Nån gång i slutet av åttitalet ...

.. råkade jag lyssna till en f.d. koncentrationslägerfånge som berättade om sitt liv i radio.

Några dagar innan hade min yngsta dotter kommit hem från skolan och i sin tur berättat om en magister som vittnat om mobbing i någon form och dottern var upprörd; det här hade verkligen gripit henne .., och jag tänkte, att om en enda människas vittnesmål kan betyda så mycket, då ska jag göra mitt till .., och jag kontaktade mannen som hade suttit i koncentrationsläger och undrade om han kunde komma till skolan i Malå och berätta om allt detta, men det kunde han inte - han var upptagen -, men jag fick ett namn och ett telefonnummer, ja, till mannen på bilden, herr Sioma Zubicky, som hade varit med om samma sak.

Med hjälp av Folkpartiets underbare Carl-Olof Sjölund - och skolan förstås -, lyckades vi få denne herr Zubicky till Malå och det var en kväll med hockey på tv och jag tänkte att ingen lär väl komma och lyssna, när herr Z berättar om sitt liv och vad han varit med om.

Aulan blev helt fylld och vi fick hämta extrastolar! 

Nästa dag besökte han några skolklasser och vittnade för dem om detta med förintelsen.

När jag idag sitter i soffan Ektorp och läser Göran Rosenbergs bok som handlar om pappans liv och om det mest fasansfulla man kan tänka sig när det gäller mänskligt beteende och utrotning och gaskammare och godstransporter och ..., ja, när jag vänder blad efter blad efter och knappt kan göra nånting annat, då är jag evigt glad för att jag en gång för tjugofem år sedan ringde till herr Zubicky.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Mitt vardagsrumsfönster och balkong vetter mot söder.
Så här års när solen står lågt så kommer solens strålar in först när solen passerat grannhuset mittemot.
I fönstret hänger julstjärnan jag köpte i Göteborg för några år sedan och farmors gamla adventsljusstake.

Ute är det en gnistrande vacker decemberdag. Vi har varit på Julmarknad och är nu hemma röda om kinderna. Termometern visar på - 7 C.

Ett här och nu fönster från Turtlan."

  
(Och är det inte små sköldpaddor som promenerar omkring på fönsterbrädan ...? undrar Elisabet).

Med vid femtiden blir det konsert ...

Alldeles oavsett rubriken i Dagens Nyheter, så ligger jag nu raklång på soffan Ektorp och tar mig fram längs sidorna i den här boken som heter "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".

Den är faktiskt alldeles, alldeles underbar.

Nån har gott om tid ...

Till Eivor och mossfolk ...

 Å, jag har inget riktigt recept, utan gör det bara på en höft.

Det här behövs:

Mandelmassa

Valnötter

Nougat

Mörk eller ljus choklad. (Jag väljer mörk .., en gång i världen hade Ica mörk choklad med mintsmak .., å, det blev himmelskt gott!)

Först smälter jag chokladbitarna i vattenbad .., gör en liten boll av mandelmassa som jag plattar till och i mitten lägger jag en bit nougat som jag skurit i små, små fyrkanter.

Så formar jag till en boll - som en mini-minipalt -!

När chokladen smält, så lägger jag i varje boll för sig .., en och en bara, sen på bakplåtspapper och direkt på med en liten valnötsbit. Det är viktigt att ni gör det bums, annars hinner chokladen stelna.

Förr om åren hade jag färgat strössel på, det blev jättefint, men jag tycker nog att valnöten är snäppet bättre!

Kommentarer från ett tidigare inlägg ...

Monet sa...Tänk vad det är konstigt. Man glömmer inte dödsdagen hur många år som än går.

I juni i år var det 52 år sedan min pappa drunknade och lämnade min 35-åriga mamma ensam med fyra flickor, jag äldst, 15 år gammal.

Varje år, dagarna innan den 18 juni har jag som oro i kroppen, har lätt till alla känslor och när jag vaknar på morgonen på årsdagen är detta det första jag tänker på.

Monica i Lysekil sa...

 

Ja, det finns många historier i många familjer: 

 

Min mormor blev ensam med sina två döttrar några år före hon blev 30. Mamma var bara 4,5 år och hennes syster (min moster) var ca 3 år. 

