fredag 7 mars 2025

Dagens fönster ...



 ... fanns - och finns väl ännu - i Skåne och så här såg det ut hos hedgrenskan, då, i ett annat slags liv, ja, för oss båda egentligen. 

Jag minns hur hemtrevligt jag tyckte att hon hade det. 

Ombonat. 

En bokhylla med böcker .., det skapar sån hemkänsla, tycker jag. 

Och vilken underbar gardin!

Numera bor ovan nämnda madame i Trelleborg,tillsammans med sin äkta hälft Peter.

Ser ni katten som kurar i soffan ..?




Och på lite närmare håll. Sååå fin!


Dessa bilder togs i mars 2013 och här visade jag en av vinsterna i Veckans Bästa - ett fint bokmärke från Kerstin - och en strålande sol, några fåglar och vågor på havet, kom också med. 

Tack igen, Kerstin!

4 kommentarer:

  1. Men, åh, vilka minnen! Lilla Smilla, min snälla katt.
    Gardinen minns jag att jag köpte på Indiska.
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Så trevligt det ser ut! Att ligga där i soffan lutad mot kuddarna och läsa en bok. Ljuset faller precis rätt från fönstret för att ge läsbelysning. Är det liksom bulliga vitkalkade väggar? Gammal stenbyggnad? Och fin, fin katt.
    (Jag som går igenom föräldrahemmets många gamla bilder blir ofta lite sorgsen över de som det är djur på, djur som dött för länge länge sedan. Varför jag inte blir lika sorgsen av att se bilder på människor som dött för länge länge sedan kan man verkligen undra). / annannan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag det, det här med djuren som man saknar. Så många hundar som jag vuxit upp som jag fortfarande kan tänka på .., och jag har sörjt Harry mera än mina egna föräldrar, det är ju förfärligt. (Eller i alla fall lika mycket.)

      Radera
  3. Ja, vitkalkade väggar. Smillakatten lever numera bara i mitt hjärta. Hon var ett under av tillgivenhet och snällhet.
    Huset finns också kvar i hjärtat men allt har sin tid och nu får det finnas som ett minne av en annan tid i livet.
    Kerstin

    SvaraRadera