Apropå kropp och själ ....

mellansystern sa...

Hej, jag känner väl igen det med oro och tändernas sönderfall. 1990-1992 när sonen fått 2 dödsdomar och vi åkte mellan sjukhus i Umeå, Uppsala och Huddinge så lagade jag en trasig tand på alla ovanstående orter.

Min dåvarande fästman (numera äkta make) fick jättemycket hål i sina tänder när sonen hade sina avstötningar. Nu när sonen är ganska frisk så har vi själva inga problem med vår tandhälsa, så nog hör kropp och själ samman.

Kram från kusinen

Världens bästa jobb ...

Gissa, vad jag har gjort på jobbet idag!

Just det .., delat ut kramar!

Först skrev jag skylten och sen ..., vid lägligt tillfälle, passade jag på.

Ungefär så här kunde det låta:

"Jaha, du vet väl om att det är Kramens Dag idag ..?"

Nä, det har dom förstås ingen aning om.

"Inte det ..? Det var det värsta .., så du har inte fått en enda kram idag ..? På det viset .., men då ska du få en av mig, ja, om du vill förstås ...!"

Och tänk, alla ville.

Ja, alla som jag nu frågade.
Man får ha alla antenner ute och känna efter lite innan man frågar.

En äldre kvinna kramade länge-länge-länge och en man i min ålder som lever ensam, han sa ..."¨åååå, så härligt att få krama nån!"

Jag säger bara en sak: vilken härlig dag på jobbet!

And the winner is ....

Det blev så dålig skärpa på förstapriset .., så här vackra är örhängena!

Detta med handstil ...

Min pappas handstil.

Dinah sa...

Ser att du skrivit om handstilar.

Och nej, jag minns inte mina klasskamraters handstilar, ej heller mina klasskamrater.

Men jag känner igen när jag får brev från dig och från mina systrar.

Men - och nu till det jag skulle skriva - så himla mycket det betyder för mig med en vacker handstil. Jag kan nästan bli kär i en människa utan att veta vem det är bara genom att de skriver vackert.

Har ett fadderbarn som jag brukar få brev från.

Olika grannar skriver breven, de flesta med typisk afrikansk stil (om det nu finns en sån.... men inte så himla snyggt om jag säger så)

Men så finns det en som skrivit breven två gånger och som skriver så vackert................

Apropå ingenting ....



Så ser jag i länklistan att Annas mamma (ja, Anna i Sheffield, alltså) berättar att idag är det Kramens Dag.

Här ska kramas!

Jag börjar arbeta klockan 12.00 och får väl se hur många kunder jag vågar ge en kram.

Nu ska pv få en och här kommer en varm kram till alla som jag tycker så mycket om!

Överraskning ...

Igår när pv kom hem från jobbet, så loooog han lite och sa .."här, jag har en present till dig!"

Han stod där och höll händerna bakom ryggen och såg aningen filurig ut.

Och så .., gav han mig den här inköpslistan, upphittad på Willys i stan.

Och tänk .., om jag så hade fått en diamantring, så hade jag inte blivit gladare!

Lördagsfönstret ...

Mitt första år som ensamseglare blev en dyrbar historia.

Tre rotfyllningar hann jag med och till slut fick det bli ett banklån för att klara av det hela.

"Det är för att du skär tänder, du pressar helt enkelt sönder gamla fyllningar och så blir det som det blir ...", förklarade tandläkaren.

Och att jag skar tänder så till den milda grad, det berodde naturligtvis på att jag var så förfärligt orolig .., dels för min ekonomi, och så var det ju mamma som blev allt mera dement, ja, det var mycket som spelade in.

Och varför berättar jag detta just nu?
Jo, för att dagens fönster kommer från Bohuslän och när jag har läst fönsterfångerskans rader, då tänker jag - återigen - på detta med att kropp & själ verkligen hör ihop.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet!

I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.

Förhistorien till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.

Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.

Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.

Man kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.

Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.

Billigare blev det ju också.

Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!

När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!

Skickar fönstret till fönstersamlingen!

Många hälsningar från Monica i Lysekil."

Igårkväll ...

.. när jag inte kunde somna, låg jag under täcket och lyssnade till P1:s Tendens.