Mormor var tvungen att börja arbeta, och de bodde ett tag "på nåder" hos släktingar här i närheten av Lysekil. Mormor arbetade på gasmaskfabriken i Brastad tills den la ned 1945 vid krigets slut. 

Då flyttade hon till Vänersborg och arbetade där på "Kirruds" syfabrik. 

 

Systrarna hade "barnflicka" när mormor arbetade, och mamma har berättat att barnflickan bland annat var så duktig på att steppa - det uppskattades! 

 

Mormor levde ensam i alla år och blev efter vad jag förstår lite bitter på mannen som "lämnade" henne. 

Hon hittade aldrig någon ny livskamrat. 

 

Min egen pappa dog 22. juli 2010, och hade då varit på sjukhem i flera år på grund av Parkinson. 

 

Så han dog under ett år före det att min mann dog 12. juni i fjol.

Kramar från Monica.

 

Bilden: geriatrikavdelningen i Ystad. Och mamma, drabbad av Alzheimer.

  

Turtlan sa... 

 

Så fint Ni skriver. Jag blir berörd och tänker på min pappa.

Jag sliter med känslorna numera om att jag har min pappa kvar men har ändå inte det. 

På utsidan är han sig ganska lika på allt annat är borta.

Allt annat!!!

Pratar helt fel och ser saker. Förtvivlat att se.

Mamma är helt knäckt och sörjer stort. Ibland kan hon ha en bättre dag men mest grått och nästan svart.

Förlora någon är tungt!
Se någon bli så här är också tungt på ett annat sätt.

Pappor är något visst.

Evas blogg sa...

 

Känner igen. Årsdagen är så speciell. Minns varenda liten stund av den dagen pappa dog.

 

SoF sa...

 

Likadant gör jag på min mammas dödsdag som var härom dagen.

 

Bettankax sa ...

 

Fina minnen och livsöden. Själv tänker jag nån stund dagligen på min Far. Den 7:e november var det sex år sen han dog. Upphör aldrig att förundra mig över tiden. Lång och kort på samma gång. Jag är tacksam över att jag har mina minnen i behåll(än så länge?). 

 

Ingela sa ...

 

Jag har min pappas dödsdag framför mej, strax före jul. Farmor dog på julafton och det lägger en skugga över julen, tror den varar för alltid.

Ö dog på skärtorsdag och årsdagen av det har jag ännu inte upplevt. Önskar att jag inte behövda vakna utan fick sova rakt igenom hela dagen. 

Full fart i chokladfabriken ...

Såja.

Nu är såväl mandelmasse-valnöt-nougat-godiset som trillingnötterna klara och färdiga för leverans till landet Wärmland.

Dagens fönster ...

Jag skickar en bild av fönstret vid min arbetsplats. 

Det är 33 grader varmt nu på eftermiddagen och inte alls någon julstämning även om kassörskorna på varuhuset Lotus har tomteluvor på sig och man kan se plastjulgranar litet här och var. De blinkar dessutom något förskräckligt i mörkret.

I det lilla huset med flera tak sitter vakten. Men sådana kan man inte lita på säger W. 

Det är bäst att låsa for dem också.

Men som sagt, sno i mängder och riktigt kallt som ni i Sverige har det, och kanske i Norge med, det har jag inte.

Hälsningar Guy.

Tänk om hon har rätt ...?

Det var väl igår som jag berättade om en rubrik i DN som fick mig att fundera lite.

Det handlade om orden hans eller sin.

Jag tyckte rubriken kändes ..., underlig?

Några snällingar kommenterade och menade att jag nog tänkte lite fel, men idag fanns där en som tyckte precis tvärtom.

Om man är totalt rudis när det gäller grammatik, och då menar jag verkligen  totalt obegåvad (jag kan det här med subjekt och predikat och substantiv och verb, men sen är det ajöss!),  då blir man ju så innerligt glad när det uppenbarar sig någon annan (som jag i vanliga fall finner väldigt begåvad på det området och andra också ...), som delar ens uppfattning.

Svårare än så är det inte.

