Tre lördagsfönster ...

Ett från Porto!

Aja, baja om tomten inte håller i sig ..., då kan det gå alldeles på tok!

Och ett annat från Skellefteå och från ellem.

Portugal och Västerbotten - det är hullerombullerlivet det -!

Det tredje fönstret finns i ett litet, litet gult hus nära en porlande bäck i landet Halland och det var när vi hade kommit hem från Slöinge som jag plockade upp håven och fångade rummet och trädet och byrån.

Tre timmar som Lena ...

Ja, det var hennes pass jag hade (samma Lena som förärade oss här i gula huset en hemlagad ostkaka; det var just före jul och den - ostkakan - var sååååå len och mjuk och god!) och bara tre timmar; mest tillsammans med rara Malin.
Det är hon som är på bilden, men idag var hon inte i charken, utan delade kassan med mig.

Och det visade sig att jag i julbrådskan hade missat att skriva in en välgörenhetsbilaga som följde med Aftonbladet på julafton och inte hade dom blivit registrerade vid returen heller och helt och hållet mitt fel var det nog och det kändes pinsamt, ja, nästan så där så man fick tänka på kriget i Syrien för att lugna ner sig.

I morgon har jag tagit semester.
Då ska vi köra i ottan till Malmö och titta på när Anders återigen tävlar i crossfit, nu i fyramannalag (tre män och en kvinna i hans lag) och det blir nog en heldag det .., så kaffetermos, nybakade gifflar och bullar ska få följa med.

Blir det väldigt långdraget, har vi fått löfte att låna A:s lägenhet, ja, så kan vi ju titta på Tour de Ski mellan varven.

Och så ett solskensfönster ...

... som ni förstås känner igen.

Bilden togs idag.

Ljust blå himmel .., UNDERBART väder, nästan så att det spritter i hjärtat!

Men bageriet var stängt ...

I Slöinge, alltså .., så vi vänder och åker samma väg hemåt, men stannar till i Ugglarp, nere vid hundbadet och där det sommartid står massor med bilar parkerade.

Nu är vi ensamma, åtminstone just där, på parkeringen.

En bit från havet ligger Ugglarps Grönt där jag för några månader sedan köpte färsk broccoli, sallad, morötter i knippen .., ja, det var som paradiset! (Jag tog moppen .., det var helt ljuvligt!)

Nu står grönkålen där så grann och grön och väntar på att skördas!

Nån minut tar det bara - knappt - så är man på stranden.

Frusna snäckor på hårdpackad sand .., lite ilandfluten tång .., och harry som springer och strääääcker ut och letar antingen matte eller husse.

På väg tillbaka till bilen kommer ett medelålders par gående med två mindre hundar.
En av hundarna springer lös och den andra är i koppel och harry och den lösa springer mot varandra och det viftas på svansarna och den lille skäller oavbrutet och då kopplas den också .., synd, det hade kunnat bli roligt för dem att leka fritt.

Den här sträckan av stranden är avsedd för hundar och här får dom verkligen springa som dom vill.

I skuggiga partier ligger ännu lite snö kvar.
Spröda grässtrån är prydda med de allra vackraste kristaller ..., och hopplöst är det med skärpan när vinden ligger på.

Nästan hemma stannar vi till och köper ägg hos bonden.
Världens godaste ägg är det (ja, ja .., i alla fall  h i m l a   goda!) och två flak får samsas i bagageluckan. Nu vankas äggröra och bacon på söndagmorgon!

Ungefär så här känns det ...

... med den nya datorn.

Den förra, då kunde man ibland tro att den var på väg att lyfta och ge sig av genom fönstret - samma ljud som när ett flygplan varvar motorerna inför start -!

Den nya .., är alldeles tyst.
Det är knappt man tror att den är påslagen.

Och avstängningsknappen (eller påslagnings ...) sitter på ovansidan - där har nån tänkt till -!

Åååå, så härligt det är!
Och åååå, så man slappnar av, ungefär så där som pv:s storebror som en sommardag lade sig raklång på altangolvet och vilade en stund!

Annat sevärt ...

Det här programmet. 

Ja, jag gillar madame Kappelin starkt.

Amishfolket ...

Råkar, mer som av en händelse, hamna rakt in i ett program om Amishfolket i USA.
Helt fantastiskt intressant är det!

