Lördag, men jag har söndag - eller onsdag -.
På instagram skrev jag i en slutkläm: "Ja, så kan livet vara en vanlig dag i april".
Det var då augusti.
Liiite olustigt är det, men jag är inte särskilt oroad (även om jag vet att demens kan uppträda om man varit rejält sjuk pga viruset). Det mesta för övrigt fungerar bra.
Alltså vet jag att dagens fönster fångades i Ystad.
Jag promenerade på Oskarsgatan (parallellgata till Regementsgatan där jag bodde), på väg till Österporttorg och genom grindgallret stack jag ut håven och fick en stor fångst med fönster. Och jag kände hur mycket jag älskar den här staden.
Och om nu någon föreslår att jag ska kontakta geriatriska kliniken för en demensutredning, så tänker jag inte göra det.
Inte ännu :)
En riktigt fin lördag önskar jag er!
Det är väl också så att ju längre man är pensionär, desto svårare är det att hålla ordning på veckodagarna?
SvaraRaderaJust det har jag inget problem med, men dels jobbar jag ju, dels har jag så tydligt separata rutiner för lördag och söndag.
Men namn. Herregud. Helt hopplöst.
annannan: jo, så är det ju också; det finns liksom ingen större anledning att hålla reda på om det är tisdag eller onsdag, men jag märker ju ändå att det så plötsligt blev sämre. Jag fick t.ex ett sms från pv:s kollega Caroline där hon frågar om jag har några förslag på guldkorn i Ystad .., någonstans att ta sitt 11-kaffe? Jag tänkte att C blivit snurrig, för jag SÅG ju tydligt att det stod Halmstad i hennes fråga och hon bor ju just där! Flera ggr läste jag om sms:et .., och det tog en stund innan Ystad liksom växte fram. Så obehagligt! Nu hoppas jag på att det rätar upp sig :)
SvaraRadera