Igår ...
... en kommentar av "kattis", som aldrig kommenterat på sidan förut, men säger sig ha följt med på bloggen i "många herrans år".
Hur glad blir man inte då!
Så jag tittar in och
hittar detta.
En vackrare nationalsång (för mig finge den
gärna bli en sån) kan man väl inte tänka sig!
Väldigt fin sång. Jag är fascinerad att de kan ha lyckats få så bra ljud hemma i vardagsrummet.
SvaraRaderaOch madame kattis stickar! Himla trevligt!
Jag tror till och med att jag följde dig i en tidigare blogg än den här, utan att ge mig tillkänna! *rodnar och skäms*
SvaraRaderaSå även flera av dina vänner, och de som nu finns i din bloggroll. Ulrika kallade sig för något annat, och ägnade sig mest åt japanska om jag minns rätt. Christina på Stationen i Striberg lärde mig att laga fantastiska Dumplings, och fru Mossfolk var en högst ogift ridfröken... Känner mig som en smygtittare, men saknar modet (och ofta tiden)att faktiskt kommentera.
Jag gillar dina listor från affären skarpt(De ger min fantasi en rejäl skjuts!), fönsterhåven, tummarna som är upp, dina små betraktelser från vardagen och om livet.
Cecilia N: ja, i bloggvärlden vimlar det tydligen av stickmadamer ,-)
SvaraRaderaKattis: just det, Ulrika hette då Ellis, själv hade jag en blogg som jag startade med 2005 i september, men den har jag tagit bort. Man behöver inte skämmas ett dugg om man väljer att inte kommentera, men man blir ju otroligt glad när människor ger sig till känna ,-))