Det man minns ....
Av någon fullkomligt outgrundlig anledning har jag idag gått och gnolat på den här melodin. Kanske berodde det på att jag i det förra inlägget använde mig av ordet "befäl". Jag minns att pappa brukade sjunga den sången, eller egentligen enbart refrängen.
Den här sjöng han flitigt, ofta när han gick i säng och stod i hallen uppe i pyjamas.
Eller när han körde bil.
Då blev det tankeflykt, ja, jag tänkte på pappa Ivar.
Kanske kom han bara ihåg det bästa .., men att det här var det roligaste han sysslat med, det sa han flera gånger. Det handlade om kamratskapen och spänningen.
Ann-Caroline var min absoluta favoritlåt som barn. Kan texten än i denna dag. Vi hade en radiogrammofon och där spelades det stenkakor. Kommer även ihåg Volgasången, Mjölnarens Iréne(ännu en favorit). Kökspolkan med Harry Brandelius var en låt med riv i. Tack för du väckte liv i gamla minnen.
SvaraRaderaBettan: Och hemma sjöngs det om den lilla flickan på lasarettet! (I en sal på lasarettet …🎶🎶🎶). / Elisabet
SvaraRaderaEn riktig 50-talslåt med Thory Bernhards. Hon gjorde även Vildandens sång som man nästan grät till. Än i dag kan jag låttesterna från 50-talet, idag hänger jag inte alls med.
SvaraRaderaLåttexterna ska det vara.
SvaraRaderaGunnel: mamma fick en gång följa med pappa på fågeljakt och då började hon sjunga just sången om vildanden som till himlen for. Det blev inget mer ”följa-med-på-jakt” för hennes del …. / Elisabet.
SvaraRadera