Spaghettihåret.
I ytterligare tjugo minuter ska det vara så rakt.
Klockan 9.00 har jag tid hos frisörskan i stan och jag får slå mig ner i stolen längst till vänster och frisörskan, som är tjugotre år, frågar vad jag har tänkt mig och jag säger att .., ja, du får fria händer .., men inte kort bara, det har jag inte haft på säkert trettio år.
Och frisörskan kommer med fyra svarta byttor innehållande färgmedel och hon smetar på med en pensel och lägger folieremsor lite här och där, allt medan jag stirrar på kvinnan mitt emot mig; hon i spegeln, hon med det svarta plastförklädet runt halsen .., hon som ser så blek och sliten ut.
Hon som är jag.
Och den vänliga frisörskan pratar om allt möjligt, eller hon frågar.
Hur många barn jag har, vad dom/jag arbetar med, var jag kommer ifrån ("Västerbotten ...? Var ligger det ...?"), hon frågar om jag tycker om att resa (själv ska hon åka till Vietnam i slutet av november), vad jag gör på min fritid och lite sånt.
Och det blir prat om medicinsk yoga, om stress och olika sorters hårschampo.
När all färg pytsats på mitt huvud, får jag sitta i en modern hårtork som liknar nånting som skulle kunna höra till en rymdfarkost och jag tänker att hon nog har glömt att slå på värmen, för där hörs inte ett ljud, bara Lisa Ekdahl som sjunger diskret i bakgrunden.
"Känner du till Spotify ...?" frågar frisörskan när jag undrar vem som sjunger och jag ler och säger att jo, det gör jag.
Efter tjugo minuter blir det ny stol; nu ska allt sköljas ut och frisörskan masserar min hårbotten så jag nästan somnar - det är helt ljuvligt underbart! - och så blir det föning och klippning och håret plattas och sen är det klart - då har det gått på pricken tre timmar -!
Mitt hår är då så platt som jag aldrig i mitt liv varit med om .,. ja, som spaghettistrån nästan .., och jag känner absolut inte igen mig själv - och läsglasögonen trillar av - så glatt är håret och de andra kunderna säger "men ååååå, så fint!" (minnesgoda bloggläsare kanske minns dom här fönsterlamporna som såg ut som en massa spretande strån och med nån slags diod längst ut på toppen, precis så känns håret!) men jag vill bara hem och få tillbaka mig själv och jag skyndar mig att betala och tar sikte på bilen och ibland tittar jag mig i backspegeln, men det är ju någon annan som sitter där .., var har hon tagit vägen - hon som är jag -?!
Väl hemkommen ställer jag mig i duschen och det raka spaghettihåret rinner rakt ner i avloppet och efter en stund har lockarna kommit tillbaka och jag ler för mig själv och tänker att det faktiskt inte går att förändra sig hur mycket som helst och nu får det vara som det är.
För övrigt var det hur trevligt som helst.
Det här var ett väldigt (för mig i alla fall) spännande inlägg!! Jag har nämligen alltid undrat hur det skulle kännas att göra det du gjorde. Tänkt tanken att vad skönt det skulle vara med ett spikrakt och prydligt hår....inte ett sånt här som alltid lockar sig i regn och bad och som lever sitt eget liv på något vis...
SvaraRaderaMen jag skulle väl inte heller känna igen mig antagligen.. :-)
// Lisbeth
Tankevågor: det var HEMSKT! Och jo, det var hur vackert och GLÄNSANDE (har jag någonsin haft så glansigt hår .., nej, aldrig!) och det kändes SVALT, det gör aldrig mitt.
SvaraRaderaJag minns helsingborgaren som sa att mitt hår .., det var aldrig så där lent och svalt, mera strävt .., och jag minns en annan man, en bloggare, som berättade att han träffat en kvinna vars hår var som hästtagel och hur illa han tyckte om det och precis så är ju mitt ,-)
Håret i sig var förstås jättefint idag, men det var inte jag.
Jag kände mig som om jag fått ett nytt huvud till min gamla kropp.
Det synkade inte.
Kropp (eller: hår ..) och själ stämde inte överens!
Oj så spännande.
