Dagens fönster ...

Från Heda kyrka i Östergötland kommer det här fönstret.

Det var Ulrika som hade varit påpasslig och agerat fönsterfångerska och om man klickar på den här länken, kan man gå på en virtuell rundtur i kyrkan.

Och här kan man få lite mera kött på benen ....

Avsked ....

Det har varit mulet mest hela dagen, men  k v a v t .., så just som jag kommit hem med hundarna efter promenad så ringer friherrinnan och undrar om jag vill göra henne sällskap till stranden?
Det vill jag.

Till min förvåning är parkeringen vid Göstas i det närmaste fullbelagd och vid entrén till restaurangen står en samling finklädda människor och där är någon som ska spela basfiol och en annan har gitarr och jag tänker att det kanske är vigsel på gång och nere på piren ser jag friherrinnan och just i början, där står en kvinna och håller i nåt slags papper och där är en vacker kruka med vilda blommor i och jag frågar om det är vigsel på gång, nej, inte alls, säger kvinnan.

"Vi ska ha avskedsstund för min syster som inte längre är i livet", säger hon och visar häftet som hon håller i handen och där är en bild på en kvinna med lockigt hår och vi får veta att kvinnan på bilden bara blev fyrtioåtta år och att hon älskade att bada i havet, i Kattvik, mot Båstad till.

"Men vi kan gå härifrån .., vi behöver inte bada just nu ...?" säger vi, men kvinnan menar att det gör ingenting.

Så det gör vi.
Badar.
L ä n g e .., för det känns fel att kliva upp och passera hela sällskapet, så vi ligger i så länge det bara går och sedan sätter vi oss på den bänk som är längst ifrån sällskapet .., men då - efter en stund - kommer alla gående mot oss, aha .., dom ska lägga blommor i havet och det är så ledsamt och sorgligt så jag har all möda i världen att inte börja gråta själv och jag säger till friherrinnan att så där vill jag ha det när jag en gång inte längre finns, dvs, om det inte är is på havet.
Jag kan nog inte tänka mig nånting finare.

Och så går vi därifrån och på piren ligger vresrosor .., vackra rosa blad och friherrinnan säger att hon bjuder på kaffe och jag ringer pv som är på väg hem och så sitter vi vid hennes stentrappa och dricker kaffe och kalasar på kanelbullar och jag tänker att det gäller verkligen att ta vara på livet medan man har det. 

Daily life in Cornwall ....



Så här är det: jag bara  ä l s k a r  såna här filmer, där man får följa med i en annan människas liv - i det här fallet dennes arbetsliv -!

Dinah (Nikes kennel på Facebook) var min klasskamrat under många år och hon kom att arbeta inom posten och stortrivdes med sitt jobb! Och det hände att hon berättade om hur en dag där kunde se ut och jag tycker sånt är så himla intressant - alldeles oavsett vilket yrke det gäller -.

Den här filmen snavade jag formligen över och nu ska jag titta på hela.
Och nej, jag hänger inte med i allt han säger, men det gör inte så mycket.

Nån fler kanske vill ta en tur till Cornwall så här på förmiddagen och följa Rik som berättar hur det är att dela ut post och om för, - och nackdelar .., hur det är att vara enbent och ändå surfa .., och det blir lite småprat med såväl människor som hundvalpar.
Underbart, är det!

Dagens fönster ....

Ja, det kanske trogna läsare känner igen ...?
Det är fönstret i grannens lillstuga.

Det händer .....

... att jag för mig själv tänker ...."men hur kunde man lämna detta ..:?"

Som när man tittar in här. 

Då kan man tänka så.

Till exempel.

Idag ...

Det är klart man skulle kunna ägna en ledig dag åt nånting helt annat.
Nånting mer "nyttigt".
Städa, röja, träna, göra storkok eller baka bröd.
Men jag nöjer mig med att åka till stranden.
Först tillsammans med friherrinnan och senare på eftermiddagen, med pv.

