Ungefär så här känns mitt hår, just nu.
Men idag ska det bli andra bullar av.
Nybakade.
Jag ska nämligen till frissan och trasselhåret ska pysslas om efter konstens alla regler.
Ja, det är vad man kan hoppas på.
Till frisören går jag alldeles för sällan och var gång det händer, är jag lyrisk!
Och jag kommer ihåg 60-talets besök hos tant Laura på Ringvägen i Malå.
Tant Laura hade salong i husets källare och det doftade läggningsvätska och där fanns Wella hårtorkar på hjul .., och där var förstås damtidningar ..,och såklart hårrullar av rosa eller ljusblå plast, men där fanns också såna som var av småpiggig stål.
Laura hade - tillsammans med sin familj-, bott i Liberia, och jag minns absolut inte hur hon såg ut, men alldeles tydligt minns jag dofterna och själva känslan av att få följa mamma och se henne bli fin i det outsägligt tjocka håret.
I samhället hade även Asta Stenberg hårfrisering och även Hildegard Cederlund drev salong.
Det var för övrigt Asta som gjorde hål i mina tonåriga öron.
Malås herrar fick gå till Sundbom (som liknade Sluggo i serien och Sluggo och Lisa) eller Torkel Lind (som även klippte damer) och i väntan på sin tur, satt karlarna och kände sig kulturella .., ty på bordet hos frisören låg små drivor med tidningar ., så där som Fib Aktuellt eller Lektyr.
Just så var det.
Vilket minne du har! Hos någon av herrarna har jag blivit friserad efter klippt min lugg alldeles själv som fyraåring. Jag kommer ihåg att jag skämdes.
SvaraRaderaDen där känslan som infinner sig efter ett besök hos frissan den är härlig.
Lena: ja, det är härligt, men alltid - säger alltid - när jag lämnat frisören och kommit utom synhåll .., börjar jag rätta till det ,-))
SvaraRaderaDet blir liksom "för fint", annars.
Jag går också till frissören på tok för sällan. Men nu har jag bestämt att om tandläkarbesöket om två veckor inte blir alldeles för dyrt ska jag fira det med ett frissörsbesök :)
SvaraRaderaNär jag var liten fick jag följa med min mor till hennes frissa - hon hette Siv och hade salong på Ripatorget i Trelleborg. Hon hade gigant-tupérat kolsvart hår som var oerhört elegant och glasögon av spetsig kattögon-modell som väl var det hetaste heta i början av 60-talet.
SvaraRaderaMen när jag satte mig i stolen "jamen du har så tunt och fint babyhår" vilket jag hatade att höra då och hatar att höra fortfarande!
Min egen frisör sedan 30 år tillbaka har aldrig sagt det men så vid hennes tre mammaledigheter har jag varit tvungen gå till andra salonger och det är inte kul att vid 35-års ålder höra att man har tunt babyhår!!!!! Kan ingen lära ut det på frisörsutbildningen att så säger man bara inte. Det VET kunden redan!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMitt första minne av frisören är inte lika positivt.
SvaraRaderaSent 40-tal, jag var en unge med ständiga öroninflammationer, många besök hos doktorn, ont ont.
Jag var väl sådär 5 år, med långt superkrulligt hår och nu skulle jag för första gången få följa med mamma till något som hette så konstigt som "frisörska". På den tiden förklarade man inte så mycket för barn, dom skulle lyda, niga och vänta på att bli tilltalade innan dom öppnade munnen.
Nu skulle mamma till "frisörskan" och jag skulle följa med. Lokalen låg några trappor upp (minns det som igår) men det som skrämde mig från vettet var damen som mötte oss i dörren, hon hade illrött hår, vit rock (samma som doktorn) och knallröda naglar. Hon såg ut som den elaka häxan i någon av mina alla sagoböcker doktors-häxa. Herregud vad jag tjöt.
Jag vill minnas att det inte blev något hår "lagt" den gången (jo, man gick och "la" håret på den tiden).
Det har blivit många frisörbesök sedan dess, men faktum är att än i dag känns det inte absolut 100 att sätta sig i frisörstolen. :)
"Trassel" är ett av mina smeknamn. Kan inte förstå det. ;-)
SvaraRaderaTitti och baratradgard: jag ska renskriva era kommentarer om detta .., det får bli i morgon när jag har gott om tid ,-)
SvaraRaderaHimla intressant att läsa! Tack som berättade!