktiva lägenheterna - de flesta i par, aktiva 75+ och uppåt. Kvinnorna är inte i mera majoritet här än i samhället i stort, vi lever ju som bekant längre än männen. Jag är själv 79, vi åt igår middag med goda vänner här där hustrun är tre år yngre än jag. Trerätters - tillagade av mig i vårt eget väl fungernde kök!
Det finns ett stort antal aktiviteterför just aktiva seniorer här men de erbjuds och organiseras obs INTE av hyresvärden Blomsterfonden utan av hyresgästernas egen intresseförening. Man kan sjunga i kör, spela boule i den vackra parken, delta i bokcirkel, måla akvarell och vara med i olika typer av gemensamma aktiviteter. Eller inte- man lever här helt sitt eget liv som man själv vill. Utan ”trygghetsfaktorer” eller sådana tjänster som du fått för dig erbjuds på seniorboenden. Du blandar ihop med det som tidigare kallades serviceboenden men de flesta sådana är nedlagda numera. Det vore bra om du höll dig till fakta och inte i det här fallet felaktigt beskriver en verklighet som jag ju lever i!