Finns det fler synpunkter på min undran?

Vad säger ni?

Hans eller sin?

Hämtat på Matöppet i Slöinge ...

Och jag kan omöjligen hålla mig tills jag kommer hem ..., öppnar därför paketet redan på parkeringen och blir sittande en stund och tittar i böckerna .., känner doften av Ny Bok ...,blir lycklig.

Idag ...

Från min mammas dagbok ....

... är det på pricken trettiosex år sedan min pappa dog.

Nästan på minuten.

 Och medan kören sjunger så vackert, har jag tänt ett litet ljus för mannen som var min pappa.

Andra vinnare ....

Förra veckans vinnare (vilka drogs i onsdags) i Uppmuntringslotteriet, det blev madamen från Karlstad, samt herr Jonsson i Wang Khanai i Thailand.

Att skicka choklad-julgodis till Värmland låter sig nog göras utan problem och värmeljusen klarar sig säkerligen hur bra som helst också, värre är det att få iväg detta till Thailand .., ja, utan att chokladen smälter!

Guy: jag får hitta på nånting annat till dig!

Vinsterna åker iväg på måndag och grattis än en gång till er båda!

Idag är det fredag och snart är veckan tillända .., jo, jo .., då är det bara till att tänka på vad som var bäst den här veckan!

Varmt välkomna med era bidrag!

And the winner is ...

Bilden: hur jag än letade i mitt icke-organiserade-bildarkiv, hittade jag inte en enda bild som hade med kemi att göra! Tills jag ramlade över den här. Tecknerskans man är nämligen professor i just kemi vid KTH i Stockholm. Sicken tur!


Alldeles omåttligt intressant - och roligt! - är det att titta på programmet Nobelstudion, där man får bekanta sig med årets pristagare.

Igår var det bland annat den pratglade kemipristagaren Robert J Lefkowitz och och hans betydligt mer blygsamma kollega Brian Kobilka som stod i centrum, och hur intressant som helst var det!

Innan det är dags att åka till jobbet senare i eftermiddag, tänker jag ta mig an det första programmet, som jag missade helt.

På måndag arbetar jag enligt schemat tre till åtta, men har tagit fritt från fem .., - tack Johanna P som hoppar in i mitt ställe! -, och ska då slå mig ner i loppisfåtöljen och följa hela festen!

Jag, som verkligen inte är någon festmänniska utan helst sitter vid ett köksbord och dricker kaffe ur omaka koppar .., tycker sååå mycket att se glädjen och stoltheten hos pristagarna och deras familjer .., och att få lyssna till talen .., ja, helt enkelt .., detta att dela glädjen med dem!

Galet? Kanske.

Men underbart roligt!

Liten lycka ...

.. är nya batterier till fjärrkontrollen.

Dagens fönster ...

.... är Eckes, förstås.

Vad som är väsentligt ...

Det är inte ofta det är femton minusgrader här på kullen, men nu har det hänt.

"Måste komma ihåg att köpa hem mera fågelmat i morgon!" säger jag till pv. 

Mat till småfåglarna är viktigt.

Kanske viktigare med mat till blåmesarna, än att öppna ens hem för den som inte har något sådant .., och får leta efter ett soprum att tillbringa natten i?

Sånt kan man tänka på.

Tre böcker som ska finnas i min bokhylla ...

Jag älskar såna här upptåg!

 

Den här boken hörde jag recenseras i P1 och föll pladask. 

Att man sedan verkligen tycker om den, kanske är en helt annan sak.

Vi får se.

Väntar jag på.
Den ska pv få i julklapp, men förlaget måste trycka fler böcker .., en sådan dundersuccé blev det i Norge!

Och så den här, som ligger på posten i Slöinge och väntar.

Är jag den enda som tycker att det låter underligt med "boken om sin far"?

För mig hade det logiska varit. "med boken om hans far".

Tolv, i stället för ett ...

Det är som om all kraft bara har sööörrrplat iväg och egentligen vill jag bli hemma från jobbet, men vet att en är på semester, en annan är hemma och är sjuk .., en tredje och en fjärde har äntligen sina lediga dagar .., alltså stiger jag upp klockan sex och några minuter senare än vanligt är jag i affären.

