Tur och retur och Sommarkortets glädje ..
... men inte på samma dag. Kom till Malmö (igår) en ynka timme innan fotbollsträningen tog sin början och det var lika roligt att titta på femåringar, ja, som när vi var åskådare då tioåringar spelade i Haverdal!
De yngre hade träning, tioåringarna hade match och han som snart fyller 2 år, han tyckte minsann att han också kunde få vara med i spelet!
Och så hem igen idag. Hade funderingar på att äta lunch i Helsingborg, men struntade i det hela. Tänkte att snart stundar segling och dyra hamnavgifter och allt annat som följer med, lika så bra att ta det lugnt.
Så OTROLIGT många resenärer nu i Sommarkortstider! Många äldre-äldre kvinnor som reser i sällskap, eller har med sig cyklar och lååångt fler kvinnor än män är det som väljer tåget. Kom hem vid tretiden, men så här såg det ut när jag satt vid Halmstad Resecentrum (så vackert utformad!) och väntade på buss 350 som skulle ta mig sista sträckan - hela vägen till Lilla Skipås. (Nästan som en mjölkbuss. Det är - när man väl kommer till Haverdal - en hållplats i minuten!). I bildens bakgrund skymtar det relativt nybyggda hotellet, det som Rexxie tyckte var så anskrämligt. Jag tycker att det är ganska fint i all sin enkelhet.
Så vackert vårt land är i sommartider! Eller det kanske alla länder är? Hela tiden, från Malmö till Halmstad, såg jag dessa ulliga, bulliga moln mot himlen.
När vi passerade Helsingborg tog britterna vid min sida upp mobilerna och filmade mot Helsingör till.
Havet var grönturkosfärgat, så där som jag alltid tyckte att havet var, just i Helsingborg.
Fick promenera sista kilometern hem och tänkte att aldrig har jag sett så många blommor längs vägrenarna som den här sommaren!
Och många husägare har valt att låta slänter och delar av gräsmattor bli något som liknar ängar, det är såååå fint!
Såg ett antal fingerborgblommor, harklöver, renfana i mängder vilka ännu inte blommade, almöke, blåeld, hundkäx, någon slags skräppa .., ja, men det bara avlöste varandra.
Kom hem till ett handskrivet brev; med handgjort kuvert. U n d e r b a r t! Mindre underbart var att ett av orden i brevet var skrivet med versaler. CANCERCELLER, var ordet. Det handlade om ett provsvar.
Så är det med livet. Intet vet man.
Tråkigt brev trots handgjort kuvert. Allt som har med ordet cancer är skrämmande trots att det så många gånger är botbart.
SvaraRaderaGunnel: Ja, så ledsamt! Minns rädslan när det upptäcktes något i mitt vä bröst och läkarna kallade det hela tiden för tumör. Efter operationen visade det sig vara icke malignt. Men innan dess ...., hu! / Elisabet
Radera@Elisabet
SvaraRadera😳 Oj - hoppas det löser sig.
Bert Bodin: Det hoppas vi också. Oroligt är det förstås
SvaraRadera