Christina har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "I love you. Eller nåt sånt.":
"Jag känner också igen mig i det du skriver.
När min pappa låg för döden, så fick han mängder med morfin.
Jag satt där och tänkte att jag aldrig hade talat om för honom hur mycket jag älskade honom, för att inte tala om att han aldrig i hela sitt liv hade sagt något dylikt till mig.
Så jag lutade mig fram och fångade hans blick när den ett ögonblick fick lite stadga.
-Pappa, jag älskar dig sååå mycket, sa jag.
Då tittade han på mig och jag trodde inte att han hade hört.
Då rörde sig plötsligt käkarna och han formade med stor svårighet orden:
-Jag älschklar dig åkså.""
Det är aldrig för sent. Hoppfull text, som jag bär med mig...
SvaraRaderaPeace in mind: nej, det är aldrig för sent ..., så länge den man vill säga det till är i livet.
SvaraRaderaJust så.
Ja, man kanske ändock VILL tala om för personen ifråga att man verkligen älskar han/henne med ord. Här är ju ett vackert ett exempel på det. Jag vet sannerligen inte.Men jag tror att oavsett hur man uttrycker sin kärlek till omvärlden är det veiktigt att VÅGA uttrycka den - varje dag! Livets alla ögonblick är en gåva, aven de mörka. Kram
SvaraRadera