Elisabet

Näst sista dagen hemma ...

Vaknar tidigt. Maria ligger sjuk och pv tar ut hundarna på morgonrundan, allt medan jag dukar fram frukost. 

Nu är klockan 07:00 och pv ropar hejdå .., han är på väg till jobbet. 

Vilken härlig dag det blev igår; det var då det var Sing-a-long i församlingshemmet, det som ligger alldeles vid kyrkan. 

Så här såg det ut när jag passerade, på väg till allsången. 

Det är underligt att man kan se saker på helt annorlunda vis, när man blir äldre. Eller, det kanske bara är jag själv som upplever det så. 

Plötsligt tycker jag att kyrkan är så fin!

Och sympatiskt att det bara är att hämta nyckeln till kyrkan i församlingshemmet, men så kanske det fungerar överallt?

I den stora salen i församlingshemmet, lite i skymundan nästan, hänger den här tavlan, målad av Torsten Nordberg. Egentligen är tavlan avlång, men när jag tar bilden, blir den närapå kvadratisk. Åååå, så jag tycker att den är fin! Färgerna .., och ljuset och blommorna nere till höger och Jesus som nog har varit hos frisören och fått kortare hår! Och jag tycker om allt det som är blått uppe i högra hörnet, ja, till och med räfsan fick ny färg!

En ovanligt snygg Jesus, tycker jag. Och långa, nästan pianofingrar, har han begåvats med. 

Och här den högra sidan. 

Och konstnärens signatur. Om denne Torsten Nordberg, kan man läsa här.  Eller här. 

Altartavlan i Tärna kyrka, målad av denne Torsten Nordberg. Sååå vacker, tycker jag!

Nåväl. Vi var väl ett tjugotal besökare vid allsången; alla tycktes väldigt hemtama och hade nog varit med hur länge som helst på detta! 

Många bekanta ansikten var det och allt inleddes med Härlig är jorden ..., och Denny, den musikansvarige och som även leder kören där pv sjunger, satt vid pianot och styrde upp det hela. 

Kanske sjöng vi tio sånger .., mest psalmer. Jag hade så svårt att inte börja gråta och jag kan inte förklara varför .., bara att det blev så känslosamt! 

Denne härlige Denny med sitt långa hår och örhängen och med en karisma som inte går av för hackor, han hade gjort lunchen. Det visade sig vara någon slags gryta/soppa .., i en jättekastrull såg det ut som gulaschsoppa med små korvar och grönsaker i och så i en annan, lika hög kastrull, låg ris som kokats i buljong och med hela lökar i! Receptet kom från hans mormor - om jag förstod det rätt var hon från Ungern - och jag kan säga att det var STARKT, men så otroligt gott och smakrikt! 

När vi sjungit klart och ätit upp lunchen, bad jag om ordet. Berättade då vad det betydde, detta att efter trettiotvå år i Skåne/Halland få komma hem och vara med om detta ., att helt enkelt få känna sån gemenskap och sitta och sjunga bland bekanta och mindre bekanta och så passade jag på att framföra mitt innerliga tack, för en sak var ju säker, min tanke på att inhandla Nezeril nässpray, den tanken kunde skrinläggas, ty efter den här lunchen var det "fritt blås" hos de flesta av oss. 

Det blev ett par timmars samvaro och Denny, som nu ska flytta, tackade för den fina buketten och hälsade välkomna till hans sista träff i församlingshemmet och då minsann skulle det bli knytkalas - alla var välkomna, "ta med vad ni vill, mat eller bakverk och så ska vi ha riktigt trevligt och kanske fälls det en tår!" sa han och log. 

Nåväl. Då är jag redan hemma i landet Halland. På grund av den extrema halkan här i länet, tar jag en tidigare buss till Skellefteå, blir hämtad av min väninna Agnetha som lär ska bjuda på köttsoppa och så skjutsar hon mig den korta sträckan till flygbussen. 

Så var det.