Till en början är det alldeles vindstilla, men när vi har legat en stund på sanden, kommer sjöbrisen.
Pv, som har åkt rullskidor från jobbet och hem, är trött och slut på och somnar nästan på stranden.
Och så badar vi.
Han är inte den som ligger i länge, bara doppar sig och så upp igen.
Själv simmar jag fram och tillbaka ..., under ytan och ovanför.
Bättre än så här blir inte livet.
En kvinna som också är  i plurret, har termometer med sig.
Tänk ..., tjugo grader i vattnet den åttonde september!

Och hela tiden kommer människor ner till stranden.
Barnfamiljer, medelålders sällskap ..., äldre farbröder, nu och då nån tant .., och alla badar!

För några år sedan, när Gunnar från Jämtland var på besök, kom han iland just här i Steninge och då med sin kajak. Här är det en annan herre som just ska till att ge sig iväg.

Och helt ofattbart är det ju, detta att värmen lär ska fortsätta.

Vart jag mig i världen vänder ....

Den andra lediga dagen av tre.
Vaknar till duggregn och grå himmel.
Tänder ljus och dricker kaffe.
Hundarna sover.

Sen blir det lite småpyssel .., jag klipper ner en physalis som snart når till taket och det gör rent fysiskt ont i mig när stängeln kapas .., så där så man vill säga "förlåååååt blomma, men du ryms inte längre i fönstret och ute i växthuset kommer du ändå inte att hinna få frukter, nästa år kanske ...!"

Och så klipps den ner.
Stänglarna som blir över hamnar i en vas i köksfönstret, men dom slokar redan.
Aj, aj.

I köksfönstret trängs sånt som jag tycker om.
Några snäckor .., en liten skål med taggar i  - en vitlöksrivare som jag köpte av en keramiker i Kåseberga, tillika kund i stora affären i Ystad - och där är den lilla skålen som inhandlades i Hajstorp där pv ville titta på slussandet - på hemväg från kalaset på Ekerö - tre citroner ryms precis ..., och där är krukan som köptes i Vormsele på hemslöjdsutställningen för evigheter sedan och som jag älskar högt och innerligt.
Och så den knottriga limefärgade koppen som fick följa med till landet Halland, ja, från Skåne.

Och så blir det promenad med harry.
Vi går längs åkervägen där det i vanliga fall (numera ovanliga fall) tränas hästar med sulky, men det där med hästarna verkar nästan ha upphört och jag ser sträck efter sträck med gäss komma flygande rakt västerut, mot havet till. Hundratals fåglar och det böljar lite fram och tillbaka och jag tänker på dom som är sist i ledet .., hinner dom med?

Och på hemväg möter vi kvinnan som bor i ett av dom två vita husen; hon ska ut och springa och tänjer och sträcker och jag tänker att just så är det, att alla människor i världen tycks träna och levnadsåldern torde bli hög för dom som nu är i den fasen.

Stannar till vid hästhagen .., min högra hand mot en len mule .., den varma luften som andas ut.
Och det är extremt fuktigt ute .., håret klibbar i nacken.

Torsdagsfönstret ...

Ett öppet fönster ..., och stensöta på tork på fönsterkarmen.

Ja, det är Ulrika som varit i farten.

Tack snälla!

Onsdagsfönstret ...

Varje gång jag ser ett sånt här hus tänker jag på jordskalvet i Italien. 

Man kan ju bara  a n a  hur lätt det ska vara för alla stenarna att rasa - där är väl ingen armering -! 

Men vackert är det.
Och visst är det väl Afrikas Blå Lilja som blommar så fint i förgrunden?

Agapantus på latin. 

Det minner mig om trädgårdsmästaren i Ystad som på sin ytterdörr hade en skylt där det stod 

"Varning för Agapantusen" och många var dom som tvekade att öppna dörren .., för vad var nu detta .., en ödla ..? En orm? 

Fönstret fångades av dubbelörn (heter hon på Instagram), dvs min namne Elisabeth, boendes i Stockholm. På Söder, tror jag. Och bilden togs i Frankrike.

