Och här ....
... är vinnarna ....
Grattis till Eva på Frösön, Eva i Tyresö, samt Cecilia N i Härnösand.
Batteriet i kameran var på upphällningen .., därav det eländiga ljudet - som åtminstone uppenbarar sig hos mig -.
Två timmar, kanske tre ...
... blir det på stranden.
Det blåser friskt - frånlandsvind - och mellan varven yr sanden mot kroppen!
Att läsa morgontidningen är dömt att misslyckas.
Jag sitter i min rosaprickiga strandstol och tittar ut över världen.
Ser stora familjer komma samlade och där är mammor och pappor i säkerligen 85-årsåldern som får stöd när det ska gås ut i havet ..., (det är det där med balansen, förstår jag .., det kanske är därför äldre inte är i majoritet på badstränderna?).., där är kritvita kroppar och gammelmansbröst och där är lika kritvita stjärtar som inte döljs bakom stora badhanddukar när det ska bytas om och jag ler för mig själv åt alla krumbukter och allt det mänskliga.
Där är en våldsamt solbränd man med guldkedja runt halsen och tatuering på ena axeln och jag undrar varför jag har så svårt att tänka mig pv med smycken runt halsen?
Är jag verkligen så stockkonservativ?
Å andra sidan har jag ju aldrig några smycken själv, hur vackert jag än tycker att det är på kvinnor.
Inte långt ifrån mig sitter en av stans präster och hennes man.
Prästen är rödhårig och har alldeles vit hud som blivit röd uppe vid halsen.
En liten femårig lintott finns också i sällskapet.
Och runt omkring oss andra familjer med småttingar.
Överallt syns badringar, krokodiler i plast och flytkuddar.
Två stooora runda badringar - modell bildäck - lämnas obevakade i några sekunder och vips flyger dom iväg och inte en chans har ägarna att fånga dem!
Prästens lille son leker med hink och spade och några traktorer har han också.
Plötsligt kommer en lite äldre pojke fram till honom.
"Hej, får jag va med dig?" säger pojken och det får han.
(Så helt underbart! Tänk, om vi vuxna gjorde på samma sätt .., detta att så ta för givet att man är välkommen!)
I timmar leker dom två pojkarna med varandra .., bygger sandslott och vägar och läxar nu och då upp pojkens lillasyster Molly som inte inser att hon har satt sig "mitt i deras värld!"
Och just som jag ska gå hem, ser jag hur en blond kvinna vinkar glatt.
Alldeles tvärsäker på att det är till mig är jag inte, så jag tvekar lite .., sen frågar jag ..."är det till mig du vinkar?" och jo, det är det.
Det visar sig vara en kund i affären, en av dom där goa, rara som alltid är så vänlig.
Nu sitter hon där i blå baddräkt, omgiven av sex barn och en väninna som - ska det visa sig - kommer från Vänersborg, men är uppvuxen i Emmaboda i Småland.
En stunds prat blir det .., mest om dialekter.
Sen åker jag hemåt.
Varm i hjärtat.
... blir det på stranden.
Det blåser friskt - frånlandsvind - och mellan varven yr sanden mot kroppen!
Att läsa morgontidningen är dömt att misslyckas.
Jag sitter i min rosaprickiga strandstol och tittar ut över världen.
Ser stora familjer komma samlade och där är mammor och pappor i säkerligen 85-årsåldern som får stöd när det ska gås ut i havet ..., (det är det där med balansen, förstår jag .., det kanske är därför äldre inte är i majoritet på badstränderna?).., där är kritvita kroppar och gammelmansbröst och där är lika kritvita stjärtar som inte döljs bakom stora badhanddukar när det ska bytas om och jag ler för mig själv åt alla krumbukter och allt det mänskliga.
Där är en våldsamt solbränd man med guldkedja runt halsen och tatuering på ena axeln och jag undrar varför jag har så svårt att tänka mig pv med smycken runt halsen?
Är jag verkligen så stockkonservativ?
Å andra sidan har jag ju aldrig några smycken själv, hur vackert jag än tycker att det är på kvinnor.
Inte långt ifrån mig sitter en av stans präster och hennes man.
Prästen är rödhårig och har alldeles vit hud som blivit röd uppe vid halsen.
En liten femårig lintott finns också i sällskapet.
Och runt omkring oss andra familjer med småttingar.
Överallt syns badringar, krokodiler i plast och flytkuddar.
Två stooora runda badringar - modell bildäck - lämnas obevakade i några sekunder och vips flyger dom iväg och inte en chans har ägarna att fånga dem!
Prästens lille son leker med hink och spade och några traktorer har han också.
Plötsligt kommer en lite äldre pojke fram till honom.
"Hej, får jag va med dig?" säger pojken och det får han.
(Så helt underbart! Tänk, om vi vuxna gjorde på samma sätt .., detta att så ta för givet att man är välkommen!)
I timmar leker dom två pojkarna med varandra .., bygger sandslott och vägar och läxar nu och då upp pojkens lillasyster Molly som inte inser att hon har satt sig "mitt i deras värld!"
Och just som jag ska gå hem, ser jag hur en blond kvinna vinkar glatt.
Alldeles tvärsäker på att det är till mig är jag inte, så jag tvekar lite .., sen frågar jag ..."är det till mig du vinkar?" och jo, det är det.
Det visar sig vara en kund i affären, en av dom där goa, rara som alltid är så vänlig.
Nu sitter hon där i blå baddräkt, omgiven av sex barn och en väninna som - ska det visa sig - kommer från Vänersborg, men är uppvuxen i Emmaboda i Småland.
En stunds prat blir det .., mest om dialekter.
Sen åker jag hemåt.
Varm i hjärtat.
 |
| Brickan, som först kom från Kattis och sedan inköptes i flera ex. |
Från Östergötland skriver Anne så här:
"I söndags på eftermiddagen ringde min telefon och en av tjejerna i mitt gäng är i luren.
Hon är fikasugen och undrar om jag är hemma och kan sätta på pannan och så glad
jag blir, för när man flyttat långt från sina rötter är det inte särskilt vanligt med spontan-
besök precis. Så härligt att få ses och krama om varandra och prata en stund över en
kopp kaffe. Det var mer än ett år sedan vi sågs sist.