I fickan vilar en förpackning Alvedon.

Och jag tackar Anne-Marie i charken som har tagit in brödvagnen och gräddat hälften av allt bröd och sen är det bara att ta hand om resten och där kommer Östras bröd och det glömmer jag helt enkelt bort  och chefen kommer och påminner mig och så är det mejeriordern och att skicka iväg den och ta hand om själva leveransen och Wapnö får jag inte heller glömma och sen är det fika för Lena och jag tar kassan och kollar om det måste beställas hem fler julfrimärken och chefen tror att jodå, det kommer att gå lika många som i fjol, men det tror inte jag ..., och nu får vi se vem som har rätt - säkerligen chefen ,-), men jag beställer sju förpackningar ytterligare, plus fina julkartonger - lite väl sent kanske - men det blir nog bra ändå.

När klockan närmar sig tolv, en timme innan jag egentligen ska sluta, säger chefens fru att jag kan åka hem och vila, så kanske jag är bättre i morgon och eftermiddagspasset som hon ville ha hjälp med, ja, det får hennes man - självaste chefen - ta hand om.

Alltså åker jag hemåt.

Och här flödar solen och nu blir det kaffe och macka och sedan raklångt läge på soffan Ektorp.

Torsdagsfönstret ...

.. speglar sig i glaset på fotografiet av pv:s moster Sonja och hennes tre barn.

En lycklig tid .., en trebarnsmamma - tillika sjuksköterska - med världens varmaste leende.

För övrigt anser jag .... 

... att detta är ett alldeles bedårande, underbart inlägg!

Och det här också.

Två - i mina ögon - mästerliga bloggare!

Klockan sju noll noll ...

... går jag och lägger mig.

Ångesten över min svåger i Australien och detta att han är så svårt sjuk och även detta att vara så långt ifrån syskon när livet är kämpigt, ligger som en tyngd över bröstet.

Vaknar några timmar senare när pv gör natt.
Precis som alltid somnar han nästan genast.

Själv lyssnar jag till Karlavagnen - det pratas om tatueringar -, jag ler för mig själv åt kvinnan som låtit tatuera in sitt turkiska favorithotell på ryggen ..., ler också åt stillsam norrbottning (numera Norrtäljebo) som sitter i sin bil och har suttit där i ett par timmar i väntan på att vägen ska bli farbar.

Sen tassar jag försiktigt ner till köket och tar mig en smörgås och ett glas mjölk och ute är det förstås mörkt, bara ljusslingar i den lilla eken lyser upp och jag ser dom två havrekärvarna och fröautomaten .., man kan undra var alla fåglarna sover?

Och så två eftermiddagsfönster ...

Dagens fönster från ett snöstormigt Stockholm och en Barnavårdscentral i Enskede Knoppen.

Vår dotter jobbar där och det tog två timmar dit i morse!!!!

Snöhinder och bussar som inte gick.

Stockholm står stilla eftersom vinden är hård och snön driver.

SNÖhälsning Eva i Tyresö

PS Tänk om min elev inte kan ta sig hit idag. Sorgligt. Ds.

Och nästan samtidigt som Evas bild kommer, så plingar det till i mobilen och då har sonen fångat utsikten från sin arbetsplats i Malmö. 

Två ögonblicksbilder från idag.

Hjärtevärmarbilder. 

T a c k!

Och här är vinnarna ...!

Förstapriset är Gula Husets hemlagade julgodis (se bilden ovan).., ja, det var i alla fall  t a n k e n.

Grattis till såväl förstapristagare som den som kom tvåa och faktiskt får ett likadant pris!

Idag blev filmen skakigare än någonsin, men ni får vara snälla och ha överseende.



Gunnar säger i en kommentar att länken inte fungerar.
Då gör vi så här i stället.

På väg till Halmstad ..

..., närmare bestämt på Plantagens parkering, kollar jag mejlen via min telefon.

Där är ett nyss inkommet brev från min syster i Australien.

Och jag sitter där och läser och tar in och det är rader som handlar om min svågers strålning, om ideliga kräkningar, om yrsel, lågt blodtryck och slutligen lunginflammation och "intensive care".