Tack snälla! säger jag.

Krångel ....

Men jos och jogi finns inte på hyllan ... kanske senare idag.

Gårdagen blev ännu en dag utan kyla i låååånga disken + grönsaksdisken och mer underbara kunder än på Ankaret, ja, det torde vara svårt att uppbringa! Så gott det gick försökte vi gräva oss fram och hitta Pro Viva Nypon eller Blåbär och hade vi möjligen riven ost ..., och fanns där nån juice ..., och man letade i mejerikylen bland sprängfyllda kundvagnar och inte en enda kund klagade när man tog vad man fann, även om det kanske inte just den önskade sorten!

Och tänk er .., en mejerikyl och en fruktkyl sprängfyllda med kundvagnar som i sin tur är lika sprängfyllda med allt som måste förvaras i kyla och så försöka hitta nånting i allt detta!! Och det gäller att stoppa kommande leveranser - vi måste ju få in varorna -, ja, det är ett enda pusslande!

Arma Carina (ansvarig för mejeriet) som idag fått Dagab-leverans och ska försöka hitta nånting i denna röra!

Bestämde mig igårkväll för att hjälpa till även om det nu stundar tre lediga dagar; klev upp vid sex nu på morgonen,  åkte in vid halv sju och började fylla på med juice, men då visar det sig att det hela fortfarande inte fungerar och då det är inte långt ifrån att vi får panik!
Bara att plocka ner det som kommit upp!

Två och en halv timme senare får vi besked att det nog ska vara igång nu på förmiddan.
Nåja.
Så länge fyllde jag på i fruktdisken och gjorde så fint jag förmådde och vid åtta var hela förmiddagsgänget  på plats och då kom Dagab-bilen, körd av en ung blond tjej som rattade ekipaget (dubbelsläp) och jysses så imponerad jag blir! En stund senare kom en annan ung kvinna och hämtade/tömde pantvagnarna (kan liknas vid stora, svarta badkar i plast, men djupare).
Hon hade tidigare arbetat som frisörska, men blivit allergisk och fick sadla om.
Om hon trivdes med sitt arbete som chaufför?
Verkligen!

Hela tiden arbetade jag i mina egna kläder.
Och tänk, om man själv erbjuder sig att gå ut extra ett par timmar, då är det så mycket roligare!

Efteråt körde jag raka spåret till Steninge .., parkerade och ringde friherrinnan och undrade om hon hade lust att ta ett morgondopp med mig?
"Men jag har ju inte ätit frukost ...", sa hon.
"Och ...?" sa jag.

Det tog inte många minuter så var hon på plats.
Vi blev så småningom fyra personer i havet.
Friherrinnan, jag själv och så Per och Catarina som driver vandrarhemmet alldeles i närheten och som badar närapå dagligen året runt.

Efter ett låångt bad blir man avslappnad och lycklig .., nästan så man glömmer krånglande kylanläggningar och man åker hem och fixar frukost .., tänker att man ju kan lägga sig och läsa helgens DN eller lösa korsordet, nu när dom här tre lediga dagarna ligger framför en.

U n d e r b a r t, var ordet!

Tisdagsfönstret ....

Ett hö-lade-fönster kommer susande genom rymden!

Tack Ulrika!

Efteråt ....

Måndag.

Kommer till jobbet och upptäcker gapande tomma hyllor på jobbet, ja, hela långväggen med juice, laktosfri mjölk, ostar, sill, räkor i burkar och så delar av grönsaksdisken .., allt var tomt, då kompressorn som håller detta kallt hade avlidit. Förutom grönsaksdisken, så hade alltsammans plockats ner i kundvagnar som ställts i frukt, - eller mejerikylen. Ja, hjälp!
Och butiksansvarig är pappaledig och högsta hönset på holiday långt borta, så det var inte det allra enklaste att hantera eländet, men Marie skötte det med den äran.

Tack och lov för UNDERBARA kunder som inte klagar, utan tycks förstående.
Idag - tisdag - lär den nya kompressorn ska anlända och det ska allt fyllas in igen.