Dessa människor lever oerhört enkelt; sysslar med jordbruk, bilar är förbjudna (man kör med häst och vagn), ingen elektricitet används .., man får inte ha för fina kläder (alla har ungefär likadana, tala om Samlad Tropp), gifta män bär skägg, ogifta är rakade .., och religionen styr egentligen precis allting.

Men där finns inga kyrkor, prästämbetet lottas ut och den som får lotten blir präst livet ut.

Till en början säger vi - eller jag - "men så hemskt, vilket liv!", sen förundras jag alltmer .., inget är som bekant antingen svart eller vitt och världen i stort skulle sannolikt se betydligt bättre ut om fler människor levde så här, ja, någon miljöförstöring vore väl i det närmaste otänkbar!

Men ändå ....

Och det mest förunderliga är att alla ser likadana ut! Låååånga, slanka, nästan likadana ansikten.
"Är det inavel ...?" säger vi unisont.
Tvåhundrafemtiotusen människor tillhör den här rörelsen.
Det är ganska många det.

Ja, jag är medveten om att Wikipedia inte är världens mest tillförlitliga källa, men ändå .., här kan man få lite kött på benen.

Det här var del 1 av 2 program.


Från en artikel i Expressen står följande att läsa:

Fakta/Amishkultur

 
Amish har sitt ursprung i den lutherska reformationen i Europa 1525, en utbrytargrupp som förespråkar en mer renlärig kristendom.

  I början av 1700-talet börjar de emigrera till USA och Pennsylvania där alla immigranter försäkras religiös och ekonomisk frihet.

  I dag finns ungefär 100 000 amish i USA. Flertalet bor i Pennsylvania, Ohio och Indiana. Nästan alla arbetar med jordbruk. Ett drygt tusental lever också i Ontario, Kanada.

  Amish förlitar sig på bibeln. Från den hämtar de bland annat kunskap om hur vardagsproblem ska lösas. Bilar, tv, elektricitet och telefoner anses uppmuntra till lättja och syndigt leverne och får inte förekomma i hemmen.

  Amish har egna så kallade ”enrumsskolor” där alla årsgrupper blandas. Undervisningen sker på engelska, men modersmålet är tyska. Ingen går längre än åtta år i skolan eftersom mer inte behövs för att klara livet på farmen, enligt amish.

  Bryter en vuxen amish mot någon viktig regel kan hon eller han bli ”shunned”, utfryst. Den uteslutne behandlas som luft och tilltalas inte. Skilsmässa leder till utfrysning.

Dagens fönster ...

Ena dagen är man i Portugal, nästa i Härnösand!

Överallt finns det fönster!

Och alldeles underbara är ni som fångar dem i flykten!

Tack Cecilia N för just det här fönstret.

Läsvärt ...

Just det.

Smått och Gott ...

pElle må vara en gammal kattherre, men plötsligt uppvisar han närapå föryngringstendenser!

Jo, minsann, till vår oerhörda häpnad tar han ett spänstigt skutt från matbordet till det gamla ekskåpet som en gång tillhört någon av pv:s släktingar av den äldre stammen.

Och det händer inte bara en gång .., utan flera och hur elegant som helst landar han och sitter sedan och tittar ut över omgivningen .., mest på matte som sitter vid den nya datorn och knappar på det likaledes nya tangentbordet som faktiskt har ö:n så det räcker och blir över. (Det du, Guy ...).
Titta här ... ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö! 
Vill du låna några?
 
Genom fönstret skymtar ljuset.
Det är knappt man tror sina ögon.

L j u s e t.

Jag minns att jag tänkte på det alldeles extra mycket när jag arbetade på Ica i Ystad .., ja, ni vet, det där med att arbetskamrater har så olika gåvor.

Under en period arbetstränade en ung kvinna hos oss; hon hade varit utbränd och kom alltid i absolut sista minuten och den tösen, hon var fenomenal på att sätta samman demonstrationskartonger .., ni vet, såna här som kommer platta och därefter ska vecklas ut och sättas samman.

Rent enastående var hon på allt sånt och dessutom hade hon förmåga att förenkla saker.

Och sjubarnsmamman Karina var mästerlig på att organisera .., om det kom trettio burar och det var hur trångt som helst på lagret, stod hon där som en flygledare eller trafikpolis och dirigerade var allt skulle ställas, ja, det var verkligen nånting hon var en hejare på.

