Elisabet

Slut i rutan ...

"Va? Ska du ta en bild av oss så här ...?" säger Birgitta och skrattar.

Allt tar sin början för tio år sedan när jag sällskapar med en lurvig man från Helsingborg och där drabbas av våldsam tandvärk.
"Ring min tandläkare, Birgitta Estelius, hon kanske kan ta sig an dig ..?" säger den lurvige.
Så det gör jag.

I tio år kommer jag att bli en trogen patient hos Birgitta och hennes tandsköterska Marita.
Oftast två besök per år.

All min tidigare rädsla för ett tandläkarbesök har dom tillsammans botat!
Jag har varit med om minst tre rotfyllningar och diverse annat mindre lustigt och alltid har Birgitta varit så lätt på handen och så otroligt förstående.

"Alltså Elisabet, när du åker till London, så måste du ju bara ...!"

Och före varje behandling har det småpratats om allt möjligt; om resor, semestrar .., och livet i allmänhet ..., och när jag fem år senare börjar pendla till Halland, så fortsätter besöken i Helsingborg - det blir som små pyttesemesterutflykter bara -!

Birgitta och Marita är ett samspelt par och har arbetat tillsammans i mängder av år!
Knappt ett ljud behöver sägas - yrkesmässigt - dem emellan, däremot pågår ofta ett lite stillsamt småprat om väder och vind eller om nån musik som hörs från radion.
Där finns alltid en slags vilsam glädje i behandlingsrummet.
En känsla av trygghet.

Maritas fot t.v. , Birgittas således till höger.

Såklart har jag fångat deras fötter!
Och även händer .., men den bilden hittar jag inte.

(Till den som tror att detta är ett för mig nytt påfund, vill jag bara säga att fötter och händer på bild har jag hållit på med sedan år 2003 ,-) 

Och efter varje besök brukar jag promenera längs kajen.
Eller äta mat på thailändska restaurangen som inte längre finns kvar.
Helsingborg är vackert, men blev aldrig "min" stad.
För stor.
För stark.
För bullrig.
För kaxig.

Och jag har läst på annonspelare och tänkt att Tom Jones var mycket finare förr, innan han satsade på konstgjord föryngring .., och jag har köpt världens godaste bröd på Tores Bageri, inte långt från Knutpunkten och det har hänt att jag har tagit med mig nybakat bröd till tandläkerskan och hennes kompanjon.

Ibland har jag kört bil, andra gånger åkt tåg.

Men nu är det slut på roliga, för nu har jag ju fått plats hos Folktandvården här i landet Halland.

Birgitta till vänster och Marita intill.

Så jag satte mig ner och skrev ett brev till Birgitta och Marita och berättade om just detta och att min nya tandläkare med finskt efternamn (som inte alls är lika mjuk på handen ...) önskade att få journalkopior från Helsingborg.

Lite kändes det som att jag "gjorde slut" och jag hade - på riktigt -, ont i hjärtat när brevet gick iväg.

Vilken omtanke!

Igår upptäckte jag - bland all reklam - ett brev från Helsingborg.
Avsändare var tandläkare Birgitta Estelius.

Och jag sprättade upp brevet (som var ett litet kort, med en nalle med tandvärk på omslaget) och läste raderna och jag tänkte att snällare tandläkare finns nog knappt på vår jord!
Ja, inte tandsköterska heller, för den delen.

Så ..., Birgitta och Marita ..., om ni någonsin läser detta, då vill jag bara säga en sak: I love You!