Läser om ...
.jpg)
Sonen brukar fråga varför jag sparar på böcker som jag redan har läst?
Jo, det gör jag, men långt, långt ifrån alla!
Den dagen jag lämnade det gemensamma huset i Skåne, då tog jag bara med mig älsklingsböckerna, de som jag ofta hade köpt för egna pengar eller fått i present eller julklapp. Såna som kommit att betyda mycket.
Eftersom Röda Korset och många andra återvinningsbutiker inte såå gärna (ibland inte alls) tar emot horder av böcker, så har jag helt enkelt kasserat säkert MÄNGDER av dem.
Men några finns kvar, däribland boken "Monopolet" av författaren Måns Wadensjö.
Till stor del tror jag att det handlar om igenkänning när jag har läst - och nu läser om - den här boken. Det är så mycket som är bekant .., detta att arbeta i butik och allt vad det innebar med kundkontakt och annat. Och hur tungt det ofta är! Så otroligt mycket tyngre än vad många kan föreställa sig! Så slitsamt.
Arbetar man dessutom på ett Systembolag, kan man ju räkna ut hur många hundratals kilo personalen hanterar varje dag, om det ens räcker.
.jpg)
Och alla olika slags kartonger!
Hur väl minns jag inte hur man HATADE champinjonlådorna som kom från Kina och inte gick att sprätta upp med sprättkniv, nej, dessa lådor var limmade och man fick riva och slita för att alls komma åt burkarna!
.jpg)
Ja, det finns ju gott om böcker att vilja läsa om, och dom vill jag också ha kvar. Så finns det andra jag kan vilja kunna slå upp och titta efter hur det nu var, eller kunna låna ut till någon. De som jag är färdig med när jag läst dem en gång, de utgör den mest ointressanta minoriteten av de böcker jag läser numera. När jag var tonåring och läste massor var det annorlunda men nu har jag mindre tid och är mycket mer selektiv! / Annannan
SvaraRaderaSenast häromdagen sa jag till T att; hjälp vilket slit det måste vara att jobba i butik.
SvaraRaderaAlla dessa tunga vagnar som ska köras runt, alla höga ljud (eftersom jag är ljudkänslig tänker jag ofta på de anställdas hörsel), alla lyft, många av de anställda ser stressade ut - dag efter dag. . .
Stora risker att bli utslitna på olika sätt, tänker jag.
💖
Intressant att å inblick i andras jobb. Man ser ju bara ytan. Blir man inte smått galen om man jobbar i affär och tvingas lyssna till samma julmusik ända från november?
SvaraRaderaGunnel: Ja, det blir man! Men i dom senaste butikerna jag arbetat i har det inte spelats någon julmusik. Det är dyrt med stim-avgifter, kanske därför? Men sen är det ju alla frysar och kylar intill kassan .., glassfrysar, etc och när varorna kommer ute på lagret är ju ett enda kaos. På Ica Maxi i Ystad räknade vi någon gång ut hur många hundratals kilo det lyftes när fruktleveransen kom! Om det inte var tusentals?
SvaraRaderaAnnannan: Många av böckerna som fick följa med - förutom skönlitteratur - var större böcker .., flera av Anja Notini, Lars Lerin, fågelböcker, böcker om resor .., ja, men sånt.
SvaraRaderaWalkaboutsweden: Precis! Vi var tre - alla i 60-årsåldern - som fick knäproteser nästan samtidigt. Alla hade vi tunga lyft på schemat, det är hårda golv och stressigt. Många kvinnor tackar för sig innan det är dags för pension, man vill gärna hinna ha ett liv efteråt också. Så blir pensionen därefter.
SvaraRaderaAnja Notinis fotoböcker är bland det vackraste jag vet. Jag äger dessvärre inte en enda. Men när jag gick på biblioteket hemma brukade jag låna dem då och då bara för att njuta.
SvaraRaderaannannan: jag har haft alla, men gav i ett anfall av övermod bort den som handlade om Konstnärens rum. Dräktfolket och Krukmakare-boken står i bokhyllan och så hade jag en som handlade om Madeleine Pyk. Särskilt Krukmakarboken .., ååå, som jag har älskat den!
SvaraRadera