Nu, i lilla Hemköpsaffären, finns det också såna där egenheter hos arbetskamraterna.

Ingen har varit så duktig när det gäller posten som Alex, som har slutat!
Ingen kunde uppvisa ett sånt oerhört varmt leende dagarna igenom som sommarjobbaren Hanna, som numera är lärare.
Och ingen kan som Madde spritsa wienerbröden så där elegant!

Och  nu är det kväll och vi har tittat på dokumentären om Olof Palme; sååå charmerande när han tryckte på den knappen och så arrogant i andra sammanhang.

Människor är i sanning komplexa.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"En tur på stan på lediga dagen. Folk överallt och överallt är det rea.

I skyltfönstret till stadens anrika herr och damklädesaffär CGC så skyltar man om.

Vi gläds just nu över att få ett bord inne på shoppinggallerian när det börjar kurra i magen.

Tredjedagsjulhälsning från Turtlan."

På savannen .... 

Trogna läsare kanske minns när jag skrev om "livet på savannen".
Det var då när jag levde som ensamseglare på livets stora ocean.

Om kvällarna skickades sms till goda vänner som också strövade omkring så där lite fritt på savannen .., och så ordnade vi med eldvakt och sa godnatt.

Alldeles omåttligt varmt i hjärtat blev det av den där savannkänslan.

Men nu ...., nu finns det en som verkligen befinner sig just där!

Gunnars pojke, nämligen.

Jocke.

Just det.


(Ja, i alla fall så är han i Afrika.)

Nästan som ett mirakel ...

... är det, detta att ha en väl fungerande dator!

Snabb är den och härlig att jobba med!

Och plötsligt kan jag använda mig av Spotify utan att behöva ladda ner den efter varje stängning!
Och jag kan lyssna på min egen spellista och nu hoppas jag verkligen att alla bloggvänner slipper se min vad-jag-spelar-lista i sin e-mail eller på facebook, ja, var gång jag loggar in på spelsidan.

Patrik har x:at för "nej-möjligheten" till att visa hela världen vad man för tillfället lyssnar till för musik.

Hojta gärna om det inte fungerar!

Smått och Gott ...

Alldeles totalt "dagavill" är jag .., blandar ihop helgdag med vardag och blir hur förvånad som helst när pv kommer bärandes på post!

Där är ett helt ljuvligt litet julkort från Lund och där är en hälsning från en madame i Tyresö och jag ler så hääääär mycket när jag sitter och tittar på bilden!

Det är underligt - eller inte - vad barndomen kan prägla en människa.

När jag var liten lekte jag antingen att jag var sjuksköterska (mamma brukade ta hem gamla droppanordningar i plast som jag fick leka med) och hur ofta som helst fick hon ligga på soffan och vara patient och bli behandlad av "Syster Elisabet" (någon vidareutbildning till doktor hanns aldrig med, eller .., det fanns inte i min tankevärld att flickor kunde bli läkare), eller så var jag hårfrisörska och satte rosa eller ljusblå plastrullar i håret på "Fru Andersson", alternativt lekte affär i köket och sålde trådrullar av trä (Mölnlyckes .. med liten etikett på toppen, man kunde pillra loss den och så frilades hålet), ja, i affären fanns även varor såsom russin, bitsocker, Samarin ..., eller diskmedel och även där fick mamma vara med, ja, då var hon kund förstås.

Ibland lekte jag bibliotekarie.
Lånekorten (Öbergs spelkort) stod på parad i en liten låda.

Eva i Tyresö, hon visste tidigt vad hon ville syssla med.
Ser ni bilden här ovanför?
Det är Eva som står längst till vänster i den översta raden .., året är 1953 och hon har samlat gårdens barn (bara dom som tog skolan på allvar fick vara med .., skriver Eva) och så hade hon undervisning, långt innan skolorna privatiserades!

Är det inte en alldeles underbar bild?

Och tänk .., jag kom att arbeta i affär (min mormor drev en gång butik!) och Eva, hennes bana var liksom utstakad och hon blev speciallärare!

Hur var det för er?
Vad drömde ni om att arbeta med?
Vad skulle stå på era visitkort  .., om ni nu fantiserade om några såna ...?

Jag tror att jag har frågat förut, men kan ju ställa frågan igen.