Så här avslutar hon brevet: "När jag frågade hur orolig jag skulle vara, svarade den lilla, purunga, asiatiska kvinnliga läkaren att Jan is seriously ill, but all is treatable .., så det är bara att vänta."

December = krångelmånaden i vår familj.

Dagens fönster ...

Den i särklass flitigaste fönsterfångerskan genom alla bloggåren, det torde nog vara Ulrika i Västmanland.

Och tänka sig, när hon knatar iväg till sin kiropraktor .., nog kommer hon ihåg att ta fram fönsterhåven!!

Snart kommer en medalj!

DBFV för Monica i Bohuslän ...

  Hej Elisabet!

  

Det bästa i veckan som gick, var för mig den fantastiska tretimmars-turen i strålande solsken i söndags.

Jag tar ju alltid en massa bilder (nästan var jag än är), så min vän säger att han skall anmäla mig till "Anonyma Fotografer".

 

Sedan den turen har det kommit en aning snö. 

Det skall komma en hel del mer i morgon, men det ser jag helst att det inte blir något av!

 

Varma Advent-tids-hälsningar från Monica!

DBFV för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa förra veckan är av alldeles vanlig vardagskaraktär. Jag är så himla glad för att vi bor där vi bor. I det vackra Provence, i vårt lilla hus med sin fina trädgård och så att vi har vår underbara lilla franska pudelmadame som är en så älskad familjemedlem, med oss överallt.

 

Och allra mest glad är jag just nu över det livgivande solljuset som strålar in i vardagsrummet till sent in på eftermiddagarna. Jag saknar inte det svenska mörkret ett enda dugg!

 

Monica.

DBFV .....

Oj, så alerta ni var den här gången på att dela med er av glädjen!

Följande ligger ännu inte och skvalpar i skålen, men kommer att hamna där:

ellem i Skellefteå som hurrade för lågt blodtryck tack vare andningsmasken!! och detta gladde Ulf ...

Rexxie i Västerås (operationen hade gått bra, men se nu har han åkt in igen - infektion i såret -!)

Eva på Frösön (hade haft det lugnt och vilsamt ute på Rödön ...)

Guy hade äntligen slängt sina kryckor och kände nu åter doften av frihet!

Turtlan och "M"  åkte till Göteborg och njöt av bubbelbad

Ulrika hade besökt kiropraktorn i Örebro och kunde äntligen sova lite på natten!

Ann i Göteborg - ååå - hennes norrbottniske man agerade symaskinsreparatör och påstod att Ann "syr för fort", men dock .., overlocksmaskinen kunde åter användas! Halleluja! (allra helst som Ann ska sy en kjol till mig ...)

Anne i Mantorp hade suttit sönder bänken i hallen och nu fått en ny - stor glädje -!

Eva i Tyresö kände glädjen bubbla inombords när hon fick coacha en blyg, femtonåring tös som behövde hjälp med skolarbetet!

Barbro i Uppsala hade haft barnbarnsbesök, sjungit Ekorrn satt i granen på svenska för det lilla barnbarnet som bor i Norge  och nu var saknaden stor ...

Monica i Frankrike känner sån glädje över att hon och maken får bo just i Frankrike och tänk, att få slippa det nordiska mörkret och kylan!

Och i Bohuslän har en annan Monica varit ute på en tretimmarsrunda och njutit av strålande solsken och frånvaron av snö.

Någon fler som vill vara med och dela sin glädje?

Ulf ....? Du är välkommen du med!
Och någon i Malå som läser och aldrig vågat sig fram ...? Nog borde du väl ändå ...?
Agnetha i Skellefteå?

Varmt välkomna i alla fall!

Dragning i morgonkväll och vinsten blir julgodis från den nilssonska fabriken i Halland.
Det ni!

Gissa vem som fyller år idag!

"Det här är den gyllene regeln när man tar bilder Elisabet ...", säger födelsedagsbarnet.
Ja, ja, men det brydde jag mig inte så mycket om.

Idag är det bemärkelsedag för en kär bloggvän.
Så här står det om Skytten och jag tycker nog att det stämmer rätt så bra.