Fina brickan som jag vann i förra dragningen är i flitigt bruk ber jag att få meddela.
Kram på er i landet Halland.
Anne i Mantorp".
Fler som är med.
Monet, t.ex, som deltagit i en målarkurs (med efterföljande vernissage) på Blidö i Stockholms skärgård.
Bilden - som är från 1974 - visar Monicas tre barn som finns på ett litet, litet fotografi och det är detta som nu har målats av.
Tänk, vilka gåvor ni bloggvänner har utrustats med!
Värmländska Turtlan berättade om de vackra kvällarna när hon och M var ute på kanaltur med båten.
Födelsedagsbarnet Eva på Frösön vittnade om glädjen, ja, rent av lyckan .., som kom i samband med den så väldigt efterlängtade värmen!
"Livet blir med ens så enkelt! Vi packar bilen och åker på utflykter!" skriver Eva.
Barbro i Uppsala var över sig av glädje .., hon hade fått testa på detta med vattenskoter och visste nu vad hon önskade sig i 60-årspresent!
Så här berättar Eva i Tyresö (men just nu i Halland) om sin glädje:
"Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!
Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museum
där hans konst finns. 150 milj.
Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.
När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.
Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.
Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.
Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch ja oj så fint.
Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.
Och mycket vackra rum!
Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet."
Om lilla Virka som inte längre är i livet, berättade Ulrika så fint.
Ja, och om den oändliga tacksamheten över Marcus som utan att tveka tog den skadade och döende lilla katten i sin famn och lät henne somna in där.
I Göteborg bor den STORARTADE Ann.
Hennes glädje handlade om lyckan i att ha hittat en provprenumeration på DN för en billig peng och på det viset har nu Ann två morgontidningar!
Det är glädje det!
Anna-Lena i Tumba hade haft en härlig vecka på Gotland, tillsammans med stora delar av familjen.
Och så bifogade hon en bild på lilla charmtrollet Emma.
I Härnösand kände Cecilia N glädje över vädret och att en glad make kom hem på söndagen.
Och så här berättade Kerstin i Skåne om sin glädje ....
Det var utan tvekan fredagskvällen när vi var ett gäng goda vänner
som grillade gott, drack gott och mådde gott! Vi satt ute i den ljumma
kvällen till mörkret föll och fladdermössen svischade mellan träden.
Övernattning och "utefrukost" ingick i arrangemanget för min del och jag
konstaterar att jag har det så himla bra! Tyvärr hade jag glömt
telefonen hemma så några bilder blev det inte - mer än för mitt inre
öga...
Min egen glädje handlade om den lilla betraktelsen i DN, författad av tidningens fotograf Paul Hansen.
S o m jag log när jag läste om hunden Sigge och katten Frasse!
Obs! Jag brukar länka till er alla, men den relativt nya datorn har fått spader och vägrar kopiera text, så nu ger jag upp ..., allra helst som pv ropar att det vankas frukost ,-)
Om det där med blicken och kroppsspråket ...
Ja, det funderade jag på igår.
Idag läser jag detta och ler.
Helt underbart är det.
Ja, det funderade jag på igår.
Idag läser jag detta och ler.
Helt underbart är det.
Dagens fönster ...
Ännu ett sticklägerfönster från Ulrika.
Å, så vackert ..., tänk, att få simma i den sjön!
Ännu ett sticklägerfönster från Ulrika.
Å, så vackert ..., tänk, att få simma i den sjön!
fredag 2 augusti 2013
Tankar hit och dit ...
Det blir ett par timmar på stranden.
Pv ansluter .., kommer med nybakade bullar och flädersaft - men jag föredrar vatten -.
Vi badar och badar och sen cyklar han hem, han som inte trivs i alltför mycket värme.
Från den rara Annika i Kävlinge kommer ett sms som sprider värme i mammahjärtat.
Så här skriver hon:
"Nyss hoppade Sanne och jag i havet från bryggan vid Ribban i Malmö och vem står där i vattnet om inte din älskade son Anders:) Jag ska hälsa så gott. Så fin han är och ger ett så varmt intryck. Stora kramar från mig och Sanne hälsar."
Flera gånger om läser jag meddelandet och tänker .., så snällt av henne att berätta!
 |
| Damer som vet att föra sig ... |
Pv ger sig som sagt av .., men jag blir kvar .., sitter där i rosaprickiga solstolen och läser Svensk Damtidning; mest om prinsar och prinsessor och grevar och grevinnor och somliga blir aldrig äldre .., där är en bild på tre damer och ingen av dem tycks ha åldrats det minsta lilla - alla tre har blommiga kläder -, och så får vi veta vilka som är den nygifta prinsessans bästa vänner - rika allesammans - och jag tittar länge på bilden av den danska kungafamiljen och tänker att ååå, så goa ungar dom har!
I Norge har MetteMarit och Haakon fått blandrasvalpar.
Nio stycken.
Haakon är för himla stilig.
Manlig, rent av.
Jominsann, allt får man veta.
Sen tar jag DN som nu på sommaren är tunn som ett läskpapper.
Då, när många verkligen har t i d att läsa, då är det inte många sidor man har att bläddra i!
Tänk om butiker skulle göra likadant!
"Nä, nu är det sommar och personalen har semester, nu halverar vi varulagret .., dom får nöja sig med det lilla som finns!"
Jag förstår det inte.
Nåväl.
På sidan 16 berättar Faraj Abuisefan om hur han förhandlade med bankerna när det gällde hans bolån och hur mycket han tjänade på detta.
Men det är inte det som fascinerar mig, nej, det är bilden av mannen som heter Faraj.
Jag tänker så här .., vad är det som gör att vissa människor - mer än andra - utstrålar intelligens och en slags skärpa?
Det tycker jag nämligen att denne Faraj gör.
Länge tittar jag på bilden och sen drar jag slutsatsen att det måste vara blicken.
Eller själva kroppsspråket?
Ja, så tror jag.
Nu har jag tänkt så mycket, så nu blir det iskall dusch i trädgårdsslangen igen.
Trettio graders värme - nätack -, nu räcker det för mig!
Ja, det var väl i stort sett allt.
I morgon blir det dragning, bara så ni vet.
Glädjebild ...