 

Från Anne i Mantorp kom ett julkort, men också en inköpslista.

Det var den här.

Vad tror ni ...?

Vilken ålder?

(Själv gissar jag på ännu fertil kvinna som antingen ska raka benen eller har en man som ska raka sig .., och så vill hon få mjukt hår ...). 

Ruta Ett sa..

.Det första jag minns vad det gäller yrkesval är att jag ville bli flygvärdinna. Det verkade så tjusigt och spännande, men jag insåg snabbt att jag inte var tillräckligt vacker för att vara flygvärdinna.

Sedan ville jag bli "fröken" och vara som min fröken Elly i lågstadiet. Hon var min idol länge och är det faktiskt fortfarande. Hon var en naturbegåvning när det gällde att ha hand om barn i småskoleåldern.

När jag var i bokslukaråldern ville jag bli sjuksköterska, precis som syster Ann Barton och Cherry Ames.
Men när det var dags för pryo och jag fick mitt förstaval infriat, insåg jag snart att det inte var något gör mig. Jag pryade på barnavdelningen på Allmänna Sjukhuset i Malmö och fattade att det inte alls var något drömjobb - tvärtom!

Mer och mer lutade det åt "fröken" och när jag i gymnasiet skrev mitt specialarbete (som det hette då) "Lärarroller och lärarlämplighet" och fick vara i 2 veckor på en skola i Rosengård - DÅ förstod jag att det där var min grej.
I 27 år var jag lärare och älskade varje minut, innan jag gick in i väggen (men det är en helt annan historia).
Världens finaste och viktigaste jobb!

Kattis sa...

Jag ville bli skomakare jag, och sitta på en pall i den pyttelilla butiken med det stora skyltfönstret, vinka till förbipasserande, och ha nubb på rad i munnen.

Gissar på en kvinna i medelåldern, som behöver ta bort vinterpälsen på benen inför nyår. Singel är hon nog inte, då hon skrivit färgen/storleken på tampongerna på listan. Det tyder nämligen på att det är mannen hennes som handlat.

Biggan sa...

Hej Elisabet, jaaa du...
redan som 12-åring blev jag fast för mitt något udda yrke.
Vi fick "praktisera" en vecka när vi gick i skolan, det var då jag blev biten...
Allra helst hade jag velat bli silversmed, men min far som gav goda råd sa, "du ska leva också jänta, det blir du inte "rik" på...
Hantverk var ett måste för mig, det kände jag...
Pappa hade en god vän som var tandtekniker, ordnade genom honom en praktikplats på hans laboratorium åt mig...bara det att teknikern själv i egen hög person låg på sanatorium för att kurera sin stenlunga, som han dragit på sig genom yrket...det ringde ingen varningsklocka!!!!
Jag stortrivdes med att få vara bland grabbarna på lab och tillverka mitt livs första löständer...på den vägen blev det och var mitt yrke i över 40 år...hittills har jag klarat livhanken, trots att jag knådat kilovis med amalgam och kvicksilver med mina bara händer och andats in ångor när jag blandat acryl/plast/ pulver och vätska utan utsugar, slipat så dammet yrt runt mun och näsa. Arbetat inom sjukhustandvården och gjort skenor för fixation av käkar ur led, suttit på lab i Stockholm och gjort guldtänder åt en hel del kändisar och slutade min bana med att göra tandregleringsapparater till tonåringar här i stan...
Det som kan kännas bittert så här i backspegeln är nog att inte så många vet om att det INTE är tandläkarna som gör alla kronor och proteser till patienterna..det är vi tekniker som sitter i våra skrubbar bakom kulisserna. HÄPP!
Men kreativt-det har det varit och kul, mycket humorisitska känslosamma personer jag mött som kollegor.

Och bilen var det minst viktiga ...

För många år sedan, fyra eller fem, skulle vi åka och handla.

Mina barns pappa, han brydde sig minsann om bilar .., tvättade och gjorde fin och höll efter den så där allmänt.

Helsingborgaren körde Toyota (när han inte körde tåg) och hade planer på att göra sig av med bilen.

Och pensionatsvärden ...., han är noll intresserad av bilar annat än som rena transportmedel ., ja, kan man forsla hem ved i baksätet så är det fantastiskt bra.

Och när vi, för fyra eller fem år sedan skulle åka till stan och handla, så såg inköpslistan ut så här.

