Första noteringen ...
Plus 5 i havet och otroligt lågt vattenstånd.
Iskallt förstås.
Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar.
Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill.
Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge.
Bilden här ovanför tog jag de 26/2 2020.
Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet.
Det betyder ju inte att dom kom just dessa datum som jag noterat, men det var då jag såg dem.
Måndagen den 31:a mars 2014 skrev jag så här:
En halvtimme satt vi väl där, harry och jag själv.
Längst ute på berghällen som lika gärna kan vara en slät klippa.
Gravänder och ejdrar.
Fiskmåsar.
Vågkluck.
Åh, så jag längtar efter att få simma! I år har vi ”bara” en 3x4 m vak, så det blir bara att skvalpa runt lite. Men jag är väldigt glad och tacksam till Föreningen Mörkrets och kylans glada vänner, med Mats och Yvonne i spetsen, som sågar upp i Falkträsket varje lördag. Den 21-23 febr har vi förresten Vintersimmet igen. I år är det en delfinal i världskupppen. Där är en 25 meters vak uppsågad i älven. Var liiite sugen på att anmäla mig utan tidtagning, men kom på att man inte får ha varken badskor eller -vantar på och det fixar jag nog inte. I synnerhet som jag ju inte simmat nåt sen i oktober. Men det blir väl simbart igen i början på maj. ellem
SvaraRaderaellem: Jag förstår dig! Nja, inte att simma som du gör isvak eller mellan isflaken, det skulle jag aldrig våga - jag är rädd att hjärtat tackar för sig - men jag längtar tills jag kan simma som i fjolsomras och höstas. Elisabet
Radera