Så här blev det: jag bestämde mig för att se om det första avsnittet av Jonas Gardells serie, då jag verkligen inte hängde med i det första. Jag - eller vi - var sannerligen bortkollrade av alla hopp i tiden. Vi fick igång vår chrome cast och kunde se ungefär halva avsnittet - med ideliga stopp när det hängde sig - så då gav vi helt enkelt upp. Pv gick i köket och diskade, jag tittade på min Iphone-skärm. Och ..., plötsligt föll allt på plats!
Nu har jag även sett avsnitt två och säger bara en sak: såååå bra detta är!
Det ska bli kaffe och kanelbulle eller i alla fall nånting till, sen blir det tredje avsnittet medan jag ännu har allt i huvudet.
Vi var nyfikna på det också, men gav upp efter tre fjärdedelar, ingen av oss kunde hålla reda på vem som var vem och vid vilken tid.
SvaraRaderaAnnars gillar jag Jonas G jättemycket. Läser just nu hans fantastiska bok om sin mamma - som är mycket mer än en bok om en mamma. Han och Alex Schulman är starka favoriter bland manliga författare.
Bloggblad: nej, jag håller med, det var oerhört rörigt i första avsnittet. Jag hade behövt en sån här som det är i romaner med många människor, ett blad där man presenterar huvudrollsinnehavarna - gärna med bild till i det här fallet -. Men det löste sig. Och även pv sa, efter att ha sett avsnitt 2, att nu blev det nånting helt annat.
SvaraRadera