-
Jag minns massor av min mormor, men mest sånt omtänk som att hon rensade sardinerna till mig när jag skulle få smörgås - och även om sardinerna i tomatsås hemma hos mig är utbytta mot makrill så ÄLSKAR jag och min lillunge fortfarande just den mackan:-)
Och så hade hon alltid karamellskål i ett skåp och när vi kom för att hälsa på så SPRANG vi ungar upp för att hinna få karamell innan våra föräldrar hann med att säga nix;-)
När man sov över fick man ett vinrött tungt vaddtäcke över sig och överlakan. Och mormor sov bredvid i bäddsoffan.
// Elisabet säger: vaddtäcket .., vilken nostalgi!
Och känslan av svala, manglade lakan mot benen, då, innan påslakanens tidevarv hade anlänt.
-
Min morfar var född 1897 och drabbades av tidig Alzheimer så i hans ögon blev jag aldrig mer än så där två år.
Att hälsa på honom på den gamla sortens långvård var ganska hemskt för han hade liksom ingen koll.
Men jag minns en gång när jag hade en ny röd toppluva, någon gång i mellanstadiet, och hur han plötsligt glimtade till och satte den på sitt eget huvud och gjorde en liten skidcharad med stakning där i sjukhusrummet.
Men även påslakan blir svala mot benen om man manglar dem...
SvaraRadera:-)
Rexxie: ,-)
SvaraRaderaSäkert .. men då fanns inga påslakan, man hade täcke och ett lakan och den översta delen av lakanet, - som ibland hade en spetsöverdel - vek man då förstås över täcket. Å, så fint det blev!
När man vaknade var tyvärr ofta täcke och lakan åtskilda .-)
Ett tag i min ungdom hade jag filt i stället för täcke, filt och lakan.
Problemet var att filten var så vanvettig elektrisk, så man fick hela tiden stötar när man råkade röra den .-)
(Den var ljusblå, i nåt syntetiskt material förstås).