En supergod soppa!

Idag gjorde jag - för första gången i mitt liv - en så kallad "Cowboy-soppa". Ni kan inte tro hur god den blev! Utgick från det här receptet på nätet, men ändrade lite så där som det passade. 

Det här använde jag: 

3 hg kalvfärs (som såldes 30% billigare p.g.a kort datum)

2 gula lökar som hackades

1 vitlök

1 hel röd spetspaprika - hackad -. 

6-7 små potatisar (skulle ha haft flera) i bitar

1 förp. vita bönor i tomatsås

1 förp. kikärtor (kokta)

(Hade kvar några hela små tomater i sås, dom fick också följa med). 

salt, peppar, cayennepeppar, oregano och svartpeppar

1 dl grädde

vatten 

lite kalvfond

1 buljongtärning (köttbuljong)

****************************************************************

Så fräste jag upp färsen, den hackade löken och spetspaprikan i olja/smör.

Kryddade förstås. 

Hällde i grädden  (skippade mjölken i receptet) .., vattnet tog jag på en höft - men annannan tipsade om att börja snålt och sen öka på om det behövdes, så det gjorde jag - och fonden och så småningom buljongtärningen. 

Pytsade i dom vita bönorna i tomatsåsen + kikärtorna.

Kokade potatisbitarna separat och när dom var klara, fick dom gå med i det övriga. 

Detta blev nåt så vansinnigt gott! Ganska "hett" (cayennepeppar ...), och så ett härligt bröd till. 

Mums! säger jag bara.

   Dagens fönster ...

Finns det  n å g o n   doft som är mer ljuvlig än balsampoppelns?

Det skulle möjligen vara hägg .., men bara möjligen.

    Nu börjas det ...

Igår, när pv kommit cyklande från jobbet i Halmstad, sammanstrålade vi i Skallkrokens hamn. 

Det hade varit sjösättning under dagen och nu var det som vanligt .., mängder med båtar som kommit på plats. Där var Anders i sitt gråvita skägg och där var Bengt som var (kanske ännu är) kund i affären och där var en dansk båt med sin fina flagga och där var en strandskata som sprang på piren och Harry förstås, som trivs i hamnen och lullar omkring och nosar och har sig och utan problem hoppar såväl ombord, som av båten. (Jag vågar aldrig titta på när detta sker).

Jag hade tagit med mig en skink,- och broccolipaj och lite sallad och så satt vi där och kalasade på detta smarriga, men vinden var isig - det gällde att hitta solstrålarna -. 

Så röjdes det så där allmänt .., heltäckningsmattan (en gångmatta vid diskbänken/soffan) togs ut .., det dammsugades, sängkläder (och gångmattan) togs med hem för tvätt .., och andra skrymslen fick sig också en omgång. 

Motorn provstartades också. 

Det var ju det viktigaste av allt .., och den gick igång bums. 

En ny motor .., det borde inte vara några problem, men vis av erfarenhet från tidigare seglatser, vet man ju att vad som helst kan hända ombord på en båt. 

Nu hände det  i n t e. 

Allt fungerade.

Det har arbetats friskt i hamnen i vinter. 

Där vi går i och badar - intill där - har det cementerats och jag loooooog så här mycket när jag såg att någon fiskmås eller annan sjöfågel spatserat i den ännu våta cementen och lämnat avtryck .

U n d e r b a r t!

Något dopp för vår del blev det inte. 

Och nu på morgonen kom boken "Fågelguiden" från Adlibris, men döm om min förvåning när två sidor i boken var sönderrivna. Det här var en av sidorna. 

Det må ju vara ett problem (har kontaktat dem), men än värre är att jag inte kan läsa texten i boken, inte ens med dom starkaste läsglasögonen som finns i huset (3). 

Min syn har försämrats nåt så hemskt på tämligen kort tid. 

Jag ser inte längre klart när det är tv-program och det är tur att jag har bokat tid för synundersökning . Den 10:e maj ska det bli av. 

Ungefär så är det här i landet Halland, i alla fall här på kullen.

