Jag vågar knappt yttra mig om era olika smakyttringar längre, guldtyget blev ju lite för mycket:-)
Men nog kan man kalla det kompromiss alltid. Lite naivistiska är de ju båda två, bilderna, så lite har de ju gemensamt. Och smak ska man ju inte egentligen diskutera, det ska kännas bra helt enkelt!
Allra käraste madame Monet: i det här fallet behöver du inte säga något ..,-)
Vi kompromissar bäst det går. Och jag menar INTE att min smak är bättre än pv:s .., det är bara det att vi har så olika syn på just sånt här.
Och jag förstår att han tycker om den, det skulle säkert jag också göra om det vore min pappa som gjort den.
Någon som ville vara anonym menade att jag föraktade hans mammas virkade dukar och allt det andra och har jag skrivit på det viset, så menar jag det INTE.
Det är inte alls så!
Men jag kan ju inte heller låtsas att åååå, vad jag tycker att det är vackert, för det gör jag ju inte och det finns massor med saker som min mamma har gjort som jag absolut inte skulle vilja ha själv. Att det däremot kan vara fint hos någon annan, ja, det är en helt annan sak.
Jag tycker den broderade tavlan är oerhört vacker. Vilket arbete. De andra tavlorna är också fina, på sina olika sätt. Jag gillar det naivistiska. Vi har en del sånt som sambon målat och så har vi en som min farmors morbror har målat. Han var egentligen bilreparatör och målade på fritiden. Morbror Pelle, som även vi barn kallade honom, blev väldigt gammal så jag minns honom väl. Alla saker har oftast väldigt olika betydelse för olika personer. Det är som med kärlek, allt och alla bli vackra i betraktarens ögon.
Cicki: när jag tittar på den broderade tavlan, så kan jag tänka mig alla timmar som Wiking tillbringade med nål och tråd och vilket påtgöra det måste ha varit! Och jag säger som tidigare, att jag förstår pv. Det är ett fint minne från hans pappa och nu har vi kompromissat .., den sitter ovanför köksbordet och jag har ju fått hallen som jag ville ,-)
Tavlan längst upp, där jag cyklar vid Regementsgatan i Ystad, har Eva på Frösön målat och just därför ÄLSKAR jag den förstås. Det är samma sak där: dels tycker jag om den rent tekniskt .., jag tycker om hennes naivistiska sätt att måla, men så är det ju detta att det är just EVA som har målat den .., på samma sätt som det är med pv och hans fars tavla.
Och livet är ju ändå viktigare än vad som sitter på väggen.
Cicki: jag har använt den många gånger som bild till inlägg. Jag tycker sååå mycket om den, naturligtvis för att den för mig förknippas med en massa glädje, trygghet, att dom fönstren tillhör mitt livs första egna lägenhet, att jag fixade att försörja mig själv och glädjen i att låsa upp och veta att här bor jag .-)
Jag förstår precis vad du menar. Så kände jag för min lägenhet i Upplands Väsby dit jag flyttade efter skilsmässan. Den låg inte lika vackert till som din men den var alldeles min egen, vilket var viktigast. Mitt hem är min borg...:-)
Jag vågar knappt yttra mig om era olika smakyttringar längre, guldtyget blev ju lite för mycket:-)
SvaraRaderaMen nog kan man kalla det kompromiss alltid. Lite naivistiska är de ju båda två, bilderna, så lite har de ju gemensamt. Och smak ska man ju inte egentligen diskutera, det ska kännas bra helt enkelt!
Allra käraste madame Monet: i det här fallet behöver du inte säga något ..,-)
SvaraRaderaVi kompromissar bäst det går. Och jag menar INTE att min smak är bättre än pv:s .., det är bara det att vi har så olika syn på just sånt här.
Och jag förstår att han tycker om den, det skulle säkert jag också göra om det vore min pappa som gjort den.
Någon som ville vara anonym menade att jag föraktade hans mammas virkade dukar och allt det andra och har jag skrivit på det viset, så menar jag det INTE.
Det är inte alls så!
Men jag kan ju inte heller låtsas att åååå, vad jag tycker att det är vackert, för det gör jag ju inte och det finns massor med saker som min mamma har gjort som jag absolut inte skulle vilja ha själv. Att det däremot kan vara fint hos någon annan, ja, det är en helt annan sak.
Eva: *blink-blink*
SvaraRaderaFrukttavlan tillsammans med guldfåtöljerna och sen lila fårskinnet, det är optimalt i inredningsväg;-)
SvaraRaderaAnnas mamma: det skulle vara det .-))
SvaraRaderaJag tycker den broderade tavlan är oerhört vacker. Vilket arbete. De andra tavlorna är också fina, på sina olika sätt. Jag gillar det naivistiska. Vi har en del sånt som sambon målat och så har vi en som min farmors morbror har målat. Han var egentligen bilreparatör och målade på fritiden. Morbror Pelle, som även vi barn kallade honom, blev väldigt gammal så jag minns honom väl. Alla saker har oftast väldigt olika betydelse för olika personer. Det är som med kärlek, allt och alla bli vackra i betraktarens ögon.
SvaraRaderaCicki: när jag tittar på den broderade tavlan, så kan jag tänka mig alla timmar som Wiking tillbringade med nål och tråd och vilket påtgöra det måste ha varit!
SvaraRaderaOch jag säger som tidigare, att jag förstår pv. Det är ett fint minne från hans pappa och nu har vi kompromissat .., den sitter ovanför köksbordet och jag har ju fått hallen som jag ville ,-)
Tavlan längst upp, där jag cyklar vid Regementsgatan i Ystad, har Eva på Frösön målat och just därför ÄLSKAR jag den förstås. Det är samma sak där: dels tycker jag om den rent tekniskt .., jag tycker om hennes naivistiska sätt att måla, men så är det ju detta att det är just EVA som har målat den .., på samma sätt som det är med pv och hans fars tavla.
Och livet är ju ändå viktigare än vad som sitter på väggen.
Vill bara säga att jag tycker den broderade tavlan är m y c k e t vacker!
SvaraRaderaJag och PV verkar ha lika smak! ;)
smulan: jag högläser för honom och han skrattar gott ,-)
SvaraRaderaBelåtet ...., skulle jag vilja säga.
Jag gissade att det var från din gata i Ystad som tavlan föreställde. Du har nog visat den förr eller så är det foton som gör att man känner igen sig.
SvaraRaderaCicki: jag har använt den många gånger som bild till inlägg. Jag tycker sååå mycket om den, naturligtvis för att den för mig förknippas med en massa glädje, trygghet, att dom fönstren tillhör mitt livs första egna lägenhet, att jag fixade att försörja mig själv och glädjen i att låsa upp och veta att här bor jag .-)
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar. Så kände jag för min lägenhet i Upplands Väsby dit jag flyttade efter skilsmässan. Den låg inte lika vackert till som din men den var alldeles min egen, vilket var viktigast. Mitt hem är min borg...:-)
SvaraRadera