SvaraRaderaNäe jag skulle aldrig våga!
Och mitt hår är aldrig färgat.
Det är som hästtagel och mamma lockade det med locktång ibland men det varade inte länge-särskilt inte om det regnade.Nu är det gråsprängt.
Hej från eva
Eva: men att platta det, det är ju inga problem, det är bara att ställa sig i duschen eller gå ut i regnet, så försvinner det bums ,-)
SvaraRaderaJag skulle vara totalt helgrå, om jag inte gjorde nånting. Ibland bestämmer jag mig för att .., nu, nu får det vara nog. Men sen ångrar jag mig ., när det inte blir så där silvrigt fint som jag tänkte mig ,-)
Men åh så bra skrivet. Min favorittyp av inlägg hos dig.
SvaraRaderaMen lite snål med bilden tycker jag allt att du var. ;) Jag vill ju se meeer!
Färgen ser fantastiskt vacker ut tycker jag, å med lite lockar i ;) tror jag att det blir en strålande vacker (och mer naturlig) E.
SvaraRaderaHoppas att det känns bra nu.
Varma hälsningar./SoF
Det verkar i alla fall som det var trevligt där hos frisörskan och du är säkert jättefin nu när du känner igen dig igen:-), den där glansen eftersträvar man ju men den kanske bara syns på ett riktigt rakt slätt hår.
SvaraRadera:)!
SvaraRaderaanna of sweden: jag vet inte vad jag ska säga .., men t a c k!
SvaraRaderaSoF: nu, när jag känner igen mig och det är lite rufsigt, känns det bättre.
Monica: oh ja, det var helt underbart och massagen i håret när hon tvättade och sköljde .., var värt mycket!
ab: och dyrt som skrutt var det!
Hm, jag är inte alls så förtjust i det där frissörspratet -det känns så tillgjort på något vis.
SvaraRaderaOch så håller jag med Anna om att bilden allt var väldigt snålt tilltagen ;)
För övrigt fick jag senast (för ett och ett halvt år sedan) stora lockar och kände mig precis hur tjusig som helst. Fast det var så förfärligt mycket produkter i håret att jag före sängdags var tvungen att hoppa i duschen och vips så försvann alla tjusiga lockar (och visst skulle man kunna permanenta, men det skulle däremot kännas väldigt fel. jag vill bara vara lite omgjord väldigt tillfälligt).
mossfolk: alltså, håret har nog aldrig varit glansigare och vackrare än när jag gick därifrån, men det var som en HJÄLM på huvudet ,-)
SvaraRaderaJag kände inte igen mig alls.
Nu är luggen fin, men det övriga som vanligt ..-)
Jag som har en naturhjälm på huvudet har aldrig begripit mej på det där med plattång. Vad ska det vara bra för? Ja kanske för att känna sej annorlunda högst tillfälligt, men för mej ter det sej närmast syndigt att gömma lockar som man fått!
SvaraRaderaTycker också som Ingela att plattänger är onödiga verktyg:-), ett litet skönhetstips, för lockiga toppar blir gärna lite torra men en gnutta, kanske bara en droppe av mandelolja, tror kokosolja är bra också, i handen och i topparna.
SvaraRaderaGlärk för frisörsmet i håret. Mitt långa hår gör en del frisörskor alldeles lyriska och de vill peta och peta och peta och det kan de väl få. Men allt det där klegget de stoppar i under tiden. Nä tack!
SvaraRaderaNär jag bröt nyckelbenet nu i maj så var jag ju tvungen att gå till frisören för att få hjälp med tvätten. Men jag tog med mig egen "produkt" att tvätta med för jag ville inte spoliera min svit med balsamtvättning.
Rätt vad det är får jag väl gå och toppa nån decimeter igen tror jag.
Ingela och Monica: men om man har lockigt och vågigt hår, så blir det verkligen såååå fint och glansigt om man plattar det! Problemet var bara att det hängde som en lång gardinvåd på mig .., jag måste liksom lyfta upp håret ,-)
SvaraRaderaCecilia N: det hade hon inte. Bara ekologiska produkter. Schampot doftade citrus och dom där glansdropparna var en macaonolja eller nåt sånt.