    Dagens fönster ...

.... mötte mig när jag var på väg ner till frukostmatsalen på Strandflickornas Havshotell i Lysekil.

    Sevärt ....

Man kan ju med rätta fråga sig vad det är som gör att man - redan från sekund ett i ett program - känner att ååå, här har jag kommit rätt? Eller kanske inte från sekund ett .., men efter några minuter, i alla fall. 

Precis så var det när jag igårkväll stannade kvar vid tv:n efter Rapport och tittade på Staffan Juléns film /dokumentär med titeln "Kärlek på svenska". 

Här får männinskor från Karesuando i norr till Ystad i söder, berätta om sin syn på detta med kärlek. 

Inte bara sin syn .., mer som hur dom upplevt den. 

Om det finns så kallade "vanliga människor", så är det dom som kommer till tals. 

Ja, lite ovanliga också. 

Programmet var så otroligt fint filmat , lägg därtill musik som var som hand i handske till det hela. 

Missade du denna juvel, finns den tillgänglig på svt.play i ett helt år framåt, men den går även i repris ikväll och kan ses över hela världen. 

Fotot stod Majak Julén Brännström för, och musiken Philippe Boix-Vives.

Han var pensionär och mycket förstående ...

Bilden: alltid mycket att läsa i Sv.D. En bra tidning, tycker jag. 

Så här var det: en säljare från Svenska Dagbladet ringde nu på morgonen. 

Jag hade nämligen tagit en fem veckor lång - eller kort - prenumeration för det fantastiska priset av enbart femtio kronor och nu var detta på sluttampen och mannen undrade hur jag ställde mig till fortsatt prenumeration?

Så brukar det vara. Och så tackar man nej och får då förslag på digital prenumeration och nog skulle man väl ändå och kanske finns det då möjlighet till ett ännu lägre pris?  Ungefär så. 

Jag sade som det var: att jag - hur ologiskt det än är - skäms över att tacka nej, när man nu fått tidningen så ofattbart billigt .., att jag känner mig som en snyltare, ungefär som när jag går in på Willys och enbart köper färsk kyckling till ovanligt lågt pris och ja, jag inser att det är helt galet att känna så, men jag gör det ändå .., så tack, men nej, jag vill inte fortsätta med prenumerationen.

Men mannen som var tidningssäljare, var ett under av vänlighet. 

Inte behövde jag känna så inte .., och han var själv pensionär och visste att det gällde att hushålla med pengarna och när jag undrade hur i all världens dagar detta kan bära sig - med dessa superbilliga prenumerationer - så förklarade han att det räcker med att femton procent av de som tackat ja och testat tidningen i fem veckor tackar ja, så blir det ändå ett positivt resultat.

Det var den bästa telefonsäljare jag träffat på, men det tycker kanske inte hans överordnade.

(Bilderna är från dagens tidning).

   Lite lugnare ....

Nu ska det väl ändå lugna ner sig lite, kanske mest för pv. Vi stämde träff i Skallkroken och tömde det sista i båtkylen .., och sen blev det kaffe med köpebulle i och Harry satt och spanade ut genom kapellfönstren, för att sedan lägga sig på däck och bara vila. 

Lite planering blev det. Nya gardiner till "salongen" (det låter så fånigt .., det används ju bara som ett kök egentligen) och en mindre handdammsugare ska införskaffas och lite annat. 

Och pv öppnade luckorna ner till motorutrymmet och visade hur fint där var - ja, nästan som ett salongsgolv och själva motorn var blå och skinande blank -! 

Och så mjukt och tyst den går! (Eller så är det väl ljudisolerat).  

Sen hemåt.  Nästan hela kvällen ägnade pv åt att förbereda någon lektion - om det nu var i naturkunskap eller matematik -.  Aldrig någonsin har jag sett honom arbeta så mycket om kvällarna! 