Länge letar jag i mitt bildalbum efter en bild som ska förmedla precis det jag känner just nu .. , men solen flödar och det är mer än tjugofem grader varmt och nu vill jag ner till stranden och havet ... - det får bli den här som betyder lättjefullhet och glädje -, nåja, i alla fall ska jag berätta att idag vid tvåtiden, då sade jag tack och hej till allt vad mejeribeställning heter!
Vilken glädje!
Och tänk .., att sista gångerna kändes det inte ens hemskt!
I morse var jag på plats kvart i sju - en timme nästan innan jag skulle börja jobba - och hann då göra precis allt jag ville .., så när varorna väl kom, då var det bara att ösa in och fylla på!
L j u v l i g h e t e r!
Nu stundar ledig lördag .., jobb på söndag och nästa vecka är allt som vanligt igen.
Pv, som idag bakat urgoda kanelbullar och valnötsbröd (det doftade himmelskt när jag nyss kom hem ...!) påstår att bilden togs på Gullholmen i Bohuslän. Ds.
torsdag 1 augusti 2013
I stan ....
Det är inte ofta jag strosar i Halmstad, men idag så.
En sväng på bokhandeln som inte öppnar en enda sekund före utsatt tid ..., och där är tiggaren som sitter mitt emot Handelsbanken och håller en mugg i sin ena hand och det ser ut som om mannen fått halva pannan inslagen - fast inte just nu - .., sedan torget med grönsakshandlaren och inte en enda rödbeta köper jag.
Värmen är tryckande.
På bänkar sitter män i övre medelåldern och väntar på ..,. ja, jag vet inte vad?
Och så klädförsäljarna förstås, såna som säljer exakt likadana kläder - det spelar ingen roll i vilken stad man kommer -, det tycks vara samma modeller överallt.
Vid Strandgatan har jag parkerat.
Nya bänkar.
Nya män.
En långbent herre dricker öl ur en burk ..., och där kommer en kvinna klädd i lilafärgad täckjacka och med stickemössa på huvudet och så snart hon närmar sig mannen ropar han att "låt mig vara för fan, du har ju sagt att jag är totalt värdelös .., stick!", men kvinnan följer efter honom .., hela tiden hör jag hans rop om hur värdelös han är.
Fiskmåsar skriker.
En man putsar däcket på sin båt.
Själv har jag en guldmedalj i min lilla plastpåse och morotskaka i en annan.
Livet.
Så olika det kan vara.
Det är inte ofta jag strosar i Halmstad, men idag så.
En sväng på bokhandeln som inte öppnar en enda sekund före utsatt tid ..., och där är tiggaren som sitter mitt emot Handelsbanken och håller en mugg i sin ena hand och det ser ut som om mannen fått halva pannan inslagen - fast inte just nu - .., sedan torget med grönsakshandlaren och inte en enda rödbeta köper jag.
Värmen är tryckande.
På bänkar sitter män i övre medelåldern och väntar på ..,. ja, jag vet inte vad?
Och så klädförsäljarna förstås, såna som säljer exakt likadana kläder - det spelar ingen roll i vilken stad man kommer -, det tycks vara samma modeller överallt.
Vid Strandgatan har jag parkerat.
Nya bänkar.
Nya män.
En långbent herre dricker öl ur en burk ..., och där kommer en kvinna klädd i lilafärgad täckjacka och med stickemössa på huvudet och så snart hon närmar sig mannen ropar han att "låt mig vara för fan, du har ju sagt att jag är totalt värdelös .., stick!", men kvinnan följer efter honom .., hela tiden hör jag hans rop om hur värdelös han är.
Fiskmåsar skriker.
En man putsar däcket på sin båt.
Själv har jag en guldmedalj i min lilla plastpåse och morotskaka i en annan.
Livet.
Så olika det kan vara.
Nelly visar Gösta hur man gör ...
Gösta är en strävhårig taxvalp som för tillfället är på semester på Ekerö.
Hos Nelly.
Ja, alltså .. medan Göstas husse och matte är bortresta.
Nelly, hon tar sig an Gösta på allra bästa sätt och visar honom hur det går till.
E g e n t l i g e n.
"Så här ska du göra, Gösta .., titta på mig nu!" tänker hon kanske.
Gösta är en strävhårig taxvalp som för tillfället är på semester på Ekerö.
Hos Nelly.
Ja, alltså .. medan Göstas husse och matte är bortresta.
Nelly, hon tar sig an Gösta på allra bästa sätt och visar honom hur det går till.
E g e n t l i g e n.
"Så här ska du göra, Gösta .., titta på mig nu!" tänker hon kanske.
På frukostbrickan ....
Hemifrångrannen Leina har varit i Irland på semester och oj, vad hon har varit med om mycket!
Och Stefan rullar giftkapslarna mellan sina fingrar och ångrar solandet på 70-talet.
Vill man veta hur det ser ut när katten Vira skrämmer slag på en kaxig tupp .., då kan man klicka in sig här.
Sugen på läckra skor ...? Här finns dom!
Världens gulligaste lilla perrong, ja, den finns i Norrbotten!
Förra veckan besökte AP och Micke Berlin och igårkväll fick jag en lyrisk beskrivning av dagarna där. "Det var underbart!" sa AP och jag loooog (och tänkte att det där nog är genetiskt ...,-) och fick höra om dagarna där .. , hur "opretentiöst" och "härligt" det var och så all denna historia!
Och varmt var det, för att inte säga hett!
Men det är fler som har besökt Berlin och svettats.
Anita, t.ex.
Och här en blogg med tips om vad att göra i Berlin!
Elsa Billgren har också varit där!
Om den tredje dagen i Berlin skrev hon så här och tog vansinnigt läckra bilder!
En blogg med vackra bilder, hittade jag hos Solveig i Dalarna.
Ja, i hennes länklista.
Och fler från hennes lista .., en Eva med filuriga tankar.
Såja, mina vänner .., nu har ni lite att kalasa på den här torsdagen den 1:a augusti, då den rara Eva på Frösön fyller femtioåtta år!
Hemifrångrannen Leina har varit i Irland på semester och oj, vad hon har varit med om mycket!
Och Stefan rullar giftkapslarna mellan sina fingrar och ångrar solandet på 70-talet.
Vill man veta hur det ser ut när katten Vira skrämmer slag på en kaxig tupp .., då kan man klicka in sig här.
Sugen på läckra skor ...? Här finns dom!