När klockan var kring kvart över åtta parkerade jag vid havet i Steninge och tänkte att jag struntar i om jag är ensam på stranden; jag badar ändå! Åååå, det var som ett mentalt reningsbad!!
Så ljuvligt!

Efteråt virade jag handduken om mig .., gick barfota till bilen och körde hemåt.
Pv bjöd på plättar (som han kallar pannkakor)  med hjortronsylt och det blev som balsam för själen.

Och nu är det morgon .., fönstret står på glänt och det känns aningen kyligt om fingrarna.

Måndagsfönstret ...

 

"Hej!

Från Brändöskär i Luleås absoluta ytterskärgård, tillbringar vi helgen. 

Det är lite "eftersäsong" och många stugor står obebodda och väntar på nästa besökare."

 

Så skriver Bert i Luleå och tack snälla, säger jag.

Skåne tur och retur ....

En Jungfru och en Skorpion.

Nästan lika mycket som jag längtade efter resan till Skottland, har jag längtat efter Skåne.
Så dit åkte vi på lördagsmorgonen och började med att hälsa på hos pv.s lillebror Ulf ute i Räften.
Ulf och Inez har tre hundar; en jättebamsing till leonberger, en labrador och så Kasper, en Jack Russel, precis som Harry.

Harry och Nelly har förstås träffat dom här hundarna förut, men alltid innan dom hälsat, så visar Harry såååå tydligt att "hej-på-er-jag-är-bara-en-liten-ofarlig-hund"! Sen blir det bus och lek!
Att vara kaxig när man möter  e n  hund, det går bra, men tre som står utanför en grind och väntar .., då gäller det att lägga sig platt.
Och det är så underbart att se hundar som har lärt känna varandra och blir glada av att träffas!

"Hej på dig lilla Nelly .., du är ju riktigt fin du!" säger Ulf.
Kasper är  v ä l d i g t  intresserad av den här blondinen och följer henne troget.

Och så bjuds vi på kaffe ute på altanen och där finns ett bord som Nelly tycker om; ovandelen är i glas och man kan hålla koll på bullarna hur lätt som helst! 

Efter Räften blir det Västerstad utanför Hörby.
Egentligen inte Västerstad heller, men det är postadressen.

Min syster har fyllt sjuttiofem år och vi bjuds på Västerbottenspaj, löjrom, parmaskinka, sallad .., ja, det är så gott, så gott och vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt, allt medan Harry leker med Tara - en prickig dalmatiner - ja, Nelly leker förstås inte, hon hoppas på skinka.

Och allt medan en häger flyger förbi, får vi smaka Portello som är en barndomsläsk!

Min systers före detta man - den evigt snälle Robert - har tidigare i sommar kommit från Arvidsjaur och hjälpt till med bygget av en stor klädkammare, ja, på övervåningen av huset. Där bor min systerdotter (huset är stort, sju rum och kök) och nu blir det "vernissage" med mingel - champagne/Portello och godbitar - och jag nästan svimmar när jag ser raden av systerdotterns eleganta skor!
Inte brås hon på sin moster och tur är ju det!

Melon och fetaost .., och så tapenadesnittar .., hur gott som helst.

Utanför min systers hus slingrar sig grusvägen (som är alldeles slät) och där är gott om hästar.

Och sen Ystad!
Så här ser det ut när vi kör till hotellet som ligger på Långgatan, inte långt från kyrkan.

Sommartid är innergården övermåttan ljuvlig, nu är det mulet ute och inte fullt lika inbjudande.
Fyra gånger har vi bott på hotellet och alla gånger har vi fått olika rum.
Nu tilldelas vi rum nr 54 längst uppe i huset mot Långgatan och hade solen flödat, hade vi kunnat sitta ute på balkongen och njuta av kyrkklockeklang och tornväktarens blåsande i luren.