Det skulle jag inte ha gjort.

För sen var det hopplöst att somna.

Jag var inombordsrasande!

Programmet hade titeln "De försvunna" och vill man bli mörkrädd och veta hur livet kan te sig för somliga - särskilt unga invandrarkvinnor -, så kan man klicka här och lyssna i efterhand.

Sen kan man ju försvinna på helt andra sätt.

Om just detta tipsade Monet om, ja, en SVT-dokumentär som jag ikväll har tittat på.

Och förundrats över.

Och funderat har jag också .., mest över vad sorg och besvikelse kan göra med människor och så allt det där vi aldrig pratar om .., alla hemligheter som finns i alla familjer.

Jo, jag tror verkligen att det är så .., att alla familjer bär på hemligheter.

Tjugosju minuters kortfilm ..., vill ni se den, finns den här.

Och så ett kvällsfönster ...

Från den eminenta fotografen SoF kommer här ett vilsamt kvällsfönster.

Ja, inte bara fönstret .., allt känns vilsamt, så där som ett bord där man gärna slår sig ner, iklädd anorak, medan fru fotograf sätter fram ett glas lingondricka, ja, nåt sånt.

På Spåret ikväll ...

"Men Gud, vilket tillgjort skratt!" säger jag.

Återigen.

"Nej, jag tror att det är helt naturligt!" säger pv leende.

För övrigt klarade vi oss halvbra.

Bildfrågan tog jag nästan direkt (gissade när jag såg prinsessan Birgitta), men jag kunde inte alls Leningrad - som pv knäckte rätt snabbt -.

Piteå var lätt.

Och allt mer tycker jag om paret i dressinen, Carl Johan De Geer och Johanna Frändén.

Bäva månde vi ...

.... alla vi mammor.

Arbetsveckan är tillända ...

På soffan Ektorp ligger pv, harry och pElle.

Alla sover djupt.

Klockan är 16.00.

Utan rubrik ...

Ofattbart vackert är det förstås.

Och harry är över sig av glädje och springer av och an .., flyyyyger över tuvorna och hittar ilandflutna pet-flaskor .., rep, en liten bytta, sju apelsiner .., fågelfjädrar .., snöklumpar .., ja, hela världen tycks som ett enda äventyr när man är valp och åtta månader.


Hittar tre döda sjöfåglar.
Funderar vad som har hänt?


I rabatten.

I nästan en timmes tid blir vi nere vid stranden.
Sen hemåt.
Solen mot husväggen.
Jag sätter mig på bron och bläddrar bland posten, allt medan harry leker för sig själv på gården.



Och boken från Adlibris har kommit och jag tar av mig vantarna och sitter där och läser en stund .., allt medan jag hör porlet från stuprännan och av och till snön som rasar från taket.


Boken är - håll i er - underbar!
Tycker man om Fredrik Lindströms humor (dsv, han lite ironiska kommentarer), så blir man glad av att läsa detta!

Den ska få bli vinst i Uppmuntringslotteriet, ja, när jag själv har läst ut den.


En bild till från stranden.
Och himlen som speglar sig i vattnet ..., herr och fru Svan en bit bort .., och den där gåsen.
Kråkan som sitter på toppen av klipphällen .., jo, allt är sig likt.

Trettio minuter - tre olika himlar -.

Och det är ledig dag och man känner sig överjordiskt förmögen .., behöver inte titta på köksklockan och inte på väggklockan i vardagsrummet och jag brygger kaffe och kalasar på Östras Mellangrova bröd med cheddarost som pålägg och Zoegas kaffe i koppen, den som inhandlades i Skärhamn, och jag fyller på med fågelfrö och rastar harry - som är sprittig av allt det vita - och i postlådan ligger DN och väntar.


Dricker kaffet och kollar på reprisen av Gokväll.
Ung surfande man, förvandlas till Väldigt Stilig Man.
Kollar posten.
Har fått ännu ett brev från Handels som skriver att då jag får ersättning från A-kassan, så måste jag nu skicka in ännu ett arbetsgivarintyg, men jag har inte tagit ut minsta ersättning under elva månader och har inte en tanke på att göra det heller och helt allvarligt funderar jag på att tacka för mig och i stället lägga fackpengarna på ett sparkonto - det blir i alla fall sju tusen kronor på ett år - och halvåret som jag - för första gången i mitt liv - utnyttjade A-kassan, ja, jag hoppas att det var första och sista gången.
Velar hit och dit.
Har svårt att bestämma mig.