Världens gulligaste lilla perrong, ja, den finns i Norrbotten!
 |
| Micke i Berlin ... |
Förra veckan besökte AP och Micke Berlin och igårkväll fick jag en lyrisk beskrivning av dagarna där. "Det var underbart!" sa AP och jag loooog (och tänkte att det där nog är genetiskt ...,-) och fick höra om dagarna där .. , hur "opretentiöst" och "härligt" det var och så all denna historia!
Och varmt var det, för att inte säga hett!
Men det är fler som har besökt Berlin och svettats.
Anita, t.ex.
Och här en blogg med tips om vad att göra i Berlin!
Elsa Billgren har också varit där!
Om den tredje dagen i Berlin skrev hon så här och tog vansinnigt läckra bilder!
En blogg med vackra bilder, hittade jag hos Solveig i Dalarna.
Ja, i hennes länklista.
Och fler från hennes lista .., en Eva med filuriga tankar.
Såja, mina vänner .., nu har ni lite att kalasa på den här torsdagen den 1:a augusti, då den rara Eva på Frösön fyller femtioåtta år!
Gissa ....
... vem som fyller år idag, den första augusti?
Jo, världens bästa Eva på Frösön!
Eva, som har så många gåvor .., som gör vackra kort och målar de allra finaste tavlor .., som skriver böcker och poesi och går på hundkurs med Otis!
En trevlig telefonpratarvän är det också och rar och go!
Grattis, grattis Eva på bemärkelsedagen!
 |
| Foto:Sara Grelsson |
... vem som fyller år idag, den första augusti?
Jo, världens bästa Eva på Frösön!
Eva, som har så många gåvor .., som gör vackra kort och målar de allra finaste tavlor .., som skriver böcker och poesi och går på hundkurs med Otis!
En trevlig telefonpratarvän är det också och rar och go!
Grattis, grattis Eva på bemärkelsedagen!
onsdag 31 juli 2013
Rätt man på rätt plats ...
Tänk, vad det betyder med människor som är som skapta för det arbete dom har!
Jag tänker på läkaren på vårdcentralen i Getinge som var så förstående .., eller den vänliga kvinnan på Arlas kundcenter i Stockholm .., och på postens supportpersonal som hjälper oss när det krånglar till sig .., och alldeles särskilt tänker jag på den nye mejeribilschauffören.
Han kommer som en frisk fläkt med varorna!
Alltid leende ., hälsar glatt på alla .., ja, han sprider helt enkelt sån god stämning.
Igår hade jag fullt upp med annat när han ropade det där snälla, så idag bad jag om ursäkt för att jag kanske upplevts som stram .., men det var så mycket annat .., och så berättade jag hur perfekt han är i sitt jobb och hur mycket vi tycker om honom.
Då berättade han att jo, han var rätt ny på jobbet .., hade börjat direkt efter gymnasiet och som han trivs!!!
"Man får träffa mycket trevligt folk och ja, det är fritt, även om jag har en viss rutt att följa", sa han.
Jag frågade efter hans namn?
Joakim Karlsson, sa han.
I morgon skriva ett mejl till den som sköter anställningarna hos Arla och berömma denne unge chaufför.
Det är precis vad jag ska göra.
Tänk, vad det betyder med människor som är som skapta för det arbete dom har!
Jag tänker på läkaren på vårdcentralen i Getinge som var så förstående .., eller den vänliga kvinnan på Arlas kundcenter i Stockholm .., och på postens supportpersonal som hjälper oss när det krånglar till sig .., och alldeles särskilt tänker jag på den nye mejeribilschauffören.
Han kommer som en frisk fläkt med varorna!
Alltid leende ., hälsar glatt på alla .., ja, han sprider helt enkelt sån god stämning.
Igår hade jag fullt upp med annat när han ropade det där snälla, så idag bad jag om ursäkt för att jag kanske upplevts som stram .., men det var så mycket annat .., och så berättade jag hur perfekt han är i sitt jobb och hur mycket vi tycker om honom.
Då berättade han att jo, han var rätt ny på jobbet .., hade börjat direkt efter gymnasiet och som han trivs!!!
"Man får träffa mycket trevligt folk och ja, det är fritt, även om jag har en viss rutt att följa", sa han.
Jag frågade efter hans namn?
Joakim Karlsson, sa han.
I morgon skriva ett mejl till den som sköter anställningarna hos Arla och berömma denne unge chaufför.
Det är precis vad jag ska göra.
Man kan ju undra ...
... vad det beror på att vissa dagar känns evighetslånga och bara tunga och slitsamma och andra dagar är allt helt annorlunda.
Igårkväll gick jag i säng halv tio.
Somnade bums, vaknade tidigt, steg upp klockan sex .., moppade in till jobbet vid sjutiden .., stannade till där den där mormorsdoften finns och vände kameran mot havet till .., så här såg det ut.
U n d e r b a r t!
Kände glädje över att Dagabbilen var aningen sen; på det viset hann jag röja i mejerikylen, fylla på och dra fram och fronta och ja, allt sånt som ska göras och sen, när varorna väl kom, ja, då var det ju så oändligt mycket enklare!
Malin hjälpte mig att ta varorna och vid tvåtiden var vi helt klara.
Då var beställningarna sedan länge gjorda och jag ler åt mig själv och tänker att hur man beställer varor, det hänger liiiite samman med hur man är som människa.
Jag är ytterst medveten om att med mig är det oftast antingen eller.
"Med Elisabet och Ann-Gerd stämmer verkligen uttrycket dit det bär, dit bär det!" sa pappa ofta.
Så är det.
Antingen har jag beställt hem för mycket creme fraiche .., och så blir det tvärbroms och så blir det lätt för lite. Så är det nu. Men för mycket.
Nåja, nu återstår EN ENDA dag till i mejeriet och jag ska säga att åååå, så jag beundrar alla som sköter om den avdelningen i vilken butik det än må vara! Jessica i Västerås, t.ex, du har väl det ansvaret?
Förudrades också över vilka duktiga sommarjobbare vi har!
Dom är som myror som pilar fram mellan hyllorna, ja, jag är sååå imponerad av dem!
Sen kom jag hem.