Nu är det torsdag. Vaknade förstås tidigt ..., lyssnade till Europapodden (himla intressant!) och därefter tog jag mig an USA-podden, men då var jag för pigg för att ligga i sängen, så det får bli en senare historia.  Log när jag tänkte på hur allt blir till rutin, även för hundar. När jag går i säng på kvällen, då ligger harry alltid vid mina fötter, oavsett hur mycket jag gullar för att han ska komma längre upp i sängen. Men vid halvsextiden på morgnarna, då när pv varit ute med honom, då kommer Harry skuttande och kryper ihop uppe vid min sida .., nära, nära. 

Å, som jag älskar denna hund!

Bilden just här ovanför visar rabatten, den mot havet till. 

Såååå glad jag är över lökväxter och SOM jag tycker om dom här vita narcisserna, för att inte tala om kungsängsliljorna! Läste någonstans att det lär finnas tjugosextusen olika sorters narcisser! Helt otroligt!

   Dagens fönster ...

... fångades en vårkväll i Porto  - det var den 19:e april - och då förstår ni nog vem som var alert med håven! 

Tack! säger jag.

  Ovanliga dagar ....

Foto och självporträtt: Tommy Eikedahl.

Så är då herrarna hemkomna och och trots batteristrulet just när dom skulle gå in i Donsös hamn, har allt fungerat bra. Den nya motorn går så tyst och mjukt; vilken skillnad i jämförelse med den föregående, den som väl närmast får betecknas som antik. 

Bilden: Särdal. 

I väntan på att dom skulle komma till Skallkroken, svängde jag ner till Särdal, parkerade och spanade efter en segelbåt långt ute mot horisonen. Inte då! Och fast jag kommer ihåg hur lurad man blir - man kan se Halmstad hur länge som helst och tänker att ja, men nu är vi snart hemma .. -, men så tar det timmar! Man blir verkligen avståndsbedragen. 

I Särdal stod jag en bra stund och pratade med Kenneth Ahnell vars fru Helena är trogen kund i affären och på något vis påminner såå mycket om dig Bloggblad! (Med andra ord är hon trevlig och glad!) Denne Kenneth är makalöst duktig på att fånga fina bilder, ofta med motiv från just här vid havet. 

Foto: T.Eikedahl  och här måste det ha varit när dom svängde in mot hamnen, tror jag. 

Foto: jag själv .., så här såg det ut i Särdal när jag satte mig i bilen. 

Till sist gav jag upp och körde till Eva från Tyresö och hennes halvlånge man och blev sittande där i kanske en timmes tid, därefter iväg till Skallkroken och där kom dom så äntligen! Det blev till att lasta ur båten .., jag hade kört bilen ut på piren och på så sätt var det enkelt och bekvämt att få in allt i bilen. Kapellet åkte på, tampar kollades och så hemåt. 

Jag kan säga att alla tre somnade utan vaggsång. 

Idag är pv på jobbet .., T har tagit tåget hem till Ystad och jag är förbi av trötthet och ska lägga mig en stund på soffan Ektorp. 

    Dagens fönster ...

... fångades igårkväll när jag stod på strandängen i Särdal, alldeles nära havet. 

Det var då när jag väntade på att få en skymt av seglarna på väg mot hemmahamnen, men icket. Däremot fick jag en underbar solnedgång och fick lyssna till strandskatornas så typiska läten.

    Just innan avfärd ….

…. skulle vi ta en bild där alla var med - inklusive Harry - som lyftes upp i pv:s famn. 

Ja, jag får nog anmäla mig till en gruppselfiekurs helt enkelt. 

Om någon undrar, så mår pv bara bra (han tycks lite eller mycket plågad på bilden), det var bara det att Harry var väl inte så där våldsamt sugen på att bli fotograferad.

När man åker från Lysekil och tänker sig att ta E6:an söderut, kan man antingen köra rakt norrut (dom gröna prickarna), eller så tar man sig till Skår färjeläge (blå prickar) och då sparar man flera mils körning. Så det gjorde jag. 

Var gång vi hälsat på AP på Ekerö, har vi tagit bilfärja över, så jag vet ju hur det går till, men ändå, liiite spännande var det. Plötsligt, efter kanske tio minuters väntan, kom det upp en varningsskylt på displayen i bilen, där det stod att batteriet riskerade att laddas ur. Jag begrep ingenting!