"Den typiska Skytten är aktiv och frihetsälskande. Skytten har stort behov av omväxling och social stimulans. I relationer och samarbete är Skytten ärlig, rak och välmenande. Med sin ivriga, spontana läggning kan Skytten ibland av ren obetänksamhet vara lite klumpig och trampa andra på tårna. Skytten är öppen och pratglad, generös och frimodig. Skytten trivs i naturen och på resande fot. Det brukar bli många spännande resor för den som är präglad av detta eldtecken.

Skytten är med sin optimism och välvilliga läggning duktig på att inspirera andra.
Generositet och humor hör tecknet till. Strävan efter nya intryck och upplevelser kan göra Skytten en aning rastlös. Men Skytten bekymrar sig inte i onödan utan rusar glatt framåt mot nya äventyr. Här finns en stor kunskapstörst och nyfikenhet på livet som leder in Skytten på spännande stigar.
Ett intresse för livsåskådningsfrågor brukar komma med åren. Skytten är en sökare som vill prova sig fram i tillvaron. Frimodig och djärv, men samtidigt bestämd och viljestark till sin läggning. Lyckoplaneten Jupiter styr över tecknet. Det gör Skytten till en glad optimist med siktet inställt på framtiden. Den som är präglad av detta vetgiriga tecken slutar aldrig att längta efter nya spännande upplevelser. Skytten delar gärna med sig till andra av sina tankar och erfarenheter och är ofta en god pedagog." 

Stort grattis härifrån!
(Och vem är det nu ...? Jo, den här filuren.)

Tisdag i december ..

Kortet som Eva målat ...

Den här tiden för trettiosex år sedan, då låg min pappa på Lycksele lasarett och hade exakt tre dagar kvar att leva. Det är underligt - eller inte -, men varje år väcks det där minnet till liv.
Och idag för tre år sedan, då hade pv:s mamma Gunvor två dagar kvar att leva.

Julen blir liksom aldrig densamma.
Annorlunda, men inte densamma.

Hela tiden förändras livet.

Nu bor jag i landet Halland och det hade jag väl aldrig kunnat drömma om och jag känner mig hemma och när kunderna i affären säger ..."men nu Elisabet, nu trivs du väl när det är snö och vitt och fint?", så svarar jag att har man flyttat så långt söderut som först till Skåne och sen lite norrut till Halland, så inte är det snö man är ute efter.

Det har kommit rejält med den varan sedan igår och det underbart vackra julkortet, målat av Eva på Frösön, (kom med posten igår), passar perfekt in just nu!
Å, Eva .., så fint då målar!
En slags hjärtevärmarkonst!

Vid åttatiden tar jag harry och går ner mot havet till.
Tystnaden är  t o t a l.
Överallt syns spår i snön .., en älg har gått över vägen .., och där är spår efter en hare och harry har fullt upp ...., nosen är långt nere under allt det vita!
En rödhakes morgonprat är allt som hörs.

Ingen plogbil har synts till och det är tungt att gå längs lilla vägen.

I det röda huset - längst till höger på bilden - lyser adventsstjärnorna så fint.
På husgaveln finns en balkong och där såg jag i somras husets herre (en man i 70-årsåldern med mycket pondus ..) stå och gymnastisera .., så där armar uppåt strääääck och böööj och tääänj och jag log för mig själv ..., det påminde lite om min pappa som var kväll gympade uppe i hallen hemma i Malå.

Idag står ingen pyjamasklädd herre på balkongen, men på väg hem ser jag hur lamporna tänds i det jag förmodar är familjens sängkammare och mannen tar på sig en mörk tröja.

Och nu är det morgonkaffe och tv-nyheter .., DN är avverkad (läser att kameraövervakning i skolarna kränker eleverna och tänk, det tycker jag är bara fånigt .., gärna kameraövervakning om det förhindrar skadegörelse och annat elände .., vi har kameraövervakning i affären och det skulle aldrig falla mig in att känna mig kränkt för den sakens skull ...)och idag ska jag höra med Bodil på jobbet om jag får byta bort några timmar på måndagkväll - då är det nämligen Nobelfestligheter i tv - och ja, jag erkänner utan omsvep .., att det är nästan det bästa jag vet att titta på! 