Och en hel ledig fredag är det och pElle sitter bakom fönstret här intill och vill komma in; mellan varven krafsar han på glaset och vill att jag ska öppna .., nu, helst på en gång!

Eld i pannan.
Blå himmel där ute.
Småfåglar som kalasar på solrosfrön.

Ungefär så.

Upphittat ...

Tala om underbara bloggvänner!

Ena dagen kommer fönster, nästa dag finns en inköpslista i postlådan!


Och precis som min före detta skolkamrat Dinah som under en period av sitt liv arbetade på posten med att bland annat sortera brev, och den där känslan (som hon tyckte så mycket om) med olika handstilar på kuverten ., ja, men så känner jag det också.


Fortfarande kan jag minnas olika klasskamraters sätt att skriva.
Annika Johansson = vuxen handstil redan i sjätte klass .., högerlutande, det flöt så fint.


Här är Gudrun bakom disken i bokhandeln!

Gudrun Burwall = stora bokstäver och rent konstnärligt - det är Gudrun som nu sköter sina föräldrars bok, - och pappershandel hemma i Malå -.
Jannike: vänsterhänt .., prydlig, prydlig stil!
Gunnar Lundmark: upprättstående bokstäver, driven handstil .., ursnygg namnteckning! Han hade nog övat länge .., kanske drömde han om att att någon gång få skriva sin autograf?
Och sommarkompisen Karin, vars handstil påminner om Monicas i Lysekil!


Utdrag ur mammas dagbok.
Jag ser ordet "underbara" och ler för mig själv.
Det kanske är genetiskt .....?

Hur roligt som helst är det.


Och min pappas vackra handstil!
Pappa, född 1910, med bara sexårig folkskola i bagaget.
Så småningom tar han en Hermodskurs i välskrivning och nog blev det fint nog!

I min förra blogg tror jag att jag samlade på namnteckningar .., jo, ett sånt inlägg fanns.

Här och nu ..

Igår.


Och idag.

Lediga-dags-fönstret ...

"Här kommer ett franskt fönster till dig.
Bilden är tagen för några veckor sedan hos en namne till dig, en annan Elisabeth fast med h.

Hon bor vid havet med vidunderlig utsikt och har en härlig terrass.
Hon har sina pelargoner utomhus hon!"

Och fönsterfångerska var förstås Monet.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Jämtland!
(Igår Texas, ikväll Jämtland - I love it -, den där blandningen!)

"Hej igen!

Här kommer ett kvällsfönster från vårat vardagsrum.
Islandsljusslingan får vara kvar trots att julen är över. Vi behöver allt ljus vi kan få.

Lamporna du ser i bakgrunden kommer från skidarenan, den som du kanske har sett under inledningen av skidskyttetävlingar härifrån.

Kram Eva."

//Tack du Eva! säger jag.

Surprise, surprise ...

Och så vill kunden - som är en kvinna i 35-årsåldern - att jag ska kolla hennes Lottokuponger och den på hästspelet.

"Ja, det är nog ingenting, men du kan väl titta innan jag slänger dem ...", säger hon.

Och jag kollar.

Sjuttonhundra i vinst.

Och så lämnar jag över dem till henne.

Alla behöver inte vinna 34 miljoner för att bli överlycklig.

Och det är precis vad kvinnan blir.

Ö v e r l y c k l i g.

Litet brev från pElle ..

"Hej på er!

Nu ska jag berätta nånting för er: idag när matte och harry gick på promenad, då följde jag efter dom .., om ni tittar noga ser ni mig vid den jättestora och höga lagårdsväggen, ja, det är jag som står där och är så stilig - ja, om jag nu får säga det själv -.
Tänk på att jag är en gammal katt, ändå orkar jag gå så långt.

Harry blev himla förvånad när han såg mig och försökte skrämma iväg mig, men då ropade matte argt på honom och jag satt bara stilla och glodde på honom, då brukar han bli rädd.

