Det var då det ....
Tänk, på den tiden när man klistrade in fotografier med hjälp av RX-lim och man fick dem precis på pricken där man ville ha dem .., och så skrev man - inte på ett tangentbord - utan med vanlig penna och berättade om när sonen för första gången i sitt liv fick besöka Folktandvården.
Tant Hervor Johansson tog emot och storasyster AP agerade mentalt stöd till sin lillebror.
När allt detta var avklarat, gick man till posten, köpte ett frimärke - om man nu inte hade ett häfte hemma - och postade vykortet till lillkillens kusinbarn Nathalie, två år äldre var hon.
Jag undrar hur många tusen egenhändigt gjorda vykortsbrev jag förfärdigat under årens lopp.
Det var påhittigt! Jag tänker att du alltså bloggade långt innan det fanns bloggar! / annannan
SvaraRaderaLiknande album gjorde jag också men härom dagen upptäckte jag att klistret lossnat och korten ligger lösa. Jag får inhandla nytt klister och så får det bli vinterns sysselsättning att bläddra och klistra. Ett bra tillfälle att faktiskt titta igenom alla album som mest står och samlar damm i hyllan, tyvärr. ellem
SvaraRadera