Men .., i drömmen, kan jag!
I drömmen befinner jag mig på ett stort sjukhus där det pågår ombyggnationer och jag åker hiss mellan våningarna och ser - hur detaljrikt som helst - namnen på de olika avdelningarna och på våning nr 5 lämnar jag hissen och upptäcker en kvinna i min ålder som sitter vid ett stort skrivbord och tar emot arbetssökande och där är unga flickor - utbildade sköterskor - som berättar om hur duktiga dom är och i drömmen hör jag deras motiveringar - långa, långa meningar! - och jag ser hur dom är klädda!
Människor kommer och går .., byggarbetare kånkar på brädor.
Allt ser jag i d e t a l j!
När jag tar hissen ner igen, stannar jag till på ett våningsplan där jag ser ett vidunderligt vackert fönster!
Jag tar fram kameran och tänker att detta får bli Dagens Fönster ("å, härligt handblåst glas!" tänker jag) och utsikten är mot Stockholms ström och se, där kommer norrmän i vikingabåtar och med vajande norska flaggor - dom firar vår nationaldag - och jag ser en vagn som brakar in i en bil och en hund som blir skadad och sen, i drömmen, är jag på jobbet och chefens fru sitter i en soffa och kysser en vilt främmande man och chefen är deppig och sitter i en annan soffa; han har bar överkropp och säger att livet har blivit trist.
Och plötsligt är jag på stan igen och möter en främmande man, som ändå känns bekant, han frågar hur vi har det - egentligen - och jag svarar "jo, det är bra" och en stund senare berättar jag för honom att vi ska skiljas.
"Tänk, jag förstod det", säger mannen.
Sen vaknar jag.
Nästan ångestfylld.
Allt har varit så ofattbart verkligt och för mig är det inget annat än ett mirakel att man, i drömmen, i detalj kan se loch lyssna till långa sekvenser.
Jag fattar det inte.
Jag förstår inte hur hjärnan är funtad?
Finns alla dom här bilderna lagrade i någon minneslåda och så tjoppar dom liksom upp?
För mig är det inget annat än ett mindre mirakel.
Eller ett större.
Jaa, du Elisabet. Om man vore psykolog, såna som du inte tycker gör annat än bollar tillbaka frågor:-), då kunde man allt få sig en funderare över dina nattliga eskapader.
SvaraRaderaJag, (som faktiskt är utbildad bildterapeut)skulle nog inte enbart bolla tillbaka. Du kan ju börja med att kika lite i ett drömlexikon och låna lite böcker om just drömmar på biblioteket. Det finns mycket symbolik i det mesta och mycket att lära. Om man har lust!
Och tänk så lustigt det är med att kunna se ett rum helt färdiginrett. Det där har jag inga som helst problem med, inte färgnyanser som ska passa ihop heller - går i affärer direkt på rätt färg till makens otroliga förvåning varje gång. Roligt att vi alla är olika!
Monet: jag kan ofta härröra mina drömmar till vad jag grunnar på, eller är orolig över. Denna ständiga oro över att jag inte har låst butiken eller ordnat med kassorna, det är ju jag i ett nötskal ..., och biljetten som alltid är borta när jag ska resa ... Alltid en återkommande dröm .. det är för mig viljan att ha kontroll. Eller att inte ha det. Under säkert tio år drömde jag att jag körde bil på svindlande höjder och aldrig tog jag mig ner. Veckan efter att jag blivit ensamseglare drömde jag samma sak, MEN ..., nu hittade jag en väg ner för berget! Det behövdes ingen bok i drömtydning för att tolka den drömmen ,-)
SvaraRadera