Och sedan, när färjan kommit tillbaka från andra sidan, då började det lysa grönt och den raden som jag stod i, skulle köra av. Då startar inte bilen!!!! Jag  hade en rad av bilar bakom mig som förstås vill lämna färjan, men inte en enda tutade av irritation och till sist fick jag igång eländet och vinkade till tack till dom bakom.

När jag sedan berättade det här för pv, så menade han att jag nog INTE hade stängt av motorn och därför blev det helt fel när jag kämpade för att få igång den, ja, nåt sånt. Det är inte alldeles enkelt med en motor som inte hörs. Nåja, det löste sig ju, men hjälp, vilken ångest jag hann få! 

Bild: sot från kaminen, innan elden tog sig. 

Ja, man åldras snabbt och får såväl rynkiga händer och kinder, som grått hår .., när man har en krånglande båt eller en bil som man inte lärt sig att hantera till hundra procent, det vill jag lova. 

Sjöfararna skippade nattseglingen och övernattade i Donsö (som jag älskade den ön!), men just som det var dags att för motor gå in i hamnen, visade det sig att motorn inte startade. Helt död. Helt ny, men helt död .., och i stället fick pv segla in i hamnen och hade lagt sig perfekt långsides, sa exet. Det lät som om han var fylld av beundran, men han bistod nog i nödens stund.  

Tur att pv är så bra när det gäller det här att segla. Nu på morgonen har dom gått för motor (batteriet laddades i hamnen) till Lerkil och där har ett nytt batteri inhandlats och nu är dom till havs igen - går för segel då vinden tilltagit - och det blir nog inte hemkomst förrän i natt. 

Bilden: För fyra år sedan på Donsö och pv rensar bort tång från den lilla badstranden

"Tommy bjuder på spjäll till lunch; igårkväll bjöd han på jättegod fisksoppa (förrätt också) med bröd och vi tog oss en Jägermeister var ("det var ni väl unnade!" sa jag) och sen somnade åtminstone jag på en gång!" sa pv.

Faktiskt undrar jag om det inte blir trädgårdsodling för min del i sommar. Hemmavid. 

Men det finns sånt man blir lycklig av också. Min syster har flyttats till en rehabavdelning och har, för första gången sedan olyckan, fått duscha och tvätta håret! Det går långsamt framåt, skriver sonen. "Slow progress".

Ja, men att hon lever är det allra, allra viktigaste.

    Tur och retur .....

Det blev en hektisk dag igår. Fort iväg efter konserten i Skummeslövs kyrka, hämta upp exet i Falkenberg och därefter satte vi kurs längs E6:an mot Lysekil. Kaffepaus och chaufförsbyte någonstans halvvägs och framme vid midnatt. 

Då hade jag fått koden till det lilla hotellet (som inte var så litet när man kom in) och fast det var mörkt och bara lite mysbelysning, var det så fint, så fint, så där så jag blev alldeles rörd inombords! 

Hade svårt att somna .., klockan var nästan två innan det var godnatt.

Så här såg frukostmatsalen ut. 

Och sovrummet .., ja, men det var som en dröm! 

Allt så genomtänkt! 

Gammaldags lysknappar .., krokar och annat .., det kändes att här hade man tänkt till. 

Rummet var litet och alldeles lagom för en. Eller max två personer. 

Priset, inklusive härlig frukost: 1260 kronor, tror jag att det var. 

I badrummet .., med en betydligt mer elegant toalettrullehållare än vår.

Och det fina - men så enkla - handfatet. 

En trappa ner. Rött och grönt. Massor med blommor överallt. 

Så varmt och ombonat. 

Och tänk, att man kan tycka om olika sorters hotell .., det spartanska - nästan kala rummet på Transit Loft i Berlin - och så detta! Det ena utesluter inte det andra.

Alldeles alena var jag i frukostmatsalen. 

Inget överdåd med mängder med varma rätter (inga alls, förutom dom kokta äggen), men fullt tillräckligt med det övriga.

