Elisabet

Ny chef ...

Å, så jag minns alla mina första dagar i olika butiker som jag haft!
Första dagen på B&W i Kungsängen .., jag skulle bli en av tjugofem kassörskor på rad och jag tyckte att detta var det roligaste jag varit med om, ja, jag hade lätt kunnat arbeta gratis! Bra chefer och fina arbetskamrater.

Och första dagen på Konsum och Ica hemma i Malå .., då var jag redan van kassörska, men ändå, detta att komma in i en arbetsgemenskap och hitta sin plats. Alla arbetskamrater var bekanta sedan tidigare, så det kändes tryggt. På Ica rökte nog hälften av personalstyrkan, det låg som en dimma i fikarummet och ingen tyckte att det var konstigt.

Första dagen på Fridhems Livs i Ystad.
En kvartersbutik, den minsta jag arbetat i. Fem olika chefer på tretton år .., jag bodde tvärs över gatan och kände mig omåttligt trygg i jobbet. Sista ägarna hade synpunkter på det mesta. Det var Karina och jag själv som fick ta hand om allt öl, sånt ville ägaren inte befatta sig med. På kontoret låg en bönematta och vi fick pizza till lunch mest varje dag, fast vi värjde oss och tackade nej. Chefens svåger drev nämligen pizzerian på gatan. Efter ett år hade butiken tackat för sig och förvandlades sedan till lägenhet.

Så Ica Supermarket.
Mycket som var nytt .., stor butik, jag fick mer ansvar än jag haft tidigare och kände mig ännu tryggare. Räknade kassorna i ett rum som jag delade med chefen som var betydligt yngre än jag själv; han sa inte så mycket, satt mest tyst och tittade på siffrorna. Karina, som även hon arbetat på Fridhems Livs, fanns också i den här butiken. Kring nyår kom ett sms där det stod "jag saknar dig ännu". Jag saknar henne också.

Och så Ankaret - det som skulle bli min sista arbetsplats -.
Det är nu åtta år sedan jag sökte upp Mange där han satt på kontoret och jag sa att "det kan ju hända att ni är på personalfest och blir matförgiftade, då kan du ringa till mig så kommer jag som ett skott!"
Nej, någon ny personal var dom inte i behov av, sa han. Men fyra dagar senare ringde telefonen, jo, kunde jag möjligen ...? Det kunde jag.

Idag börjar en ny butikschef (inte ägare, men den som ska driva arbetet liksom) i butiken.
Han heter Joakim (precis som vår förre som susade iväg till Netto i Norrköping), har basat på Hemköp i Halmstad och nu ska han ställa sig vid rodret, medan Mange ska ha andra uppgifter.
Nu tror jag inte att den nye Jocke känner sig som Gittan på bilden, men lite spännande är det ju ändå att börja på ny kula .., med ny personal eller ny chef .., att hitta sin plats i en gemenskap.
Men det blir säkert bra!
Han verkar snäll och trevlig; det är det väl det viktigaste, i alla fall för mig.
(Att en vid rodret kan läsa sjökortet, ja, det utgår jag ifrån).