Det säger kanske allt.

Dagens fönster ...

... kommer från Portugal, närmare bestämt från Porto.

Här passerade en bloggmadame - född i Skåne -, men som bor och arbetar i just Porto .., ja, ni vet, hon som är så himla förtjust i att ha svärmor och hela släkten på besök.

Ni ser väl hunden som tittar ut genom fönstret?!

Hallelujamoment ...

Efter minst två års sorger och bedrövelser med min gamla dator (ja, jag vet .., varför har jag inte köpt ny tidigare ...?), fick vi till slut nog och idag på morgonen, lagom till mellandagsrean, begav sig pv till Elgiganten och köpte en ny dator.

Och ikväll har Patrik (Hildas Patrik) hjälpt till (läs: gjort precis allting) med installationen .., ordnat med virusprogram och rubbet och nu är man nästan som i himmelriket!

Ja, nästan .., alltså.

Just nu sitter Hilda och förhör sin far på MIG-frågor .., den asken ska följa med till Sälen.
Lika så gott att man börjar öva.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från den tämligen nyligen opererade madamen i Västmanland.

Så här fint är det där.

Här och nu ...

Ett vardagsrumsbord fyllt med diverse attiraljer, vilka egentligen borde befinna sig någon annanstans.

Där är matteprov som rättas .., en klotång som orsakat stress .., en oskrapad Trisslott .., pv:s plånbok .., boken Ved som var en julklapp från pv:s sambo .., där finns också några fjärrkontroller, en vit skål fylld med snäckskal från stranden i Ugglarp ..., och en ganska stor, rund vit sten .., och mot julstjärnan lutar sig årets julkort som blir till ständig glädje.

Hitom skålen ligger resterna av en klase blå druvor.

På ett annat bord står härligt röda tulpaner som minsann också värmer hjärtat!

Och tänk, det kändes nästan som om ljuset var mera .., tja, påtagligt idag!
Jag släckte tre lampor.

Å, det kändes bra.

Och i den stora björken på grannens gård, till den flydde lille ekorren när harry satte fart efter den!

DBFV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Och god fortsättning på denna jul! Idag är det annandagen, reorna har startat och julfriden är över. Ja inte för vår del men får många andra.

Jag skickar ett litet collage som sammanfattar det bästa under veckan som gått. Det allra bästa var när Sara kom hem fredag kväll, vilken glädje att träffas efter 4,5 månad. Nu får vi umgås under två veckor, sedan är det dags för henne att packa Skottlandsväskan igen. Hon fick snabbt en ny vän i Otis. Och snabbt kom gitarren fram, det sjöngs julsånger och hemmet fylldes med julstämning.

Vi har även hunnit med en middag hos svåger med familj. Dottern Emmas pepparkakshus över Rådhuset var en fröjd att beskåda.

Julaftonens lunch hos svärföräldrarna, en stämningsfull vy över snöiga fält och granar. En ödmjukhet inför att kunna ses allihop ännu ett år.


Kram från ett snöigt Frösön!

DBFV för Ulrika i Västmanland ...

Förra veckans bästa är solklart: operationen.
Att jag fick en akuttid för att bli av med mitt diskbråck som plågat mig nåt så hemskt.

Att vakna upp efteråt och vara helt fri från den smärtan... det går inte att beskriva i ord hur underbart det var!!

Ulrika.

DBFV för Eivor i Adak ...

Ja, det blir lite hipp-som-happ nu när dom röda dagarna står som spön i backen, men vi kör igång och då gör vi som så .., att vi lättar på just det här med "förra veckan" ..., vi tar det som var det bästa förra och även den här veckan.

Varmt välkomna med era bidrag ..., det är som vanligt ..., skicka bara ditt bästa till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Den rara Eivor i Adak, inte långt från Malå, var på hugget redan för flera dagar sedan och hon får bli först ut.

Så här skriver hon.

Hej Elisabeth!

Måste bara få dela med mig glädjen att Sagabiografen och Forum i Malå fått 300 tusen av filminstitutet för att kunna installera en portabel digitalprojektor. En underbar julklapp!

Dessutom så kommer båda barnen hem med sina familjer på söndag. 

Mammahjärtat kommer att vara i halsgropen så länge Christine är på vägen . 

Hon kör från Stockholm och hem. En tuff resa då hon är ensam chaufför. 