Dagens fönster ...

"Letar efter något helt annat och ramlar över dessa franska fönster. Tagna i den privata delen av ett fantastiskt vinslott nära oss, drivet av ett svensk-amerikanskt par. Så här tjusigt kan man också bo!!"

Monet.

Här och nu ....

Jag minns hur glad jag blev när jag upptäckte pv:s adventsstjärna, den som hängde uppe i sängkammaren.

Precis en sån guldig historia hade vi i mitt barndomshem i Malå, men då hängde den i vardagsrummet.

Nu dinglar den halländska stjärnan så fint i fönstret mot havet till.

Och nästan hela dagen har det snöat!
Lägg därtill rejäl blåst, så kan ni ju ana ..., och att köra hem från jobbet var ingen höjdare. Jag låg på 40 km max ..., och vägen är smal och när det blev möte gällde det att hålla sig så långt ut på kanten som möjligt, utan att dråsa i diket.

Ägnade väl en halvtimme åt att skotta snö när jag väl kom hem.
(Pv var på körövning i stan).
Och kan man tänka sig, nu har jag så ont i handleden som jag en gång bröt och en annan gång fick en spricka i, att jag inte ens kan hålla i ett glas! Ära vare handledsskyddet!

I "Gunnars rum" sover nu Hannes, pv:s underbare brorson och en av delägarna till fiskaffären i Malmö.
Arme gosse .., i natt vid tretiden ska han upp och iväg till Göteborg på fiskauktion och måtte det hinna plogas längs vägen innan han ska söderut igen!

DBFV för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

Idag har jag varit ledig och hade en hel del att göra. 

Jag gick och kollade blodtrycket och trots att jag kände mig lite stressad över allt som var ogjort, hade jag det lägsta blodtrycket jag haft på flera år trots medicinering. Och detta tack vare min C-PAP som hjälp mot andningsuppehåll. 

 

Så man kan säga att denna apparat är det bästa som hänt mig, inte bara i veckan,  i höst, utan t om detta år! Har skrivit om den en gång förr men jag är så tacksam och glad för den!

 

kram från ellem

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Falköping C kl 07.00 måndag morgon.

Stationshus i funkisstil.

Dags att åka iväg till jobbet...vare sig man vill eller inte...

/Mian

DBFV för mig själv ....

Förra veckan .., ja, då var det mer än en sak som gjorde hjärtat glatt.

Först besöket hos Sonja och Gösta inne i Halmstad .., middagen som dom bjöd på och som var så god och Gösta som agerade Notarius Publicus och Sonja med sin värme och jag berättade för henne om första gången när vi möttes, det var när jag hade brutit handleden och någon vecka bara efter mammas begravning och jag var så nervös för att träffa pv:s släktingar och inte minst hans dotter (hur kul kan det vara när ens pappa kommer hem med en ny kvinna och inte en aning har man hur hon är!!) och Sonja, hon tog min gispade arm och höll den så mjukt och frågade hur det var nu när mamma hade dött, ja, det hade hon hört.
Hur oändligt mycket sån omtanke betyder .., det var det jag berättade för Sonja förra veckan.

Och så detta att pElle blev frisk igen - eller i alla fall sig lik - och pv som var så glad efter adventskonserten och kom hem och var stilig i sin fars kostym ..., och glädjen över kaminen som sprider sån värme - verkligen  bokstavligen ..., den skänker en slags grundtrygghet ...,måhända nåt som sitter i sedan grottstadiet?

Annat som gjorde hjärtat glatt: vinterbilder från båda döttrarna.
Aldrig någonsin hade jag väl förväntat mig att AP skulle ha sånt här på tomten!
"Det är all in med julen nu!" skriver hon smajlande.
Och jag tänker på min pappa som älskade att julpynta och till mammas förskräckelse gärna ville ha julgirlanger - såna här flerfärgade i veckad papp - i taket!
Det här hade han tyckt om!

Och "dr Böhlander" tar ett kort från köksfönstret och berättar om makens bekymmer för småfåglarna, ja,nu nu när kommunen ska röja en hel drös med träd ..., och då ler vi hela bunten.
Av  v ä r m e.

