lördag 7 augusti 2021

Smått och gott ...


Ibland funderar vi på att helt enkelt kapa kaprifolen så långt ner som möjligt, ja, den blir ju så lätt bara risig. Det pratet hörde den nog i våras .., och tänkte att nu gäller det att visa upp sig! Och  s o m   den visar upp sig!

Jag var nog arton, nitton år när jag första gången bekantade mig med fröken Kaprifol. 
Det var i svärmors sommarstuga på Tjörn .., eller rättare sagt .., på hällarna en bit därifrån, inte långt från hagen där kor och kalvar gick. 


Förra sommaren, eller kanske där förra, köpte vi ett pelarplommonträd. 
Nu visar sig det allra första plommonet. 
Pyttelitet är det. 
Men ändå. 


Och malvan som jag fick av Mymmel .., den blommar och blommar. 
Sååå vacker är den!


Liksom luktärtorna .., nu har jag snart givit upp och tar inte in fler blommor! 
Jag hinner helt enkelt inte med. 


Det mesta börjar bli utblommat .., och humlen tacklar av den också. Nu ska jag ta en närbild på hela rabatten, så där så jag vet precis var det ena eller andra dyker upp till våren. 
Om .., det nu återkommer. 


Och nere vid postlåderaden - på anslagstavlan - där har det kommit upp ett nytt anslag. 
Kanske får man göra ett besök och titta på Eilas blommor och grönt.
kl.

4 kommentarer:

  1. mossfolk7 augusti 2021 kl. 22:18

    Det är en så fin rabatt!
    Luktärten har jag också fått ge upp. När Cissikatten flyttade hit slutade jag ta in små buketter och placera ut överallt (jag såg framför mig hur jag mest skulle springa och rädda vaser eller torka vatten och dessutom är de ju giftiga om hon nu skulle få för sig att smaka). Sedan dess har jag ändå varit ute och klippt för att den ska fortsätta blomma, men det har inte alls blivit av i samma utsträckning som när buketter plockades in.

    SvaraRadera
  2. Gunnel8 augusti 2021 kl. 08:54

    Så vackra bilder. Kaprifolen och malvan. helt fantastiska.

    SvaraRadera
  3. Marianne Ekwall8 augusti 2021 kl. 18:59

    Luktärtor, min mammas älsklingsblomma. När min mormor levde kom hon hem till oss varje måndag med en bukett luktärtor från landet i Roslagen.
    Jag lyckas aldrig med dem. Det kommer någon lite slinga med någon enstaka blomma på. Ändå ger jag inte upp utan försöker varje sommar. Både med den för kruka och den som klättrar.

    SvaraRadera
  4. Elisabet.9 augusti 2021 kl. 06:50

    mossfolk: igår tog jag saxen och gick ut igen .., nu står en fin bukett i rummet där jag sover! :)

    Gunnel: Tack! Så rart av dig!

    Marianne Ekwall: jag är en sån usel odlare, så jag köpte färdiga småplantor på torget i Varberg (billigt dessutom) och aldrig har jag haft mer blommande luktärtor! Och vilken omtänksam mormor du måste ha haft!

    SvaraRadera