Rum nr 54 visar sig vara  t v å!
Först ett med en enkelsäng och soffa och badrum - det är där pv nu ligger och läser Sydsvenskan - och så en trappa upp, där allt är snett och vint, mest golvet, ja, där är en dubbelsäng.
Frukosten dagen därpå är helt okej, förutom trist mjukt bröd (ett ljust och ett mörkt, helt utan tuggmotstånd och att serveringspersonalen springer omkring i världens kortaste shorts, tycker jag ser aningen oseriöst ut).

Helt eniga är vi - pv och jag själv - om att detta är den mest lättfattliga fjärrkontroll vi träffat på!

Utanför hotellrummet .... så fint!

Liten plutt-del av innergården. 
Ännu är inte allt utblommat. 
Och ett stoooort päronträd dignar av frukt! 

Söndag förmiddag hämtar vi hundarna som har övernattat hos mina barns pappa och hans fru utanför Ystad. Innan dess, på väg till bilen, insuper jag lite ystadkänsla. 

Och vem har sagt att man måste ha husnumret på väggen ...?
Nej, just det.

Åååå, så jag tycker om den här stan!
På det som en gång var "min" gata är det som vanligt. Den lägenheten där jag bodde är mörklagd .., ovanpågrannens likaså.
Vi tittar in i affären och pratar med den som arbetar helg och jag skriver en hälsning på anslagstavlan.

Ur den gröna muggen har jag nu på morgonen druckit kaffe ...

Under tiden i Ystad var Backagården - inte långt från Kåseberga - ett smultronställe för mig.
Så dit åker vi, innan det är dags att ta sikte på Malmö.

Och se där .., där är ju Kaj som driver det hela och han kommer fram och säger "men hej Elisabet, jag har tänkt på dig flera gånger, ja, när jag passerar Regementsgatan!" och det finns liksom inte ord för hur glad man blir av att få höra sånt!
Kajs mamma - Gunnel - tittar in i butiksdelen och känner igen och är så vänlig.
Och så testar vi höger eller vänster tumme upp.
Kaj är Tvilling, storebror och har höger tumme upp.

När vi sedan dricker kaffe i serveringsdelen, blir det fler igenkännanden.
Där är Gert-Inge och hans käresta Ingrid och jag får veta att i Ystad tror man att jag flyttade hem till Västerbotten för att slippa allt stillasittande arbete och därmed ont i knäna.
"Och jag som trodde att det var för min skull du lämnade Skåne ...!" säger pv leende.

På väg ut från Ystad, vi kör längs havet, ser jag en kvinna komma promenerande i väldig fart.
"Men det är ju Solupp!" hojtar jag och ber pv vända bilden.
Jo, minsann, visst är det den underbart rara Solbritt som är så omtänksam och aldrig glömmer vare sig namnsdagar eller andra dagar och som - under årens gång - har skickat så många härliga egenhändigt gjorda kort till landet Halland!
Som ni ser är det här en vältränad madame!
Född i norra Ångermanland, men sedan länge boendes i Ystad.
(Solupp .., heter hon på Instagram).

Och så säger vi hej och tack till den här delen av Skåne och jag ber pv att köra längs kusten, även om det tar betydligt längre tid. Så det gör vi .., passerar Svarte, Mossby (där jag så ofta badade) .., Abbekås .., Beddingestrand, Hörte, Böste, Smygehamn, Smygehuk, Trelleborg .., och så guidar oss gps-damen oss rätt till Anders och Maja.

Åååå, vilket fint boende! Kanske är hyreshusen i området byggde 50-talet (vacker port och vacker lampa i porten), där är lummigt och grönt och öppen-spis (som inte går att elda i) i lägenheten!
För två hundar som bor på landet, är ju det här med balkong häftigt.
Oj, vad det spanas!

Så bjuds vi laxgryta och jag har fixat tårta och det blir ett par timmars samvaro och min sandal går sönder och så åker vi hemåt i hällregnet.

Och nu är det vardag igen.
Solen  f l ö d a r!
En underbar helg blev det!
Tack livet! vill jag säga.