På söndagkvällarna har sms:en gått varma!
Först är det "Allt för Sverige", därefter Arne Dahl och sist Akuten.

"Mamma, när vi åker till London någon gång ska vi köpa några tårtor och ge till personalen på Kings College Hospital och tacka för att dom bjudit så på sig själva under dom här programmen!" skriver hon.

Under varje program har våra sms sett ut ungefär så här:

Elisabet: "Ååå, så underbara dom är, alltid så vänliga mot patienterna och artiga!"
Maria: "Ja, verkligen!"
Elisabet: "Den där mannen med diabetes som är så arg och sur.., å, jag skulle bli galen!"
Maria:  "Men ge honom lugnande!"
Elisabet: "Sista programmet ...-( Hur ska nu söndagkvällarna bli?

Det har med andra ord varit en vecka fylld med småglädje.
Inget märkvärdigt alls, men ändå .., den där glädjen bildar en slags botten

Och så gick ju Rexxies operation bra.
Det var också ett glädjeämne!

DBFV för Guy i Wang Khanai ....

Det bästa som som hände förra veckan var att jag slängde kryckorna och åkte till huset i Wang Khanai.

Det kändes som en omstart på min thailandsvistelse. 

 

Planerna var ju att jag skulle bo i Wang Khanai  men min knäskada gjorde att jag i stället tillbringade tre månader i Wipharats lilla hyresrum. 

Jag har blivit mycket väl omhändertagen, men mot slutet har jag känt mig  instängd. W jobbar ju på dagarna.

Det är skönt att kunna börja planera för litet småjobb i huset, och jag har lyxen att kunna välja mellan bil och motorcykel när jag behöver uträtta något ärende.

 

Guy.

DBFV för Rexxie ...

Hej hopp!

Det bästa i förra veckan var att jag inte blev en grönsak, och att jag nu kan kasta listan med alla PIN-koder, bankkoder, användarnamm osv som jag nogsamt skrivit ihop....

Även det halvpsykedeliska uppvaknandet där jag inte riktigt visste vad som var dröm/verklighet ingår nog i DBFV, liksom att jag nu är tumörfri (kanske tillfälligt, kanske permanent. Vem vet??)

DSFV var onsdagen när jag hade så ont att jag ångrade att jag gått med på operationen...

Kram /// Anders

(Lite läskiga bilder, kanske någon tycker - inte jag -, men här kan man få lite mera information om Rexxies operation och hur det gick till.)

DBFV för Ulrika i Västmanland ...

Förra veckan var verkligen ingen höjdarvecka för min del. Svåra ischiasrelaterade smärtor och stunder (många sådana) då jag önskade att jag bara kunde försvinna från jordens yta, jag stod inte ut. Men till stor tröst och glädje: lilla kattfröken Virka. Som älskar att vara NÄRA sin matte. Tätt, tätt intill vill hon ligga. Och där spinner hon som baaara den och njuter.

Veckans allra bästa var besöket hos kiropraktorn på torsdag morgon. Å hjälp så ONT det gjorde stundvis - så där så att jag var nära att svimma ett par gånger, men sen...åh, sen efteråt: lindring! Sköna, ljuva lindring! Bra är jag inte än, inte på långa vägar, men magikern Adam trollade så att jag sen besöket hos honom varit bra mycket bättre än innan i alla fall! 

Att ha en hel halvtimme utan smärta då och då, det är ren och skär LYCKA!

Ulrika.

DBFV för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i förra veckan var igår, första dagen som jag kände att nu är jag skapligt pigg igen.
Magvärken hade avtagit och jag orkade ge mig ut. Inledde första advent med en fin mässa i stora kyrkan inne i Östersund.

Efter mässan åkte vi till skogsbrynet, där var det lugnt och tyst. Och kallt! Minus tolv grader och den varma chokladen värmde gott. Det blev en kort stund därute men det räckte för att få sig en portion stillhet och för att Otis skulle få springa av sig.

Kram till dig från Frösön!

DBFV för Kerstin i Skåne ....

Det bästa var helgen med den första snön och myskväll med adventsmys hos minstingen.

Kerstin.