Nej, jag gick inte hela vägen, för när matte och harry svängde av ner mot Fabrikör Johanssons hus, då vände jag .., nej, tro inte att jag var rädd, jag hade bara ingen lust och det var rätt lerigt där också, det har jag hört att matte har sagt, för alltid när hon och harry kommer in, så torkar hon hans tassar och säger att han inte ska springa i den där sörjan!

Det var ganska kul att gå på promenad.
För det mesta är jag hemma nästan alltid.
Jag brukar sitta på altanen eller på fönsterblecket.

Hej då, från er vän pElle!"

Hos grannen ....

När jag sträcker mig över "porten" till innergården, är detta vad som skymtar.
Stenar överallt.
Och trä.


Jag tycker verkligen att grannarna har tänkt till när det gäller sin tomt.
Själva huset (som är tillbyggt med ljuvligt vardagsrum med takfönster och fönster från golv till tak .., gissa, vilket ljus där är!) är enkelt i fason och yta, men det är sååå snyggt!

Här finns inga mängder med rabatter, nej, det är tämligen kärvt, precis som naturen här vid havet och gott om sten finns det på gården, ofta olika varianter, som på bilden här ovanför.


Eller så här.


På sidan mot oss, men dold bakom planet, finns en fällbar "bänkskiva".

Jag undrar jag om det kanske är till för att rensa fisk där?

Påhittigt är det i alla fall.


Och planket mot oss.


Tomten ner mot lillvägen.
Så enkel och så vacker.
Mer mossa än gräs.
M j u k t.
Och berghällar i dagen .., det påminner om sjölejon eller valrossar som trängt ihop sig på land.

Några kvällsfönster ...

.... från Frankrike!

Helt perfekt, när man trött och slut på kommer hem från jobbet.

Monet höll i kameran!

Vikten av små bokstäver ...

Vykort från Tora Hällsten, kund i Nilahallen hemma i Malå.
Aldrig att vi umgicks, träffades bara i kassan och hejade så där som man gör.
Och ändå .., tänk, troget har hon skickat hälsningar varje år!
Nu är Tora änka och skriver att hon tar bara en dag i taget.


Och inbjudan till konfirmation på Jylland, i Danmark.
"Dronningen" i eget majestät på frimärket och hennes taxar är utbytta mot lejon.

Ingen människa i världshistorien kan ha varit en sämre gudmor än undertecknad.
Jag visste helt enkelt inte vad det innebar .., "gudmor" .., det var mer som bara ett ord för mig och inte hade jag någon egen gudmor eller gudfar.

Men nu är pv och jag själv (trots mitt usla gudmorsskap) bjudna på gudbarnets konfirmation i Århus och det är väl lika så bra att man börjar banta på en gång.

Festen (som ska "holdes hjemme klockan 12.00) går av stapeln en söndag i början av maj och jag tackar "ja" och säger till pv att vi kan ta en weekend och bo på hotell i Skagen och kanske kan vi titta in i huset där Anna och Michael Ancher bodde; det var stängt sist jag var där.


Ett annat brev.
Handstilen är för mig helt obekant, men så öppnar jag och ler för mig själv.
Åååå, det är från hon som tycker så mycket om Mads Mikkelsen, ni vet, anna of sweden.
Och inne i små, vackra påsar, ligger lika vackra örhängen till uppmuntringslotteriet!


I Ystad bor Solbritt som jag ofta kallar för Solgerd, men nu vet jag.
Hon skickar en födelsedagshälsning .., ett stort vykort med gula, härliga tulpaner på framsidan!

Med Solbritt är det som med Tora i Malå .., vi träffades i affären och det var några minuters småprat .., och till min oerhörda glädje kommer - med ojämna mellanrum - filuriga kort och hälsningar från den madamen!


Och fler bokstäver som gör mig glad, ja, bilder också!

I går berättade Tankevågor (Lisbeth) i Stockholm om den där katten som hon hade sett under en promenad och så hade hon läst en artikel i DN som handlade om den som placerar ut dom här katterna (som ju såklart inte är levande, innan någon går i taket ..) och så snart jag kom hem, så skyndade jag mig att bläddra i tidningen och jo, där var det ju!