Pv - nu fylld av seglingslust - höll då på att rengöra segelbåten och fixa motorn, ja, men det måste man ju förstå .., det är ju ett helt år tills den ska i sjön och det gäller att vara förberedd ...
Snart stundar också löparfesten Prinsens Minne i Halmstad.
Prinsen - det är förstås Prins Bertil som bodde i Tylösand -, eller i alla fall hade sommarhus där.
På bilden här ovanför filmen ser ni två av deltagarna.
Micke, som ska springa halvmaran och AP som tar milen, tillsammans med sin storasyster.
Pv tar också halvmaran och har idag ont i hälsenan efter gårdagens löprunda.
Själv ska jag ägna mig åt hejandets svåra konst.
Och nu, mina vänner, tänker jag bara n j u t a av en ledig torsdag, därefter stundar jobbarhelg, den femte i ordningen.
Nåja.
Det går väl det med.
// Och ikväll ska jag minsann titta på detta i tv och hoppas att få se den där tösen som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. I morse satte hon sig - tillsammans med andra fotbollstöser - på planet till Tel Aviv för en veckas vistelse där. Tre matcher blir det .. mot Serbien, Portugal och Israel. EM-kval för flickor. Lycka till!
... vad det beror på att vissa dagar känns evighetslånga och bara tunga och slitsamma och andra dagar är allt helt annorlunda.
Igårkväll gick jag i säng halv tio.
Somnade bums, vaknade tidigt, steg upp klockan sex .., moppade in till jobbet vid sjutiden .., stannade till där den där mormorsdoften finns och vände kameran mot havet till .., så här såg det ut.
U n d e r b a r t!
Kände glädje över att Dagabbilen var aningen sen; på det viset hann jag röja i mejerikylen, fylla på och dra fram och fronta och ja, allt sånt som ska göras och sen, när varorna väl kom, ja, då var det ju så oändligt mycket enklare!
Malin hjälpte mig att ta varorna och vid tvåtiden var vi helt klara.
Då var beställningarna sedan länge gjorda och jag ler åt mig själv och tänker att hur man beställer varor, det hänger liiiite samman med hur man är som människa.
Jag är ytterst medveten om att med mig är det oftast antingen eller.
"Med Elisabet och Ann-Gerd stämmer verkligen uttrycket dit det bär, dit bär det!" sa pappa ofta.
Så är det.
Antingen har jag beställt hem för mycket creme fraiche .., och så blir det tvärbroms och så blir det lätt för lite. Så är det nu. Men för mycket.
Nåja, nu återstår EN ENDA dag till i mejeriet och jag ska säga att åååå, så jag beundrar alla som sköter om den avdelningen i vilken butik det än må vara! Jessica i Västerås, t.ex, du har väl det ansvaret?
Förudrades också över vilka duktiga sommarjobbare vi har!
Dom är som myror som pilar fram mellan hyllorna, ja, jag är sååå imponerad av dem!
 |
| "Träning inför Prinses Minne", stod det som bildtext. |
Sen kom jag hem.
Pv - nu fylld av seglingslust - höll då på att rengöra segelbåten och fixa motorn, ja, men det måste man ju förstå .., det är ju ett helt år tills den ska i sjön och det gäller att vara förberedd ...
Snart stundar också löparfesten Prinsens Minne i Halmstad.
Prinsen - det är förstås Prins Bertil som bodde i Tylösand -, eller i alla fall hade sommarhus där.
På bilden här ovanför filmen ser ni två av deltagarna.
Micke, som ska springa halvmaran och AP som tar milen, tillsammans med sin storasyster.
Pv tar också halvmaran och har idag ont i hälsenan efter gårdagens löprunda.
Själv ska jag ägna mig åt hejandets svåra konst.
Och nu, mina vänner, tänker jag bara n j u t a av en ledig torsdag, därefter stundar jobbarhelg, den femte i ordningen.
Nåja.
Det går väl det med.
 |
| Den där sommaren på Grinda i Sthlms skärgård. |
// Och ikväll ska jag minsann titta på detta i tv och hoppas att få se den där tösen som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. I morse satte hon sig - tillsammans med andra fotbollstöser - på planet till Tel Aviv för en veckas vistelse där. Tre matcher blir det .. mot Serbien, Portugal och Israel. EM-kval för flickor. Lycka till!
Ljuset hägrar ...
Kl. 06:25.
Tänk, om man inte är en morgonmänniska, trots allt!
Tänk, om man - efter två år med nästan enbart eftermiddagspass - har ställt om kroppen!
Eller hjärnan?
På måndag får jag nämligen tillbaka till mitt vanliga schema.
Och även om jag då fortfarande vaknar klockan fyra, fem och sex - men inte stiger upp -, så är det så underbart ljuvligt att på förmiddagen kunna sitta i lugn och ro och titta på Gomorron-tv .., ta harry ner till havet .., tillbringa några timmar på stranden .., och sen, vid halvtretiden, moppa till jobbet!
Det passar mig perfekt!
Och att jag är "dagavill", om detta råder inga tvivel.
När klockan var kvart i sex, bad radiopraterskan om ursäkt för att hon sagt fel tid .., "klockan är bara kvart i sex och det är onsdag", sa hon.
Då log jag.
"Onsdag? Det är ju fredag idag, vet hon inte vilken dag det är!" sa jag till pv och jag tänkte att det är ju skönt att man inte är ensam som tappar räkningen på veckans alla dagar.
Han log också.
Jo, jo.
Det är nog snart dags att ansöka om plats på det där hemmet.
Kl. 06:25.
Tänk, om man inte är en morgonmänniska, trots allt!
Tänk, om man - efter två år med nästan enbart eftermiddagspass - har ställt om kroppen!
Eller hjärnan?
På måndag får jag nämligen tillbaka till mitt vanliga schema.
Och även om jag då fortfarande vaknar klockan fyra, fem och sex - men inte stiger upp -, så är det så underbart ljuvligt att på förmiddagen kunna sitta i lugn och ro och titta på Gomorron-tv .., ta harry ner till havet .., tillbringa några timmar på stranden .., och sen, vid halvtretiden, moppa till jobbet!
Det passar mig perfekt!
Och att jag är "dagavill", om detta råder inga tvivel.
När klockan var kvart i sex, bad radiopraterskan om ursäkt för att hon sagt fel tid .., "klockan är bara kvart i sex och det är onsdag", sa hon.