 Och såklart laktos, - och glutenfria alternativ och ett underbart grovt bröd.

Jag letade länge efter saltkaret. 

Aha .., det var alltså på undersidan av den här bysten!

Ja, Strandflickornas Havshotell i Lysekil kan jag verkligen rekommendera. 

Och en bit därifrån. Åååå, Bohuslän är så omåttligt vackert! 

Efter frukosten blev det besök hos sjöfararna vilka just då hade handlat och själva var i färd med sitt morgonmål. Mannen från varvet kom och berättade om den nya motorn och vad som hade gjorts - det påminde om när en läkare går ronden och man får veta hur operationen varit - och Harry var så trött och låg i bilen och jag blev kanske kvar i två timmar, sedan körde jag iväg. 

Inför hemresan tipsade Pv mig om bilfärjan, den som förkortar restiden betydligt, så den tog jag. Det var premiär för mig att köra ombord på en dylik, men det gick ju bra det med .., och därefter höll jag mot Malmö och det var vägomläggningar och vägbyggen och stenskravel och stora vägmaskiner och damm på vindrutan och bulldozers och nedsatt hastighet och jag passerade avfarten till Kode och tänkte på John Hron och ville gråta. 

Undslapp Tingstadstunneln. 

Kände lättnad.

Tänk, att man klarar så mycket mer än man tror. 

Tjugofem mil senare var jag hemma .., gjorde kaffe och bredde mig en macka och satt ute och drog efter andan i någon timmes tid. Harry låg intill på gräsmattan och sov så gott. 

Och att en enda övernattning och några timmar vid ett saltare hav, kan ge sån energi. 

Eller mer som glädje.

Det är ju rent som ett mindre mirakel.

    Som ett gift ...

Den som i många år vandrat här bland bokstäverna, vet hur salig jag har varit när det gäller kallbad. 

Eller vinterbad. 

Det har varit i det närmaste att liknas vid en frälsningsupplevelse! 

Lugnet som kommer efteråt .., den där inre stillheten. 

En slags .. f r i d. 

Många har förstås tänkt och tyckt att man varit mer eller mindre galen, men en bland bloggvännerna gjorde slag i saken och har nu ingått i samma förening, nämligen ellem i Skellefteå! 

Hon är dessutom än värre .., hon tycks vara ute och motionssimma bland isflaken och det kan jag säga, att det har inte gjort! 

Så här skriver hon: "Sista vakdoppet! Nu tar de bort stegen, nu får jag ta sittbad i Falkträsket tills isen går upp där och det blir simbart. Idag var det 2 grader i ytan. Tidigare en gång sa de att det var 0.3. Var i två gånger idag och simmade ett tag. Brukar inte gå i bastun, men det gjorde jag idag och tänkte att jag skulle gå i igen. Men då började jag frysa när jag kom från bastun, så det fick vara. Men jag har verkligen blivit biten, sju söndagar på rad!!"

Oj, vad jag beundrar dig, ellem! 

Nu, särskilt efter det här med hjärtat, har ju min inre termostat hakat upp sig och jag fryser i princip jämt. När jag i förrgår tog ett dopp i Steninge, var det inte ens skönt. Det var bara iiiiiskallt, men jag tänkte att "det måste ju blir härligt till slut!" (Nej, det blev det inte!)

    Söndagförmiddag ...

Tänk, om man kunde lära kroppen att det faktiskt går att sova längre än till klockan fem på morgnarna! Ja, om man kunde få sova till halv sju i alla fall? Men icke. Kvart i sex lämnar jag sängen, stänger fönstret som jag haft på glänt sedan den inre reveljen gick (låg kvar under täcket och lyssnade till herr Koltrast som satt i boken, den i slänten, och sjöng så vackert) och så blev det kel med Sigge i soffan och så småningom frukost. 

