Efteråt ...
Dagen efter EU-valet sitter vi som vanligt och äter frukost framför tv:n. Idag SVT och inslag med suveräne Fouad Youcefi som kallats hem från korrespondentjobbet i USA och är snabbare än all teknik .., och pv säger ...."jaa du .., där hade det blivit många fel om jag skulle gjort detta!"
Mona Sahlin och Carl Bildt är inbjudna och recenserar valet. De känns som gamla (trivsamma) bekanta som är på besök .., och Mona har ljusrosa läppstift, ännu ljusare än mitt, men hon tycker väl om det förstås, på samma sätt som jag håller mig till mitt.
Ja, bara att gratulera V som gjort ett bra val och detta säkerligen tack vare Jonas Sjöstedt som varit så rak och tydlig i alla debatter; bättre än alla andra, tycker jag. Pv är nöjd .., håller sig som alltid till Miljöpartiet och jag stod länge och velade ., hade för första gången tänkt ge dem min röst, men så blev det inte. Det kan också bero på att jag då känt mig som en som inte har en egen åsikt och röstar som min sambo. Och ja, det är ett fånigt resonemang.
Min äldsta syster röstar som vår pappa gjorde och skulle nog aldrig ändra sig, vad som än hände.
Annat ..? Lyssnade nu på morgonen till P1 och där var en kort intervju med utrikesminister Tobias Billström. Tänk .., vad erfarenhet gör! Jag minns hur osäker han tycktes i början och nu var det som att lyssna till en helt annan människa. Inte stöddig, det det är inte så jag menar, men så mycket tryggare i sin roll. Fascinerande hur människor växer in i sina roller. Och nej, jag röstade inte på Moderaterna
Och i Frankrike är det kaos och Macron utlyser nyval.
Avslutar med älsklingsbilden av en älskad hund. Den togs förra sommaren och jag vaknade vid femtiden på morgonen och förvånades storligen över att Harry inte låg vid min sida, så där som han alltid gjorde. Det visade sig att han hade hoppat upp från akterruffen och låg på sittbänken vid ratten och sov så djupt och gott .., hörde mig inte ens.
Det är länge sedan jag grät när jag tänkte på Harry, men nu får jag verkligen svälja och bilden blir dimmig. S o m jag önskar att jag kunde stryka honom över huvudet!
Åååh älskade grånosar. Min svarta labbegubbe är 8 och jättegrå om nosen. Han har en hel del krämpor och kommer nog inte att bli så hiskeligt gammal men än så länge njuter jag av hans sällskap och försöker fånga alla hans favoritplatser och ställningar på bild för framtiden.
SvaraRaderaBåthuspernilla: ja, jag så tacksam för alla ögonblick jag fångade, men ingen bild gör mig så varm i hjärtat som den här. Det var så uppenbart att han blivit gammal .., att orken var på upphällningen. Klappa din grånos från mig! Lyckliga er som ännu har en hund kvar. Livet blir verkligen så tomt utan dem! /Elisabet
SvaraRadera