Kommer att dra en stor suck av lättnad när dom är här. 

Ev. att vi kör emot henne och hjälper till och kör sista biten.

Vill samtidigt önska dig och PV en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Kram/ Eivor

Sagabiografen är en liten pärla och har en fantastisk historia - med Eivor som riktig eldsjäl i det hela - (har ni klickat på länken i början av hennes text, så ser ni Eivor och Jonas Gardell på samma bild), jag sökte på nätet och kom till Västerbottensidan och där kan man läsa följande:

"Det är Eivor Jonsson som berättar. 
Hon har varit drivande från början och kanske var det hon som kom på det här med biofestival. 
Nu är det sommarens höjdpunkt och Eivor minns hur hon raggat invigningsvärdar:

- De första var Sickan Carlsson och Anna-Lisa Eriksson och så har 
Ulf Brunnberg, Martin Ljung, Carina Lidbom och Ulf Larsson varit på plats. Och så förstås Jonas Gardell, vår speciella kärlek, som invigt fyra gånger. 
På vår stjärnhimmel finns också Sissela Kyle.

 Så nu vet åtminstone de var Adak ligger..."

Annandagsfönstret ...

"På namnlösa gränd finner man det här förrådsfönstret ...", skriver fönsterfångerskan som nu är klar med sina universitetsstudier, nämligen madame N från Härnösand.

Nån slags resumé ...

En lång dag på jobbet och mycket hinns med.
Och många kunder!
Trisslotter och nya lotten Kosingen säljs i mängder!

En av kunderna, en kvinna, berättar att hon har kört bil i tre timmar och hon tror att det är därför hon är så frusen.

Jag frågar om hon har kommit från Kalmar .., nej, från Nybro, tre mil därifrån, säger hon leende.

Dagens samtalsämne är Juladoppet och Kvällspostens löpsedel visar bilder från stranden och titta, där är ju självaste chefen och vi ringar in och noterar och jag skriver lite om badet på blädderblocket .., oj, vad det surras .., någon har varit med och berättar hur roligt det är .., andra säger att "fy faaan, doppar man sig inte när det är sommar, så inte gör man det mitt i vintern!"

När klockan är halv sju är jag hemma.
Totalt dödens slut på.
Men i morgon stundar en bra dag .., bara fyra timmar och allt på eftermiddagen!

H a l l e l u j a!
(Men jag sneglade på schemat på anslagstavlan och upptäckte att på nyårsdagen arbetar jag från morgonen tills vi stänger butiken .., åh, Jeeeeeeesus! Ingen nyårskonsert från Wien, alltså.)

Dagens fönster ...

.... togs under en resa till norra Tyskland, det var tillsammans med personalen på Ica Supermarket i Ystad.

Och nu är det juldag och på bordet här intill ligger svarta strumpor, te och choklad och en kylskåpsmagnet som vittnar om glädjen att ha hund och där står även en oskrapad Trisslott och intill, på duken, ligger två vita pärlörhängen.

Kaffekoppen på vänster sida om tangentbordet.

Det blåser nåt otroligt ute .., all snö är så gott som försvunnen ..., och snart är det dags att ge sig av till affären för arbete till klockan sex.

Att arbeta mellandagar går bra, men liite trist är det att så många av arbetskamraterna är lediga.
Där är ingen charkpersonal att skoja med .., ingen Lena som berättar om hur hunden Shejk har haft det ., ingen förälskad Malin .., ingen snabbgående Mattias .., ingen Carina i mejeriet .., ingen Johanna som berättar om glädjen att ha flyttat in i eget hus .., ingen Magnus som skojar med kunderna.

Allt sånt.

Pensionatsvärden har jullov och har redan för en timme sedan varit ute med harry på promenad ..., det visade sig bli en hel del harry-springande efter småkaniner eller harar.

"Ja, han vill väl se till att dom håller sig i form ...", sa harrys husse när jag protesterade lite.

Nu får ni ha en skön juldag alla ni som är lediga, ja, ni som jobbar också!

Det var det här jag hade tänkt syssla med ...



Tyvärr .., var jag ju tvungen att arbete.

Fotograf var pv som tänker sig att delta nästa år.

Bra!

Då kan jag filma ,-)

(Fler intresserade? Klockan 11.00 nästa julafton sker doppet. Alla är välkomna! )

Från Skåne meddelas .... 

