Elisabet

Kvällsrundan tillsammans med pv ...

Det är första gången sedan den 6:e mars som vi går tillsammans längs havet. 

Luften är ljummen. 

Håkanssons får har kommit på plats .., vi ser dem på avstånd. Jag tittar efter orm ., pv förfasar sig över ett oräkneligt antal mördarsniglar, ja, dom är överallt. 

Från stranden till hör vi ljudet av fiskmåsar .., tärnor som är så gracila .., strandskator, gravänder och så gransångaren som håller till mera inåt buskar och snår. Ja, vi hör säkert en massa andra fåglar också, såna som vi inte känner igen. 

På toppen av backen, just där jag brukar slå mig ned med Harry och spana ut över havet, blir det tvärstopp. Jag tänker att kanske skulle man just där .., vid den där platta stenen, strö ut hans aska? Men oj, vad det bär mig emot. Ännu får han vila i den vita pappkartongen.