Det bästa på länge ...
Så här är det: jag har sagt det förut och säger det återigen .., jag ÄLSKAR Malmö! Alla dessa parker och grönområden och havet och Sibbarb, Limhamn och som på bilden, Toughest-tävlingar på Ribban!Och jag tycker om mixen av människor!
Det var så här nämligen att från Sthlm hade AP helt impulsivt kommit ner och så skulle vi hjälpas åt med pojkarna, det gällde ett nattpass och dagen därpå då mor i huset skulle sova ut och far befann sig på någon slags övning norröver. När AP upptäckte att det pågick Toughest för familjer, så anmälde hon sig och Elliot och oj, så roligt detta var!
Sååå många människor var på plats på det här enorma grönområdet och det var olika stationer med olika hinder .., det var småttingar med föräldrar eller syskon, det var mor, - eller farföräldrar som sprang med sina ätteläggar .., och det var småttingar (Elliot är ju bara 5) och det var tonåringar och det var småflickor och killar och det var mammor i klänning och sjalett runt huvudet som sprang och det var hejarop och flaggor och att vada i lera och ta sig över halmbalar och höga hinder och allt man kan tänka sig! Tur var det ju också att man får hjälpa varandra och där var två män som - lite avskilt - tog fram sin bönematta och bad och det var hela världen tillsammans, kändes det som.
Här simmades det i lera .. och någon hade inte alls lust att ligga på mage, men fick pepp av faster AP .., ja, inget simmande, men ändå!
Efter lervällingen kunde man (dom tävlande) blaska av sig det värsta i havet och så bar det av mot nya stationer och nya hinder!
Och vi hejade och det pratades med andra anhöriga som tittade på och efteråt berättade AP om främst pappor som hon tyckte tog det hela så väldigt allvarligt och pushade sina barn som gällde det livet. "Ja, men kunde dom inte bara ha haft det ROLIGT tillsammans utan en massa press ..?" menade hon.
Sonens svärföräldrar, rara Claes och Monica, hade kommit cyklande från Limhamn och Viggo ville prompt vara hos morfar ..., och Maja, som skulle sluta sju på morgonen men kom hem två timmar senare, hon hade inte många timmars sömn (max 3), men sprang till synes obehindrat med barnvagnen och jag tänkte att det finns ju faktiskt en anledning att man inte får barn i sextioårsåldern.
Efteråt blev det kaffe och kex/chokladboll i gröngräset och Viggo upptäckte en kompis från förskolan och sprang runt-runt-runt och Elliot och AP hade fått ljusblå medaljer, men allra gladast var ändå Elliot över den tjusiga ballongen som han förärades av faster, ja, även lillebror fick en ballong.
Och pv agerade handräckare. Vilken totalt underbar dag det blev!
Underbart var ordet! 💓
SvaraRaderaFanns det ingen seniorklass, så att du hade kunnat ställa upp?
SvaraRaderaBert Bodin: Det gick av stapeln på lördagen, tyvärr missade jag den ,-)
SvaraRaderaWalkaboutsweden: Det kändes som om jag skulle börja gråta, så många känslor som kom i svang! Det var väl den där gemenskapen och spänningen hos 5-åringen. När vi först kom dit, passerade vi en sån här gungbrädeställning där man ska balansera på en bräda som tippar över när man nått toppen och det gäller att ha bra balans förstås.
SvaraRadera"Ja, men det där är ingen fara ..", sa AP lugnande, och just då trillade en pojke i 9-10-årsåldern ner och gjorde illa sig i benet .., aj, aj.
Då var de nog inte långt ifrån att E ångrat att han skulle vara med.
Häftigt på alla sätt och vis
SvaraRaderaBabsan: och fantastiskt tur med vädret , det betyder ju så mycket! /Elisabet
RaderaEn enda gång har jag bilat runt Skåne och besökt Malmö. Skulle gärna göra det igen men det är ju en bit bort.
SvaraRaderaGunnel: Det är synd det! Malmö för mig är alla gröna parker och närheten till havet och vackra miljöer. Lägg därtill öppna och pratglada människor!! /Elisabet
Radera