... att sonen tagit med sig hunden Meja och åkt för ett juldopp.

Det är det flera som har gjort.

I Haverdal bland annat och minsann tror jag att det är min chef som skymtar alldeles i början med röda badbyxor .., innan dom givit sig av!

Någon gång  s k a   jag  vara med på detta!

(Pv var idag på plats och filmade .. men den filmen håller nu på att laddas upp och det tar TID. Men den kommer ...)

Dagens fönster - alldeles för sent - ...

... fångades i Gamla Stan i Stockholm och just ett par av Roberta Settels sandaler har jag promenerat omkring i och kom att älska dem högt och innerligt.

Jag undrar jag om butiken finns kvar?

Efteråt ...

... ja, när underbara Sonja och Gösta tackat för sig åkt hem till Halmstad, öppnar vi julklappspaketen, fast vi har kommit överens om (nåja, nästan i alla fall ...) att  i n t e  köpa dylika till varandra.

Pensionatsvärden får två böcker (en är Åsa Larssons senaste deckare, den andra något av Jonas Gardell), och ett frågespel (perfekt till vasaloppsveckan i Sälen) och själv föräras jag en dvd-film, musik med Sidney Bechet, boken "Inget märkvärdigt har hänt", (länkar till en annan för mig okänd bloggerska som läst boken, hoppas att det är okej .., och här finns HP:s hemma-hos-reportage hos författarna, ja, det är hemma hos Mymmel ...) författad delvis av Hildas mamma, Mymmel Blomberg (den hade jag tänkt köpa) och så grädden på moset .., det enda jag verkligen hade önskat mig, om vi nu absolut skulle ...

Mörk choklad och te fanns i två paket från Wärmland .., en kylskåpsmagnet kom från området Kärleken i Halmstad och hjärtat är bräddfyllt av glädje och tacksamhet!! T a c k!

Nu ska jag dra efter andan några timmar.

I morgon stundar ny lång arbetsdag.

(Och så här fint hade pv dukat medan jag var borta .., Åsa: titta så vackra tulpanerna är!!!)
Granen däremot är enbarmligt eländig, men det spelar ju ändå ingen större roll - sett i ett större perspektiv -.

Och till alla ...

... rara, goa, underbara, glädjespridande bloggvänner - var ni än befinner er - så önskar jag er en riktig God Jul!

Nu är klockan sex på morgonen .. jag har varit vaken sedan fyra och lyssnat till P4-prat och hälsningar från olika platser i världen och när det var bara någon kvart kvar innan väckaren skulle gå i gång, dåååå kände jag hur sömnen kom tillbaka, men då var det så dags!

Jag har nog glömt bort hur det är att arbeta från morgonen.

Det regnar ute .., undrar just hur vägen till Haverdal ska vara och pv är också uppe; han ska filma Juladoppet i havet idag!

Ha det så gott allesammans!

Hemma-hos-reportage ....

Hur trevligt som helst är det!

Ta en titt, hör ni!

Vid Särdal är det allra värst ...

Stillheten i Mjällomslandet. Det tänkte jag på idag.

Det var tänkt att vi skulle vara bara två som arbetade idag, men se där hade planeringen spruckit och tack och lov att chefen stannade kvar från morgonen, ty det var absolut full fart fram till två timmar innan stängning!

Låååånga köer (Eva i Tyresö vet hur det kan se ut) så där som på sommaren och det var många som handlade det där sista som man glömt, men också kunder som först nu köpte julskinka och allt det andra och nästan svimmade när dom färska spjällen var slut.
"Katastrof!!" utbrast en dam från Stockholm.
"Nej, katastrof är det i Syrien, inte om spjällen tar slut ..", sa jag.

Vid fikat satt jag i personalrummet och pratade med en nyskild herre.
Jag brukar säga att får man det inte annars, så får man fakturan för en skilsmässa när det är högtider .., jag tycker fortfarande; snart tio år efter den äktenskapliga kraschen, att just jul är kämpigt.
Och hur ska det då vara i familjer där parterna aldrig kommer överens efteråt?
Det måste vara förfärligt.
Om just sådant pratade vi, allt medan kaffet svalnade.

Och kunderna var underbara, faktiskt mer än underbara och det blev många kramar och god-jul-önskningar.