Så totalt u n d e r b a r t!

Det handlar alltså om "gatukonstnären" Max Magnus Norman (ursprungligen från Sundsvall) som gömmer katter flera meter upp i luften, eller ställer dem på vattnet eller uppe på en lyktstolpe!

Titta på bilden och katten under Årstabron!
(Klicka gärna, så syns det bättre ...).

Så här avslutas artikeln - som för övrigt är trevligt skriven av Josefine Hökerberg och med bilder av Erich Stering -.

Gatukonst är olagligt i Stockholm, men Max Magnus katter har mottagits med öppna armar.
Till skillnad från många andra gatukonstnärer opererar han helt öppet, i dagsljus.

- När jag skulle sätta upp Årstakatten stoppades jag av en polis, men det slutade med att han önskade mig lycka till.

Nästa dragning ...

Ja, här ligger ni och skvalpar i skålen som min morfar har gjort.

Tjugo stycken är ni .., det är ett fasligt pladder och Ruta Ett har - som ni kanske ser - lyckats klara sig från diskhon även den här veckan.

Nåja, vad jag ville säga .., det är att nästa dragning blir som vanligt på lördag kl.11.00

I postlådan låg igår ett gult kuvert innehållande två par örhängen - såååå fina! - designade anna of sweden, ni vet madamen i Skåne .., ja, det var ett bidrag till uppmuntringslotteriet och det första paret lottas ut den här gången.

Tack snälla anna! säger jag.

Dagens fönster ...

Ja, det kan jag ju säga, inte är bilden tagen i landet Halland inte.

Nej, även detta är Houston, Texas och den som bor där är Cecilia och det var också hon som skickade bilden.

Jag får nästan svindel när jag tittar upp längs husväggarna och bara detta att kunna konstruera såna här byggnader, ja, det är för mig helt obegripligt!

Vilken ingenjörskonst!

Och man kan undra hur många människor som arbetar i en sån här byggnad!

Mer att läsa om Houston finns här.

Och här ..., kan ni se det vackra vardagsrummet hos fönsterfångerskan.

Om du vill Cecilia får du gärna berätta hur du hamnade i just den här staden och det här landet och vad du arbetar med.
Ja, och höger eller vänster tumme upp och så där ,-)

Ett kvällsfönster från ....

... ja, är inte livet härligt, så säg!

Först ett dagens fönster från sjukhuset i Lysekil .., och så tjopp bara, kommer ett kvällsfönster från Houston, Texas, USA.

Underbart!

Det är "Cecilia i Houston" som skickade bilden av familjens katt.

"Sally in the window", står det.

Håll med om att Sally kunde vara syster till sigge nilsson!

ojdå kära nån ....

pensionatsvärden doftar rakvatten

och detta

just innan läggdags

hmmm

det verkar

aningen oroväckande

Om man ligger nära, nära ...

... så blir det förstås lite varmare.

Och tryggare.

Tror jag att dom tänker .., pElle 17 år och sigge, inne på sitt 3:e år.

Slumpens skördar ...

Moster Mjölgumpa sa...

Och tänk, att det var just det inlägget du skrev om Calmeyers sjukhustavla som gjorde att jag hittade din blogg och sedan själv så smått började blogga.

Nu har jag tre tavlor som han målat och jag är så glad för det.

//Apropå inlägget här nedanför, om sjukhusmiljö och konst.
Tavlan på bilden är målad av just denne Calmeyer och inlägget som Moster Mjölgumpa pratar om, det skrevs i november 2005.
Tiden går ...

Otänkt ...

Under tiden då jag ofta reste till Helsingborg, råkade jag i en tidningsartikel läsa om konstnären Gösta Calmeyer (bosatt i Skåne, jag hade sett hans underbara tavlor - ofta med stenar som motiv - på någon av de konstrundor som anordnades varje påsk) och där stod då att konstnären hade utsmyckat foajén i - om jag minns rätt - Ängelholms sjukhus.

Så jag mer eller tvingade helsingborgaren att göra mig sällskap dit och mycket riktigt, i entréhallen hängde en stooooor tavla, från golv till tak, med motiv av stora stenar vid havet och så finurligt var det, att stenarna liksom flöt ut på entrégolvet, det var hur läckert som helst.