Då log jag.
"Onsdag? Det är ju fredag idag, vet hon inte vilken dag det är!" sa jag till pv och jag tänkte att det är ju skönt att man inte är ensam som tappar räkningen på veckans alla dagar.
Han log också.
Jo, jo.
Det är nog snart dags att ansöka om plats på det där hemmet.
tisdag 30 juli 2013
Efteråt ...
... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.
Bara nästan.
Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.
Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!
Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.
Det är vad jag tänker på.
En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.
Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.
Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.
Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.
Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!
Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.
I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för n ä s t sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.
... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.
Bara nästan.
Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.
Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!
Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.
Det är vad jag tänker på.
En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.
Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.
Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.
Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.
Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!
Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.
I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för n ä s t sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.
Glädje ...
Idag var det födelsedagsfirande på jobbet.
Johanna - denna klippa i kassan - fyllde år och bjöd på en alldeles omåttligt god kolakaka!
Mera glädje!
Underbare och alltid så vänlige och omtänksamme Fredrik som jag arbetade tillsammans med på Ica Supermarket i Ystad, tittar förbi - bara så där i förbifarten -.
Numera arbetar Fredrik på Hemköp i Lund och ska bli pappa i november.
Alltid lugn och trygg var han .., och det säger mycket om honom att när vi nu stod där och surrade på lagret, så kom en krumryggig liten tant och skulle låna kundtoaletten.
Det tog två sekunder, så hade Fredrik flyttat på palltrucken där bakom honom .., så inte tanten skulle snava.
Och vet ni hur glad man blir när en knappt trettioårig ung man med sin rara fästmö kommer och tittar förbi - utan att handla -, bara för att hälsa på!!
Mest hela tiden hem loooog jag.
Och sist av allt .., det här (bilden) var den där hemska dagen, eller någon annan förfärlig mejeridag.
Arlachauffören, han kommer minsann ihåg min fasa när jag såg leveransen och småpratar alltid så glatt när han kommer.
Och när jag då sitter i fikarummet och njuter av kolakakan .., kommer han smajlande förbi dörren och hojtar "hej gullet, idag är det precis lagom mycket i leveransen!"
Sånt blir jag glad av.
Vanlig vänlighet.
Snällord sagda med glimten i ögat!
Och nu är jag hemma och ska få pasta med köttfärssås till middag.
Det kan man också bli glad för.
Ps. Sen somnade jag rakt av ute på en madrass på altanen. Jag undrar när i mitt liv jag någonsin har känt mig så slut på, som nu? Ds.
Idag var det födelsedagsfirande på jobbet.
Johanna - denna klippa i kassan - fyllde år och bjöd på en alldeles omåttligt god kolakaka!
Mera glädje!
Underbare och alltid så vänlige och omtänksamme Fredrik som jag arbetade tillsammans med på Ica Supermarket i Ystad, tittar förbi - bara så där i förbifarten -.
Numera arbetar Fredrik på Hemköp i Lund och ska bli pappa i november.
Alltid lugn och trygg var han .., och det säger mycket om honom att när vi nu stod där och surrade på lagret, så kom en krumryggig liten tant och skulle låna kundtoaletten.
Det tog två sekunder, så hade Fredrik flyttat på palltrucken där bakom honom .., så inte tanten skulle snava.
Och vet ni hur glad man blir när en knappt trettioårig ung man med sin rara fästmö kommer och tittar förbi - utan att handla -, bara för att hälsa på!!
Mest hela tiden hem loooog jag.
Och sist av allt .., det här (bilden) var den där hemska dagen, eller någon annan förfärlig mejeridag.
Arlachauffören, han kommer minsann ihåg min fasa när jag såg leveransen och småpratar alltid så glatt när han kommer.
Och när jag då sitter i fikarummet och njuter av kolakakan .., kommer han smajlande förbi dörren och hojtar "hej gullet, idag är det precis lagom mycket i leveransen!"
Sånt blir jag glad av.
Vanlig vänlighet.
Snällord sagda med glimten i ögat!
Och nu är jag hemma och ska få pasta med köttfärssås till middag.
Det kan man också bli glad för.
Ps. Sen somnade jag rakt av ute på en madrass på altanen. Jag undrar när i mitt liv jag någonsin har känt mig så slut på, som nu? Ds.
måndag 29 juli 2013
Och luren blev varm ...
En pratkväll.
Med min storasyster i Lund ..., äldsta dottern ..., samt födelsedagsbarnet bettankax..
"Jag tror bestämt vi såg din Anders på Lilla Torg i Malmö i lördagskväll vid sjutiden .., han var så fin, så fin!" säger gårdagens jubilar.
Underbart prat.
Mycket skratt.
Glädjen sitter kvar långt efteråt.
Efteråt ...
När jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Halmstad och konstaterat att han mest av allt liknar en pepparkaka - sååå till den grad har fyra dagar till havs tagit på! -, hör jag honom berätta om seglatsen, ja, från Halmstad till Stensjö.
Allt får jag veta om storfocken och genuan och om hamnen i Allinge och algblomningen i havet .., och om fotbollen på Pilekroen och den enorma tröttheten som kom över dem just den kvällen.
Femton timmars segling tar på krafterna.
"Men vad i all världens dagar pratar ni om i fyra dagar ...?" säger jag.
Ja, allt möjligt.
"Om lumparminnen .., om barn och barnbarn .., om våra jobb ., om segling förstås .., ja, det var hur trevligt som helst!" säger pv.
Idag har det telefonsurrats med Ystad (det handlade om inköp av rullfock) och pv har tittat på nätet efter ett kapell att sitta under .., och till min stora förvåning upptäckte jag att han idag hade börjat med rengöring av segelbåten, den som står på land.
Seglarglädjen smittar!
(Pv tog en film där man ser självaste Kaptenen sitta vid rodret .., på pv:s Ipad syns det hur fint som helst, men överförd till Youtube, blev det bara sudd. Men ungefär så här var det väl.
Och suddfilmen ser ut så här, men jag varnar för illamående och ni har inte drabbats av synfel heller. Det ÄR suddigt! Filmen togs när herrarna var på väg hem till Ystad. Fort gick det .., mer än åtta knop och det blev hastighetsrekord för båtinnehavaren. Detta är verkligen En Film Med Handling ,-) Eller inte.)
När jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Halmstad och konstaterat att han mest av allt liknar en pepparkaka - sååå till den grad har fyra dagar till havs tagit på! -, hör jag honom berätta om seglatsen, ja, från Halmstad till Stensjö.
Allt får jag veta om storfocken och genuan och om hamnen i Allinge och algblomningen i havet .., och om fotbollen på Pilekroen och den enorma tröttheten som kom över dem just den kvällen.
Femton timmars segling tar på krafterna.
"Men vad i all världens dagar pratar ni om i fyra dagar ...?" säger jag.
Ja, allt möjligt.
"Om lumparminnen .., om barn och barnbarn .., om våra jobb ., om segling förstås .., ja, det var hur trevligt som helst!" säger pv.
Idag har det telefonsurrats med Ystad (det handlade om inköp av rullfock) och pv har tittat på nätet efter ett kapell att sitta under .., och till min stora förvåning upptäckte jag att han idag hade börjat med rengöring av segelbåten, den som står på land.
Seglarglädjen smittar!
(Pv tog en film där man ser självaste Kaptenen sitta vid rodret .., på pv:s Ipad syns det hur fint som helst, men överförd till Youtube, blev det bara sudd. Men ungefär så här var det väl.
Och suddfilmen ser ut så här, men jag varnar för illamående och ni har inte drabbats av synfel heller. Det ÄR suddigt! Filmen togs när herrarna var på väg hem till Ystad. Fort gick det .., mer än åtta knop och det blev hastighetsrekord för båtinnehavaren. Detta är verkligen En Film Med Handling ,-) Eller inte.)
Vid 7 - tiden ...
... på morgonen känner jag den där doften igen.
Den där som på några sekunder för mig baklänges i tiden.
Helt obegripligt är det!
Det doftar lagård och jag hör lagårdsdörren öppnas och där är mamma som har med sig mjölkhinken och tar fram pallen som hon sitter på och jag är kanske fem, sex år och känner mig alldeles trygg, för mamma är inte rädd för nånting, nej, inte ens tjuren som ibland tar sig loss - då tar hon bara dynggrepen och ropar att jag ska springa upp på loftet - men hon fixar det.
Pappa stannar oftast hemma när vi hälsar på hos mormor, men det förstås, han sköter om hundarna.
Allt det där - besöken hos mormor i Dikanäs och barndomskänslan som är så stark -, hinner jag tänka på dom där få sekunderna när jag passerar området som doftar precis så.
Men i morse stannade jag till .., vände blicken åt andra hållet .., såg grusvägen som går rakt ner mot havet .., och tänkte att jag ska fånga den där känslan på bild.
Så det gjorde jag.
... på morgonen känner jag den där doften igen.
Den där som på några sekunder för mig baklänges i tiden.
Helt obegripligt är det!
Det doftar lagård och jag hör lagårdsdörren öppnas och där är mamma som har med sig mjölkhinken och tar fram pallen som hon sitter på och jag är kanske fem, sex år och känner mig alldeles trygg, för mamma är inte rädd för nånting, nej, inte ens tjuren som ibland tar sig loss - då tar hon bara dynggrepen och ropar att jag ska springa upp på loftet - men hon fixar det.
Pappa stannar oftast hemma när vi hälsar på hos mormor, men det förstås, han sköter om hundarna.
Allt det där - besöken hos mormor i Dikanäs och barndomskänslan som är så stark -, hinner jag tänka på dom där få sekunderna när jag passerar området som doftar precis så.
Men i morse stannade jag till .., vände blicken åt andra hållet .., såg grusvägen som går rakt ner mot havet .., och tänkte att jag ska fånga den där känslan på bild.
Så det gjorde jag.
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!
Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museumdär hans konst finns. 150 milj.
Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.
När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.
Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.
Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.
Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch ja oj så fint.
Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.
Och mycket vackra rum!
Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet.
Morgontrött eller pigg som en mört ...?
Hos den storartade Ann i Göteborg (tämligen morgontrött) kan man han läsa hennes intressanta inlägg om just detta .., ja, synen på att vara morgontrött och effekterna av den.
Tröttheten, alltså.
Hos den storartade Ann i Göteborg (tämligen morgontrött) kan man han läsa hennes intressanta inlägg om just detta .., ja, synen på att vara morgontrött och effekterna av den.
Tröttheten, alltså.
Dagens fönster ...
För tio dagar sedan skrev fönsterfångerskan så här:
Hej!
Idag har vi besökt det till storlek så rejäla Karlsborgs fästning. Numera inte så mycket till regemente kvar där. Sånt där militärt och dylikt har aldrig intresserat mig. Tvärtom.
Så när jag såg de här två cyklarna står framför fönstret så blev jag glad. Så mycket bättre det skulle vara i världen om alla militärer cyklade istället för att kriga!
Förresten, fönstren finns också på Sveriges längsta byggnad om jag minns rätt. 650 meter långt. Huset heter.... ja just det glömt... Oavsett långt var huset där på fästningen.
Turtlan
För tio dagar sedan skrev fönsterfångerskan så här:
Hej!
Idag har vi besökt det till storlek så rejäla Karlsborgs fästning. Numera inte så mycket till regemente kvar där. Sånt där militärt och dylikt har aldrig intresserat mig. Tvärtom.
Så när jag såg de här två cyklarna står framför fönstret så blev jag glad. Så mycket bättre det skulle vara i världen om alla militärer cyklade istället för att kriga!
Förresten, fönstren finns också på Sveriges längsta byggnad om jag minns rätt. 650 meter långt. Huset heter.... ja just det glömt... Oavsett långt var huset där på fästningen.
Turtlan
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Bästa
hälsningar
Ann
Det var onekligen att jag hittade en provprenumeration på DN i sommar för
nästan ingen peng alls.
Nu har jag två! morgonttidningar och det är ljuvligt!
Inget slår kaffe i sängen och morgontidningAR!
Ann
söndag 28 juli 2013
Det bästa för Ulrika i Västmanland ...
 |
| Lilla Virka som inte finns längre. |
Detta
kan låta konstigt och har väl lite morbidvarning, men veckans bästa hör
faktiskt ihop med veckans - nej ÅRETS, minst - värsta.
