Igår, på väg till jobbet, upptäckte jag en kvinna som kryckpromenerade på den väg där vi bor .., och jag stannade till och frågade rent ut om hon hade fått ett nytt knä?
Jo, det hade hon.
Kvinnan - som var så vänlig - visade sig bo bara en bit längre bort .., "i det där grå huset på kullen, du gick förbi med hunden häromdagen ...", sa hon leende och så berättade hon sin historia .., om en utbytt höftled och därefter ett nytt knä.
Vi stod där säkerligen i en kvart och småpratade och utbytte erfarenheter.
"Jaha, du ska opereras av Maria .., men hon är bra .., jag har själv arbetat på ortopedmottagningen som läkarsekreterare, du kan hälsa henne från mig ...", sa kvinnan.
Att möta någon som på pricken vet vad man pratar om .., som förstår glädjekänslan när man har fått tid för operation .., någon som vet hur överdjävulsk smärtan kan vara .., ååå, det var så befriande!
När jag sedan moppade vidare mot affären, log jag mest hela tiden.
Där på bilden, där har jag suttit :) Ja visst är det fint att ibland möta människor som har liknande upplevelser. Man kan prata sig hes för dem som inte upplevt samma sak och ändå kan de inte förstå. Så är det, det man inte upplevt kan man förstå men aldrig riktigt sätta sig in i.
SvaraRaderaFörstår precis...
SvaraRaderaMöten med människor som har likadana/liknande (hälso)problem som en själv är guld värda.
Lunchade med en f.d. jobbarkompis igår och vi uttryckte båda samma sak:
Så skönt med någon som vet vad man pratar om (= man slipper förklara sig hela tiden).
Vad var det Ingemar Stenmark sa? "Det är ingen idé att förklara för nån som int´ förstår..." ;)
♥ ♥ ♥
afBabs
:)
SvaraRaderaEva o jag kommenterade samtidigt, och sa samma sak...
♥
afBabs
Är polska ambassaden direktörens betonghus? Har han flyttat in för den delen?
SvaraRaderaEva och afBabs: ja, precis så är det och det är ju såklart förståeligt ,-)
SvaraRaderaRexxie: nej, det vi kallar P.A. är ett stort tegelhus intill den jättestora lagården bara tvärs över vägen. Där har det bott polska arbetare och det var där det var sån hejdundrande fest förra sommaren och nästa morgon låg två herrar och sov under var sitt fruktträd ,-)
I det enorma huset för miljoners miljoner, bor ännu ingen. Inte en enda gång har jag sett någon där.
Min mamma fick knäprotes i december. Alla helvetessmärtor försvann nästan direkt. Svullnaden tar lång tid att försvinna men även om det stramar i muskler och senfästen måste du vara otroligt noga med din gymnastik om du skall få tillbaka rörligheten.
SvaraRaderaLycka till!!
Monika
Monika: när jag fick min förra protes hade jag djävulskt ont i några veckors tid, - det blev aldrig riktigt bra och kanske ska den göras om -, men rörligheten har varit toppen på det benet! Redan efter någon månad kunde jag böja det helt och det är fortfarande bra på det viset. Hoppas nästa blir bättre på hela alltet! Hälsa sin mamma!
SvaraRaderaHälsa DIN mamma, ska det förstås stå!
SvaraRadera