onsdag 20 november 2024

Resumé från den tjugonde november ...


Helt ärligt glömde jag att ta någon bild idag, så det får bli en repris från 2013 i november. En inköpslista som fick några kommentarer, bland annat från Rexxie som delade skribentens åsikter om clementiner.
Och Biggan i Sthlm tyckte att det var skönt att kvinnan (hon - och även jag själv - trodde att det var en kvinna) inte var mesig, utan sade ifrån. Anne i Mantorp tänkte att detta nog var en äldre människa som skriver till någon som hjälper henne att handla, kanske hemtjänsten? Och slutligen ellem i Skellefteå, sade sig tro att just så här skulle min egen inköpslista se ut, då, när jag blir i samma ålder. Jo, jo. 

Det har varit en bra dag. I jakten på något som jag köpt och lagt undan "på något bra ställe" (eftersom kattskötaren annars kunde upptäcka sin present ...) , har jag vänt huset upp och ner. 

Vi har en garderob; en gång i världen var det en toalett, om än liiite större, det var innan pv flyttade in och där tömde jag ut det mesta och tänkte att "ja, men här har jag nog gömt det hela!"

Det  hade jag inte. 

Nåväl, det blev bra ändå, ordning och reda och jag frågade pv om han kunde sätta upp ännu en hylla och det gick snabbt det! Nu blev det mycket bättre, men presenten är försvunnen.

En sväng till Harplinge bibliotek hanns också med, då vi lät skriva ut några papper och pv letade efter en bok att ha med sig på uppresan. Ja, ner också. 

Jag gjorde Tareqs kycklinggryta med ris, pv bakade sitt bröd + kanelbullar och i jakten på Det Försvunna, vaskade han golvet under soffan Ektorp också. (Nej, inte där heller!)

Jo, men vi känner oss ganska nöjda med dagen. Efter lunch kom SOLEN och det blev kyligt, men likäl ljuvligt. 

Jodå, jag tog visst några bilder! 

Så här fint var det när vi tog den mindre vägen till Harplinge! På två ställen här i närheten, samlas  e n o r m a  mängder med kajor; det är som en getingsvärm som flyger fram och åter över vägen! Många är de försök jag gjort att få med den där svärmen på bild, men så snart jag kliver ur bilen, sitter dom i små grupper om fem och fem. Jag har givit upp.

Och i Särdal pågick valla-får-lektioner. Nu fick vi veta att hunden - en 9 månader ung bordercollie - är under upplärning och alldeles lätt var det inte för honom .., ååå, så han hade lust att komma alldeles, alldeles i hasorna på fåren som förmodligen inte förstod vad det hela handlade om. 

Kvinnan som försökte visa honom hur det skulle gå till, berättade att hon ibland är uppe i Västerbotten, ja, i Kåge, där hon tränar vallning med andra hundar. Apropå min dialekt, den som hon genast kände igen, då jag frågade om det var okej att ta några bilder.

På biblioteket .., där var det många småttingar! Underbart! 

Och nu är det kväller. Elden i kaminen har slocknat .., Sigge ligger intill mig och man fasar för vad Ryssland kan använda som vedergällning, nu när ukrainarna haft den oerhörda  fräckheten av använda sig av samma sorts vapen som ryssarna själv avfyrat. Helt ärligt undrar jag hur dom tänker, militärerna i Moskva.

2 kommentarer:

  1. Blir så imponerad av sådana vallhundar. Besökte en stor fårfarm i Skottland för ett antal år sedan. Där hade de lyckats lära en BLIND hund att valla får helt utan anmärkning. Hur går det till, undrar man.

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin: Ja, minns när vi stannade till någonstans i Södra Australien med tiotusentals får och en liten vallhund som formligen FLÖG fram ..., och när det var ett staket/stängsel så seglade hon genom stängslets rutor, fast liggandes på sidan! Vi bara gapade!

    SvaraRadera