Lördagsfönstret ...
.jpg)
.... fångades här i frukostmatsalen nu på morgonen .., den allra sista i Vilnius.
De övriga morgnarna har vi varit maximalt fem personer som ätit frukost samtidigt, men idag var det annorlunda.
Redan när jag öppnade dörren från vårt rum ut till korridoren, hörde jag en kvinna i min ålder ropa "Bonjour!" (till mig alltså) och det var första gången någon gäst på hotellet hälsade på det viset.
Det var inte i rummet intill heller, utan tre rum bort!
Nu visade det sig vara ett sällskap på sexton fransmän/fransyskor i vår ålder vilka frukosterade tillsammans, så värdinnan i köket hade det hon gjorde med att hinna med.
%20(2).jpg)
Två timmar kvar innan det är dags att checka ut.
Här sitter vi på dubbelsängen och gör just ingenting. Lyssnar lite till Ring-så-spelar-vi med Lasse Persson som programledare. Jag tycker att han låter så himla sympatisk!
Ett enda brunnslock har jag fångat under dessa fyra dagar. Det blev det här.
Min högra Eccosko fick göra locket sällskap på bilden.
Apropå tidigare diskussioner om just hälsande hos herr Bodin där jag berättade om våra erfarenheter om vardagsartighet i Frankrike så förvånar det mig inte ett dugg att det var just ett ”bonjour” du fick höra! Det verkar något tungsint därborta i Vilnius också - sammanbitna torgmadamer och vildvuxna gravar med pliktskyldiga plastblommor. I just Frankrike har man också ofta perenna blommor på gravarna men de är vackra små skulpturer i porslin tillsammans med en liten, ofta också vackert utformad porslinsskylt med ord om en älskad mamma.
SvaraRaderaOch hälsar på varandra - det gör man! Känner personligen ingen som helst dragning till de här norra delarna av Europa och just det forna östblocket som så länge präglats av icke-demokrati, rädsla och misstänksamhet. Så det är intressant att läsa om era strövtåg eftersom jag aldrig själv kommer att resa dit!
Monet: Men så många vänliga människor också! Intressant tycker jag att se olika kulturer. / Elisabet
Radera@Monet
SvaraRaderaLedsen att jag lett in dig på ett envist spår, där du hamnat med truligt folk.
Men observera att de jag skrev om i mitt inlägg var undantag av en sort som säkert finns i Frankrike och Djursholm också.
Jag vet inte vad det skulle vara för envist spår du lett mig in på? Du skrev ett inlägg om folk i ditt närområde som inte hälsar och jag kommenterade det med den kulturskillnader som existerar kring detta och mitt förra hemland Frankrike. Det sammanföll väl med Elisabets reflektioner i Vilnius och att det var just fransmän som hälsade på henne i hotellkorridoren. Det handlar inte om att just jag hamnat bland ”truligt folk”, det är en vanlig observation bland många svenskar och framförallt bland gästande utlänningar att vi beter oss så här. Självklart finns det vänliga människor överallt och folk som inte hälsar just i Djursholm. Men i Frankrike kan jag garantera dig att det görs - allt annat är otänkbart och det har jag också beskrivit. Det sitter lika djupt som att man i Sverige drar av sig skorna hos folk. Något som INTE görs där för det anses ohygieniskt och opassande att gå omkring i strumplästen. Också en kulturskillnad!
RaderaSkrev Monet. Och till Elisabet: jag säger just att det är intressant med dina inlägg just för kulturskillnadernas skull. Och som sagt, de flesta människor är av naturen vänliga och hjälpsamma - de här inläggen handlar ju om när det inte fungerar så…
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera