Frågestund med Steel City Anna ....

Annas vänstra hand.
Och hon har vänster tumme upp.
Ahaaaa .., en analytisk madame, alltså!
Och så är hon Lejon.

Nummer 2 i turen att bli intervjuad, är Anna.
"Steel City Anna".

Hon bor i England, närmare bestämt i Sheffield, men är uppvuxen i Sverige.

(Här är för övrigt ett inlägg som hon skrev och som gick raka spåret in i mitt hjärta! Det kan ju bero på att mina barns pappa och min son, ja, båda arbetar som poliser.)

Till Anna har jag mejlat ett antal frågor och hon svarar själv, ni kommer nog att förstå vad jag har frågat om.

Här kommer svaren:

1. Typiska egenskaper för mej är egensinning, omtänksam, diplomatisk och stolt (fall, går före stolthet för mej).

2. Min närmaste kollega tycker att jag är otålig, en annan att jag är barnalik i sinnet, alltså blir arg snabbt men det går fort över, och blir glad snabbt men även det kan gå fort över (det skulle väl vara om nåt gör mej otålig då) ...
Väluppfostrad och vältalig, säger en tredje.
Maken räknar upp många fina ord som kanske inte behöver nämnas, men samvetsgrann, sa han först, och det stämmer väldigt väl.

3. Nej, jag tror inte på ödet.

Jag är uppväxt i en kristen miljö och har kristna värderingar i mångt och mycket och en djup barnatro som jag alltid har haft och som om den någon gång rubbats, kommit tillbaka med stor övertygelse.


Är noga med det där med julen och traditionerna :)

4. En doft som gör mig lycklig?

Doften av jul, såklart!
Pepparkakor. Lussebullar. Nejlikeapelsiner. alltihop på en gång helst.
Annars är dofter inget jag lägger så stor vikt vid.
Jag är nästan alltid lite småförkyld, kanske beror på det.


Jag älskar att laga alla sorters stek, detta är fläsk.


5. Om jag vann 25 000 i månaden i 20 år?

Då skulle jag köpa mej ett hus, ett par katter, gå ner till deltid och vara volontär resten av tiden inom allt möjligt som jag inte hinner nu.

6. Hur det kom sig att jag började blogga?

Jag började blogga efter något år i Sheffield eftersom jag kände ett behov av att dagligen uttrycka mej på svenska bland all engelska, och också för att det är roligt att berätta om Sheffield som är en ganska blygsam stad jämfört med Manchester och London, som inte så många besökt.


De första vårblommorna.
Jag ÄLSKAR magnolia!

7. Skillnaden mellan engelsmän och svenskar?

Engelsmännen är ett folk som skämtar ständigt, ordvitsar och insinuerar små gömda skämt och liksom verbalt brottas med alla som är värdiga motståndare - ju värre ju närmre man känner varandra.
Samtidigt är de oerhört formella och artiga, och ingenting oroar dem särskilt, varken askmoln eller terrordåd, det är Keep Calm and Carry On som gäller.


"Den här bilden får representera min muminfanatism.
Snusmumriken gillar jag allra bäst, han står för min frihetslängtan, fast allra mest är jag egentligen lik Filifjonkan med ett uns Muminmamma därtill.

Den största skillnaden är artigheten och småpratandet tycker jag, att man alltid säger please och thank you och excuse me, genom alla samhällsklasser och åldrar.

Och möjligen att man inte hetsar upp sej för småsaker i lika hög grad som svenskar.


Sheffield.
Kärlek vid kanske tredje eller fjärde ögonkastet.
Här finns mer att läsa om Sheffield.
Och här.

8. Att jag flyttade till Sheffield berodde på att jag fick ett stipendium från Stockholms universitet att läsa engelska här, och Sheffield rekommenderades som ett av de bästa universiten studiemässigt.

Kärleksmässigt så råkade jag på min man här, som inte gärna ville flytta på sej, medan jag mycket väl kunde tänka mej att flytta till Sheffield, och så blev det.

9. Om jag skulle kunna tänka mig att bo i någon annanstans?

Jag skulle kunna tänka mej att bo lite varstans faktiskt.
Det finns många andra ställen i England jag gärna skulle vilja bo på.
Jag älskar Liverpool till exempel, och Skottland.
Jag skulle inte ha nånting emot att flytta till Tjeckien, eller Tyskland. Kanske USA eller Kanada.
Eller Kanarieöarna när jag blir äldre och kan leva på de där 25000 kronorna i månaden.
Då skulle jag starta en köttbullerestaurang där.

11. Hur bra jag trivs med jobbtillvaron, ja, på den där skalan från 1 - 10?

Ja, kanske 8?

Jag är väldigt nöjd med mitt jobb och det jag jobbar med (som personal-och verksamhetssamordnare för ett av teamen i ett företag som stödjer människor med olika form av inlärningssvårigheter, diagnoser och både fysiska och psykiska handikapp), men skulle vilja ha mindre stress och mer ledighet. Jag jobbar heltid och ofta mera, och ofta jour.

Min arbetsdag består alltsom oftast av möten och schemaplanering och ett hejdlöst antal telefonsamtal med varierande former av ordet kris.


// Och Elisabet säger ..., tack, snälla, rara Anna för att du ville ställa upp!

Någon fler frivillig?

Och den första intervjun - med den inoficiella världsmästarinnan i stickning -, hittar du här.