Arbetskamraten Anna har inte extrajobbat hos oss sedan i somras och nu blev det väl som att kastas rakt in i en centrifug.

"Bettan, vad är numret på vedsäckarna ?" frågade hon säkert tio gånger.
I alla fall fem.
"6523 ...", svarade jag.

Lite senare berättade hon om en tentamen (just innan jullovet) i växters latinska namn; tvåhundrasjuttio olika namn skulle de blivande landskapsarkitekterna lära sig och man måste ha minst åttio eller åttiofem procent rätt.
Det hade hon också, men se plu-numret ville sig absolut inte.
Åt detta loooooog vi så häääär mycket.

Åkte hemåt vid kvart över sju och då i full snöstorm, med betoning på storm.
Stora, rejäla lapphandskar kom svepande tvärs över vägen .., och vid Särdal - där det är öppet - hade vägen så när drevat igen!

Hur i all världens dagar jag ska ta mig till jobbet i morgonbitti om detta fortsätter, ja, det återstår att se.

Som en varm filt ....

Så är det dags att ge sig av till affären för långt pass - två stycken är vi -, den underbara Anna J som ska bli landskapsarkitekt - och så jag själv och hopefully ..., en massa kunder.

Jag stiger upp vid sju .., pv tar harry och går ut i kallblåsten och själv fixar jag kaffe och te .., gör mig en tunnbrödmacka och lyssnar till en alldeles fantastisk julkonsert i SVT, allt medan jag gör mig i ordning .., tar fram Hemköpsblusen .., behån som alltid gömmer sig .., upptäcker att ett pärlörhänge ramlat av och hittar ett annat ..., tänder julgranen och adventsstjärnan .., ger sigge och pElle mat.

När pv kommer in, ler han med hela ansiktet och i famnen har han inte bara DN, utan en hel drös med julkort! Allt detta måste ha kommit med en senare leverans igår?

Och vi sätter oss vid köksbordet och öppnar hälften var ..., och jag fylls av sån värme så det är inte sant .., det är som en stor, varm kram som kommer susande genom rymden!

Har man vuxit upp med hamiltonstövare, blir man varm i magen av ett sånt här julkort.
Visserligen är Karos huvud lite för stort och kroppen för kort (mer som en beagle), men ändå!
Texten på baksidan är kärv .., det är från pv:s kompis Pelle och dom har en slags jargong mellan sig som man blir lätt förfärad av om man inte vet att det är mer som ett kärleksfullt gnabb.

Är man sedan det minsta intresserad av människor och handstilar, är det ännu mer intressant!

Från en solspriderska i Karlstad kommer stora, öppna bokstäver ...., från en konstnärligt lagd madame i Skåne ett litet kvadratiskt kort med text på engelska (sååå fint!) .., från Jämtland ett bildcollage av husse och matte och en glad hund och små pärlor uppe till höger ..., från Ystad ett stort kort med ystadbild på och jag vet genast ..., från Östergötland och Mantorp prydlig text och en inköpslista instucken i själva kortet (sååå filurigt!) ..., från Närke en fin hund med tomteluva .., jo, jo, då vet man också ..., från Skåne ett avlångt kort med en tomte på - från min storasyster förstås! - ..., och så där håller det på, bara så   l j u v l i g t!

Och ser man på .., självaste Notarius Publicus, 80 år fyllda, har skickat en hälsning till herrskapet i det gula huset. Titta, vilken driven handstil han har! Och så typiskt honom .., han gör alltid lite som han vill .., postnumret kommer en bit därifrån - det kom nog dit senare -?

Herr NP med hustru ska fira jul med oss i morgon och ååå, så bra det känns!

Nu ska jag strax ge mig av till affären!

En jättejättejättekram till er alla som har bidragit till julglädjen!
Sååååå roligt det här var!

Dan-före-dan-fönstret ...

 .... kommer från Skåne.

Så här skriver avsändaren (som är så konstnärlig och inte bara tecknar och målar, utan tar de allra mest ljuvliga bilder, särskilt personporträtt):

"Ett julefönster från Hedgren söder om landsvägen.

God Jul till dig, Thomas och alla dina bloggvänner."

Ja, God Jul till Dig själv Kerstin! säger vi härifrån huset på kullen.

Ps. Är jag den enda som ser ett litet ansikte i själva teglet ...? Ds.