torsdag 19 september 2024

Dagens fönster ...


Tanken var att vi skulle besöka kyrkogården i Agia Marina så tidigt som möjligt på morgonen. Det var tanken det. Men så hade vi ju en liten sängkompis som tycktes kunna sova hur länge som helst och dessutom var det inte alls lika ljust ute vid sextiden, ja, som vi hade trott. 

Klockan åtta gav vi oss av. Det var redan då hett som i ..., och det spelade ingen roll vilken sida av vägen vi valde att gå på; solen bara gasade på! En liten pappersservett användes flitigt att torka svettpärlorna med. 

Micke hade kvällen dessförinnan -  på sin mobil - visat mig vägen. 

"Kolla här svärmor, du svänger vänster vid huvudleden, går ett bra tag, ser en lite böjd väg till höger - den ska du INTE ta - fortsätt rakt fram och då, till sist, upptäcker du en brant väg upp till en liten kyrka och där har du den!" sa han och jag hummade och sa "ja, just det ja ...". Han såg tvivlande ut, tänkte förstås att det där glömmer hon bort.

Och vi gick och gick och jag stannade till vid en slags restaurang där frukosten höll på att göras i ordning och frågade om vi var på rätt väg? Det var vi. Uppfattade det som om kvinnan menade att det nu endast återstod 30 meter .., men hon tänkte nog minuter. Och det var på vägen till kyrkan som vi passerade det här huset. 


Kyrkan visade sig vara liten och nästan helt omgärdad av de så typiska grekiska gravstenarna, ni vet, med fotografier av den/de avlidna och med blombuketter av plast. (Något annat hade väl inte heller varit möjligt, det hade inte regnat på hela sommaren!)


Jo, se här var det faktiskt lite levande blommor ..., en borstnejlika kan jag skymta i alla fall. 

Och så det så omåttligt skarpa ljuset, nästan så man blir bländad. 

Googlar på trädet .., ser ut att möjligen kunna härstamma från Japan.

Därefter hem till hotellet igen.Tittade in i en liten närbutik och köpte stora klädnypor att fästa badhanddukarna i (på solstolarna, det blåste ju rent omåttligt mycket på slutet!) och några förpackningar med grekiska kryddblandningar, fick också följa med. 

Så var den fredagmorgonen i september.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar