Elisabet

Ulrika minns ....

- apropå inlägget här under -


Några saker av det jag minns bäst av min älskade mormor är

att hon alltid visslade på Drömmen om Elin medan hon, t.ex., lagade mat eller virkade.

hennes alltid hopplöst korta byxben som hon blev galen på - hon var lång och hade svårt att
hitta byxor med tillräckligt långa ben.

hennes slitna, blommiga förkläde (som jag har sparat).

hennes varma, lite rynkiga och oerhört mjuka händer.

Hälsingedialekten.

världens godaste rotmos.

när hon läste böcker för mig när jag var liten och jag satt nära nära henne och kände, och visste, att hos henne var jag alltid trygg och säker.

glädjen i hennes ögon varje gång jag klev innanför dörren.



// Åååå, och det där med byxbenen får mig att smajla, Ulrika!