Igårkväll middag tillsammans med Eva och Den Halvlånge. Det blev ett par timmar i uterummet ., det blev grillat med sallad, ugnsrostade grönsaker och diverse röror och det blev en massa prat om bristen på lokalsinne (handlade om mig) och D.H. visade på bordet hur det egentligen låg till och jag filmade och log och tänkte att jag älskar när människor börjar visa så här. 

Nu förvandlades grytlappen till stationsbyggnad (i Halmstad) och dom dubbla blå ränderna på diskhandduken, blev perrongen. Och ja, det blev rabarberpaj med glass till efterrätt. 

Bilden: liten skönhet i rabatten här hemma. 

Dessförinnan kalas ute i trädgården där Hilda hyr i Halmstad. 

Mymmel hade bakat en god kladdkaka som liknade en toscakaka .., Edvin kollade när morfar satte samman pallkragarna och samme Edvin fastnade med foten i en trädgårdsmöbel (låter konstigt, men så  blev det) .., Hilda var trött efter att ha varit krasslig i veckan, jag diskade efter oss och tänkte att jag tycker så mycket om hennes lägenhet (och inte minst om henne) .., och Mymmel berättade om sin kommande resa till Stockholm.

Bilden: ännu en skönhet i rabatten.

För  övrigt?

Idag väntar - ja, för pv och Kammarkören - konsert i Skummeslövs kyrka (kl.18.00) och när den är tillända, väntar Lysekil. Tommy kommer med tåget och ska plockas upp (fick en bild, nu har han även spjäll att ta med!) och vi måste kolla noga nu hur vi tar oss igenom Göteborg och vidare norrut, då Tingstadstunneln är avstängd (återigen tack att du påminde Rexxie!).

Ungefär så. 

Bilden: här och nu, när klockan är 08:30

Kortet i förgrunden är från Mun,-  och Fotmålarnas förlag vilka vid olika högtider skickar mig en bunt kort och så följer ett inbetalningskort med och så känner jag mig nödgad att sätta in pengar på därför avsett konto och det blir en evig rundgång. 

Igår, på instagram, ställde jag frågan vad andra hade för planer. 

Här var några svar och jag blir verkligen sååå lycklig när människor delar med sig!  

A i Malå skulle ställa undan skotrarna, ty nu är skotersäsongen slut. 

Gunnar i Krokom: jagade vårtecken och upptäckte blåsippor och en storlom. 

Bilden är hans egen.

E i Falkenberg skulle umgås med den yngre generationen, men magsjuka kom emellan. Det blev ändrade planer.

Madamen i Karlstad skulle cykla till Blomsterlandet och köpa penséer .., det stundade jobb med båten Amalia, storhandling och lite sånt. 

A i Kävlinge hade dop (å jobbets vägnar) på programmet, men innan dess hade hon druckit morgonkaffe på balkongen, med gullekatten Tyson vid hennes fötter. 

Irene - några mil från Malå - hade städning av byns pub och bastu på programmet .., sen väntade omplantering av tomatplantor. 

E.J skulle skjutsa systersonen till fotbollscup .., sedan lite fix kring huset (sopa grus från uppfarten, kratta lite löv) och så hoppades hon på en eftermiddagslur och därefter - kanske - ett besök hos hennes mamma för lite surr. 

Herr B i Luleå vittnade om en varm morgon med löfte om sol senare under dagen. På kvällen en vinmakarmiddag.

K i Närke hade druckit tre koppar kaffe på morgonen och hoppades på en långpromenad, hon berättade även om tablett, nässpray och ögondroppar .., och om Pokémon Go och kanske en tur till det stora köpcentret för inköp av skor till den snabbväxande tonårssonen. 

M i Motala: där inleddes dagen med att hon tog på sig skjortan på avigan och upptäckte det inte förrän hon var på besök i en butik, då blev ett provrum räddningen och allt var som det skulle! Senare blev det korv stroganoff och så skulle hon sätta popcorn i en kruka och undrade om jag testat detta? Svar: nej.

   Dagens fönster ... 

Torsdagen den 14:e april skrev fönsterfångerskan så här: 

"Regn igår och sol idag. Så många fönster, så mycket tvätt!"

//Och själv säger jag: tack annannan!