Vår lilla katt Virka blev påkörd i måndags, på lilla
grusvägen här utanför. Och svinet som gjorde det stannade inte ens för
att kolla. (Att man kör på en katt, det kan hända vem som helst och det
är en sak. Men att inte stanna - DET är svinigt!!)
Hur som helst, vi såg henne precis efter det hade hänt och sprang
förstås ut.
Det var fruktansvärt och gjorde så oerhört ont i hjärtat och
tårarna bara rann och rann och rann på oss båda. Men mitt i det
fruktansvärda finns också mitt veckans bästa: det att Marcus utan minsta
tvekan direkt lyfte upp Virka i sin famn och höll henne nära nära,
trots att hon var skadad och han blev alldeles blodig. Hon tog sitt
sista andetag i sin älskade husses famn.
Omfamnad och oändligt älskad in
i det sista.
Det betyder så oerhört mycket för mig och jag älskar honom för att han är sån.
Ulrika
//Elisabet säger: inte det minsta morbid är du .., jag förstår precis hur du menar!
En söndag i juli ...
Dammsuger och vaskar golv.
Rastar hundarna.
Tvättar nerspydda mattor.
Reprislyssnar till Lisbeth Rausing (bra! och härlig musik ...) och Peter Wolodarski (helt fantastisk, men inte så härlig musik ...), allt medan jag ligger raklång på soffan Ektorp och har harry vid mina fötter.
Fönster på vid gavel.
Vind i träden.
Telefonen ringer.
Avlivning av häst och därmed trippelbyte av arbetstid.
Jag hamnar i kassan i morgon, i stället för i mejeriet.
Halleluja!
Förlorar ledig tisdag.
Wolodarski pratar om judehat.
Jag fattar det inte.
Upptäcker att äppeltavlan hänger snett.
Hämtar en filt.
Dammsuger och vaskar golv.
Rastar hundarna.
Tvättar nerspydda mattor.
Reprislyssnar till Lisbeth Rausing (bra! och härlig musik ...) och Peter Wolodarski (helt fantastisk, men inte så härlig musik ...), allt medan jag ligger raklång på soffan Ektorp och har harry vid mina fötter.
Fönster på vid gavel.
Vind i träden.
Telefonen ringer.
Avlivning av häst och därmed trippelbyte av arbetstid.
Jag hamnar i kassan i morgon, i stället för i mejeriet.
Halleluja!
Förlorar ledig tisdag.
Wolodarski pratar om judehat.
Jag fattar det inte.
Upptäcker att äppeltavlan hänger snett.
Hämtar en filt.
En föll överbord ....
Hade nu på morgonen mejl från min syster i Australien.
Mycket kan hon förstå, men inte att pv och Tommy kan ge sig iväg på segling tillsammans.
Så här skriver hon:
"Hej, när jag läste i ditt mail att Tommy o Thomas skulle ut på nattsegling tillsammans
kom jag omedelbart att tänka på en gammal film där två bekanta var ute i en båt, blev
osams och den ena knuffades i och försvann i mörkret.
Men jag såg på facebook att både den nuvarande och exet fortfarande är vid liv och verkar ha trevligt ihop, konstigt nog.!!!"
Alldeles nyss ringde pv och berättade att nu går dom för fulla segel (bokstavligen) från Bornholm till Sverige .., och räknar med en seglats på omkring åtta timmar. Det tog nästan det dubbla på ditfärden.
Allt har gått hur bra som helst och det har inte blivit som i filmen ,-)
Hade nu på morgonen mejl från min syster i Australien.
Mycket kan hon förstå, men inte att pv och Tommy kan ge sig iväg på segling tillsammans.
Så här skriver hon:
"Hej, när jag läste i ditt mail att Tommy o Thomas skulle ut på nattsegling tillsammans
kom jag omedelbart att tänka på en gammal film där två bekanta var ute i en båt, blev
osams och den ena knuffades i och försvann i mörkret.
Men jag såg på facebook att både den nuvarande och exet fortfarande är vid liv och verkar ha trevligt ihop, konstigt nog.!!!"
Alldeles nyss ringde pv och berättade att nu går dom för fulla segel (bokstavligen) från Bornholm till Sverige .., och räknar med en seglats på omkring åtta timmar. Det tog nästan det dubbla på ditfärden.
Allt har gått hur bra som helst och det har inte blivit som i filmen ,-)
Grattis Bettankax ...!
Idag är det födelsedag för världens finaste Bettankax!
Min namne; men med ett h på slutet.
Ett knappt halvår äldre än övertecknad.
På bilden sitter hon i det som en gång var min lägenhet i Ystad .., ja, hon håller ett litet öga på herr och fru Prickigt Djur, vilka nu bor i landet Halland.
Bettankax är inte bara vacker som en dag (påminner om Lill Lindfors) .., hon har humor också!
Det är det bästa av allt.
Och hon är omtänksam .. , plötsligt kom med posten Anton Berg - choklad, som är det bästa jag vet!
Och när jag skulle få min knäprotes, hade jag det allra vänligaste röstmeddelande i min mobil, från just Bettankax.
London för ett par år sedan.
Jag hade slagit mig ner vid ett utecafé och satt där och kände mig lycklig; men ville dela den där glädjen med någon.
Då ringde jag till Bettankax.
Sånt kommer man ihåg.
Här kommer nu en stor grattiskram från madamen i landet Halland!
Idag är det födelsedag för världens finaste Bettankax!
Min namne; men med ett h på slutet.
Ett knappt halvår äldre än övertecknad.
På bilden sitter hon i det som en gång var min lägenhet i Ystad .., ja, hon håller ett litet öga på herr och fru Prickigt Djur, vilka nu bor i landet Halland.
Bettankax är inte bara vacker som en dag (påminner om Lill Lindfors) .., hon har humor också!
Det är det bästa av allt.
Och hon är omtänksam .. , plötsligt kom med posten Anton Berg - choklad, som är det bästa jag vet!
Och när jag skulle få min knäprotes, hade jag det allra vänligaste röstmeddelande i min mobil, från just Bettankax.
London för ett par år sedan.
Jag hade slagit mig ner vid ett utecafé och satt där och kände mig lycklig; men ville dela den där glädjen med någon.
Då ringde jag till Bettankax.
Sånt kommer man ihåg.
Här kommer nu en stor grattiskram från madamen i landet Halland!