Med några timmar kvar tills det är dags att börja arbeta (tredagarsledigheten är då slut för den här gången), tar vi en promenad ner mot havet. Vinden kommer från nordost och biter rejält i kinderna, men i lä är det hur skönt som helst.
I kanske två månaders tid har män lejda av länsstyrelsen eller naturvårdsverket - jag vet inte vilket - röjt i stora delar av reservatet. Enbuskar har slitits upp ungefär som när man drar ut tänder och det ser hemskt ut just nu.
Här och där pyr eller brinner det ännu i riskasarna.
Det här är stigen ner mot havet och där var det förut enbuskar på vänster sida, ja, jag snavade en gång och ramlade så mjukt - som i en dunbädd -, nu gäller det att hålla sig på benen!
Nu står vi med ryggen mot havet, den här bilden skulle kanske komma först.
Här är det röjt så det är som ett enda stort potatisland!
"Och mina bästa björnbärssnår är borta!" säger pv med sorg i rösten.
Just här möter vi mannen som bor i Stora Hus, huset som ni ser på bilden .., och längs vägen hem möter vi andra som är ute och går. Vilken ljuvlig februaridag detta är!
Men varför röjer man i ett reservat?
SvaraRaderaUsch så brutalt de har röjt...
SvaraRaderaJag tror att man vill ha fram ljungen igen den binder också sanden . Vi hade mycket ljunghedar förr.
SvaraRadera@Bert: Saxat från länsstyrelsens hemsida:
SvaraRaderaPå 1800-talet planterades sandfälten med strandråg och sandrör samt tall, björk, al och - efter utländsk förebild - bergtall. Genom dessa åtgärder hejdades sanddriften i början av 1900-talet.
Idag är problemet i stället det omvända - många av våra sanddyner håller på att växa igen. Den kraftiga igenväxningen har gjort att det unika växt- och djurliv som är knutet till dynerna har fått allt svårare att klara sig. Många arter av bin, fjärilar, steklar, skalbaggar, kärlväxter och svampar är specialiserade för att leva i öppna och solbelysta marker. De klarar sig dåligt i konkurrensen med andra arter om markerna växer igen. I reservatet planeras därför olika skötselinsatser som röjning och bränning för att hålla delar av området öppet.
Rexxie och anonym: jo, det blir säkert bra, men det ser hemskt ut nu! Stora områden är som potatisland! Det här är ju inga sanddyner heller, utan mer klipp/bergslandskap, eller mer hedmark, kanske. Nåja, det blir nog bra.
SvaraRaderaMian: ja, allt slits bara upp!
Bert Bodin: titta på Rexxies svar.