måndag 26 augusti 2024

Ny vecka, dansk ilska och Alla hundars dag ...

Höstkänsla inombords, men ännu vilar mina strumpor i byrålådan. Tranor och gäss flyger förbi - skränande -  och har siktet inställt söderut. Olles saftdepå är bortplockad .., nu får cyklande turister klara sig utan den hemkokta saften .., och om kvällarna hör jag ugglan hoa. 

Ännu någon månad ska sädesärlorna vara på plats ., jag såg dem i hamnen och kände mig glad.

Lyssnade till P1 innan jag lämnade sängvärmen. Samuel Larsson, korrespondent hos Sveriges Radio, tackade för sig .., han ska tydligen helt och hållet lämna  journalistlivet.  Det känns som hela havet stormar på Sveriges Radio, i alla fall vad gäller utrikeskorrarna. Carolina Salzinger - enligt mitt sätt att se det - en alldeles underbar programledare i Europapodden - har fått nya uppgifter och i hennes ställe kommer Parisa Höglund. Nåja, det blir kanske hur bra som helst. 

Tittade  på nyheterna härom dagen; det handlade om skjutglada ungdomar från vårt land som härjar i Danmark och mot betalning och mer än gärna tycks ta på sig att agera mördare. Jag kan väl inte vara den enda som känner  s k a m? Ungefär som om ens egna barn hade gått in hos grannarna hemma och betett sig illa? 

Ser intervjun mellan Gunnar Strömmer och den danske justieministern Peter Hummelgaard och tänker att det var länge sedan jag såg någon med sån inneboende pondus, som hos denne Hummelgaard. Han utstrålade  i l s k a  och jag förstår honom och det danska folket. Bedrövligt är vad det är. 


Idag är det alla hundars dag och här kommer då en bild av Emil och Emma på besök hos Maria i Malå. 

Lika roligt som det var att träffa sin mamma, var det nog att få gosa med Charlie och Steven igen! 

På bilden den senare tillsammans med Emil. 

Och igårkväll när jag hämtade pv, så hade hans svägerska Lena med sig familjens blandrastik Malva. 

Malvas mor Mylva var jämngammal med Harry, men Mylva fick sluta sina dagar för någon vecka sedan. Diabetes och hjärtfel. 

Oj, oj, oj, så fin hennes avkomma var!! Mjuk och go. Kom och hälsade så glatt och ändå försiktigt.


Här en annan fin hund som jag upptäckte för många, många år sedan. Den satt i sin husses (?) traktor och fick alltså följa honom på jobbet. 

Och ja, bilden har visats här ett otal gånger.


Och fina Harry förstås, såklart måste han få vara med! Vi har ännu inte begravt hans aska; den ligger invirad i den vita papplådan som jag hämtade ut på djursjukhuset. 

Helt omöjligt är det för mig att strö ut eller gräva ner innehållet.

7 kommentarer:

  1. Men det är ju också så att danska kriminella nätverk annonserar efter villiga i Sverige. Det är ju inte så att svenskarna åker över utan att ha fått ett uppdrag av gängkriminella i Danmark. Det kan man ju också ha synpunkter på. Problemet är komplext.
    Hedgrenskan

    SvaraRadera
  2. Vi svenskar kan ju bli ilskna/upprörda över att svenska ungdomar utnyttjas av danska kriminella. Danske justitieministern uttryckte sig som om det bara är svenskarna som är problemet. Men de som rekryterar dem finns ju i Danmark. Projicering!
    Också Hedgrenskan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hedgrenskan: Jo, det förstår jag ju, men det får danskarna skämmas för. Jag skäms ändå, nåt så vansinnigt. Och jag tycker fortfarande är Hummelgaard har pondus ,-).

      Radera
  3. Man behöver inte ha bråttom med att bestämma över askan…vi har askan efter vår älskade Golden i en urna bredvid ett foto av honom och han dog 2016. En dag bestämmer vi oss att strö ut den, kanske på en plats som han älskade att springa på eller så.
    Kram lenakande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lenakande: Skönt att man inte är ensam om den känslan. Jag kan på inga vis tänka mig att gräva ner askan, då känns det som om jag ska kvävas och strö ut den .., som ju är så fint egentligen, då känns det som om han blåser bort. Det är så ologiskt allting, men känslan är så stark. En kram kommer tillbaka här.

      Radera
  4. Vår hund Elaine gick bort 2010 och jag har fortfarande kvar urnan med askan, den står på en hylla i mitt sovrum. / Agnetha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Agnetha: Förstår dig på pricken! Och tänk, du som tidigare nästan var rädd för hundar!! /Elisabet

      Radera