M e n .., längst uppe på tavlan satt en skylt där det stod "TOALETTER".

Det var så korkat och visade på en sån otrolig nonchalans mot konstnären, jo, det tyckte jag verkligen.

Innan jag gick därifrån, pratade jag med damen i receptionen .., jag berättade om toalettskylten och sa också ..." ... tänk om ni hade ett svagt, svagt porlande av vatten vid den här tavlan .., kanske lite fågelkvitter också, då skulle det bli ännu en dimension och kanske precis vad man behöver när man besöker ett sjukhus?"

Ja, det blev förstås inget av med detta, men jag tycker själv att idén var himla bra.

Och allt det, den där totalt bristande respekten för nånting så vackert, kom jag osökt att tänka på när fönsterbilden (den här ovanför) från Lysekils sjukhus kom till min mejl.

Gissa varför.

Just det.


Och nu hittade jag bilden också.

Så här såg det ut och belysningen var iskall ..., där skulle det ju ha varit en mjuk spotlight bara!

Ja, ni hör .., även obildade kassörskor anser sig ha rätt att tycka till ,-)

Men visst är den vacker tavlan!

Konstnärens namn: Gösta Calmeyer.

Idag ...

En och en halv timme ute i det fria.
Hagen och stranden.
Ser även idag herr och fru Svan .., och en ensam gås nere vid strandbrynet.
Upptäcker några ejdrar ..., svart-vitt flax ovanför vattenytan!
Fyller anoraksfickan med strandfynd.
En slags stilleben .., jag tänker att man skulle kunna rama in sånt här.


Och någon har tecknat i sanden.
En blomma.


Och nånting annat.
harry bryr sig föga ..., noooosar och noooosar.

I hästhagen nära bäcken springer han fram och åter över kullarna ., jag kastar pinnar och han hämtar och jag gömmer godis och han letar upp .., svansen går mest hela tiden .., jag ser blåmesar och talgoxar som fladdrar förbi .., och illgrön mossa på gamla stenar.

Verkligen illgrön var den.
Mossan.

Dagens fönster ...

Våren 2002 tillbringade jag några ångestfyllda dagar i en sal på Ystad lasarett.

Vi var fyra kvinnor i salen och min säng låg längst nere i ena hörnet, närmast korridoren.

Allt som fanns att vila ögonen på var ett knotigt träd utanför sjukhuset och i trädet fanns ett fågelbo, där fru Duva ruvade på ägg.

Vilken glädje detta var, ja, som den allra bästa medicin!

Där låg man i sängen och kunde följa duvornas tillvaro i det lilla trädet och det blev som en nyckel till själva livet. Det kändes helt enkelt tryggt, så där som att man fick livet åter inne i den - för övrigt - så oerhört trista sjukhusmiljön!

Någonstans har jag läst att människor som ligger i sjukhussalar och har naturen synlig utanför, mår avsevärt mycket bättre, ja, t.om. att själva tillfrisknandet flyter på i en annan takt.

Sånt förvånar mig inte det minsta, det borde ju vara hur logiskt som helst?
Mitt blodtryck sjönk som en sten när jag kom ut på landet och nära havet (och steg lika raskt igen när jag hamnade bakom ATG-apparaten ,-), ja, men självklart måste själva omgivningen påverka oss människor!

Allt detta kommer jag att tänka på när jag idag hittade underbart vackra fönster i min inkorg, fångade av Monica i Lysekil - och ett av dem ser ni här ovanför -!

Så här skriver hon och jag har försökt luska ut vad konstnären heter, men det har inte lyckats. Någon som vet ...?


"Hej Elisabet!

Här kommer några sjukhusfönster till ditt "fönster-lager".

Fönstren är målade direkt på väggarna i en trappuppgång med "riktiga" fönster också, men dessa var så fina, uppmuntrande och tröstefulla, så jag föredrar dem.

I det ena fönstret ser det ut som om sigge nilsson och pElle sitter och tittar ut,

medan Harry står på muren.

Hälsningar från "Lysekils-Monica."