onsdag 2 oktober 2013

Vi hade tid klockan 9.00 ....

"Du och jag harry ..."., sa f.d. svågern Leif.

... ja, på Hallands djursjukhus i Slöinge och harry började streeeta emot redan på väg mot entrén.

Det var hans öron som skulle kollas upp.
Han har inte kliat sig, men ideligen skakat på sitt huvud, så där som om man tänker sig att en fluga hamnat inne i hörselgången.

En halvtimmes väntan blev det.
Tre andra hundägare uppenbarade sig ..., vi satt på behörigt avstånd från varandra .., och en man som ideligen suckade, kom och satte sig på huk, klappade harry och sa att han var så fin, så fin.

Vid halv tio blev det vår tur.
Eller harrys.

Det blev öronrensning, det togs prover och jag fick hålla honom hårt, ja, allt vad jag förmådde .., för se detta - den där rengöringen - tyckte han inte var särskilt upplyftande.

På hemvägen såg jag en överkörd katt.
Kattens ena ben spretade rakt upp i luften.

Och himlen var verkligen klarblå.

1 kommentar:

  1. Så bra du skriver.....du har känslan....precis som en författare.

    "kattens ena ben..."
    " och himlen var alldeles blå"

    Det känns så fint..

    SvaraRadera