lördag 8 juni 2024

Lördagkväll ...

Råkar klicka bort ett redan publicerat inlägg, ja, ja, min dator har blivit halvkrasslig (vi övriga är helkrassliga ...) och plötsligt kan jag inte förändra storleken på bilderna om jag skriver i google.chrome, utan får då byta till en annan webbläsare och får på så sätta skutta mellan de båda och då blir det som det blir. Och plötsligt kan jag inte heller t.ex. rödmarkera en länk, däremot så här i texten. 

Sånt kan vara irriterande. 

Den här dagen har mest bestått av skyfall och ännu mera skyfall. Lägg därtill friska vindar, så förstår ni. En enda gång har jag varit utomhus och det var när jag fyllde på solrosfrön till fåglar och ekorrar. Pv har haft sitt värdskap i hamnen (det näst sista), vi har gemensamt kämpat med såväl gårdagens som dagens korsord i DN och vi har tittat på friidrotts-VM och vi har sett Zlatan avtackas, ja, för alla år i landslaget och detta på en fullsatt Friends arena i Stockholm. (Vissa av hans mål kan jag ännu minnas och får gåshud när jag tänker på dem.)


Nåväl. I inlägget som hux flux försvann, berättade jag om ett slags minnesord över en man i Bohuslän - hans namn var Axel Bryngelsson - och den som skrev om denne man, det var hans brorson Ola och det hela publicerades här på bloggen för exakt tio år sedan, men jag läste det i Göteborgsposten. 

Såna minnesord är det finaste jag vet. Det blir som skimrande små pärlor .., som ett radband nästan och bokstäverna framkallar en bild av någon som jag aldrig har träffat, men ändå - genom texten - lär känna. I alla fall lite.

Underbart är det! 

Om någon vill läsa fortsättningen på brorsonens text om sin farbror, kan man då klicka på den här länken. Där  renskrev jag det hela.

2 kommentarer:

  1. Tack för den fina berättelsen! Och krya på er, hoppas jag att ni gör. Är så trist att vara krasslig på sommaren.

    SvaraRadera
  2. annannan: ja, det är ingen höjdare. Avskyr hosta. Minns när jag hade en frukanstvärd hosta och fick panik nattetid, så pv fick dunka mig i ryggen - jag fick ingen luft -. Lilla Nelly blev då så förskräckt, så hon hoppade ner från sängen och lade sig i vardagsrummet. Hon visste precis .., så snart jag började försöka hålla igen hostattacken (så att hon inte skulle hoppa ner), tittade hon oroligt på mig. Tur att det regnar ute och blåser. Då är det enklare att vara inomhus och kurera sig (vila, läsa biblioteksboken).

    SvaraRadera