Elisabet

Dagen idag ...

En helt islagd hamn i Skallkroken .., det ser ut som vatten, men är is. Så vackert! På andra sidan - till höger utanför bild - där rör sig ju havet på ett annat sätt och där var det is kanske femtio meter ut, men mindre från land, för övrigt öppet hav.

Stranden brukar vara fylld av sjöfåglar, men nu var där bara KRÅKOR i mängder! 

För övrigt lugnt och fridfullt. Inga husbilar. Alla båtar är förstås upptagna sedan länge. 

Har pratat länge med pv, men ännu längre med Agnetha i Skellefteå. I drygt femtio minuter varade samtalet och det handlade mest om när vi klantat oss - eller när det strulat på annat sätt - oftast på jobbet. Agnetha arbetade under många år på Sparbanken i Malå och var den raraste av rara kassörskor!

S o m   vi skrattade! 

Och så bad jag henne att när hon får tid, så får hon gärna skicka de två återstående böckerna författade av Eivor Hultdin i Malå. 

Den första boken (av tre) som jag läste, var i mångt och mycket skriven på dialekt, i alla fall allt prat mellan olika personer i handlingen. 

Till exempel så här (det handlar om Tomas far som vill ha sonen med till lagården för att hjälpa till att förlösa en ko. Sonen vill absolut inte göra sin far sällskap.

- I tors int, i vell int, försökte Tomas. (Jag törs inte, jag vill inte ....)

- Hä vål ingen frågan, hä jär bara a fåli vä, kalven vål ut! (Du har inget val, det är bara att följa med, kalven måste ut!)

Jag önskar verkligen att ni kunde höra dialekten och jag känner igen den från när min pappa t ex träffade eller pratade med sin kusin Sigge i Kalvträsk. Här har ni ett exempel och det är säkert obegripligt för de flesta som vuxit upp söderut. Mannen (från Burträsk) som intervjuas, hette Fritjof Eriksson, född 1890. Det skiljer åtta mil mellan Burträsk och Norsjö/Åmliden, men dialekten blir åt samma håll. 

Min äldsta syster som förr i världen deltog i bokcirklar och läste kopiöst med böcker, har helt slutat att läsa. Kanske blir det för kämpigt, ja, när man inte kommer ihåg vad där stod i boken? Och som jag önskar att jag hade en bandspelare - en gammaldags bandspelare - så kunde jag läsa in boken till henne, eller så kan man ju, när man besöker henne någon gång, högläsa. Hon ligger ofta på soffan .., jag tror att hon skulle tycka om det. Hennes mamma Gunhild var från Risliden, inte långt från där handlingen utspelar sig.