![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiM2zRwf8-MPqr4sQMqdoXps-tjgOgZIkqW5lV_qS1ux4wYRU3ixEAgHNwejprI3CiVWvU3KxoBukL0VP5_h_oS764NKwZmmAjFBgXYPjiKhd0qlHrzMQJsEb1RNdQXn_7D673IQomcDk/s400/av%25C3%25A4ckarklocka.jpg)
... blir det kväller.
Utanför pensionatet yr snön .., tänk, det har säkert kommit mer än fem centimeter på ett par timmar!
Hela världen är vit!
Livet här ute på landet är lugnt och alldeles oerhört avstressande.
Mitt blodtryck är lägre än på länge!
Och så snart solen sänkt sig, råder här kompakt mörker.
Här finns knappt några gatlysen .., inga bilar som kör förbi.
Kontrasten mot Regementsgatan i Ystad är t o t a l.
Och ingenting särskilt gör vi; vi sitter i soffan Ektorp .., dricker glögg och mumsar på nybakade lussekatter .., vi tittar på Sigge Nilsson och pElle .., vi ägnar någon timme eller mera åt ett program om nobelpristagarna där en efter en berättar om sin uppväxt och hur intressant som helst är det.
Mellan varven reser sig den förkylde pensionatsvärden upp och lägger på ved i pannan.
Det sprakar och knastrar.
Och vi pratar om morgondagen och vilka sånger som ska sjungas när vi dör, det är väl när vi tänker på Gunvor som det pratet kommer upp.
"Ja, jag vill att kören ska sjunga
Tysta Skyar .., och Må din väg .., och så Bred dina vida vingar ..., och sist av allt
Jag har hört om en stad ovan molnen", säger pensionatsvärden som inte är troende och inte ens medlem i svenska kyrkan.
Jaha, ja.
Själv har jag inte kunnat bestämma mig, men jag vill att det ska bli
glatt i alla fall, mer som en tacksägelsestund för att man har fått leva det här livet.
Om jag är troende?
Jo, det tror jag nog att jag är.
Jag tillhör dom där ljumma .., dom som skyndar sig att åkalla högre makter när det krisar sig .., så där när man tror att man har fått en allvarlig sjukdom.
När jag en gång på 70-talet drabbades av lunginflammation med fyrtio graders feber i ett antal dagar, då anade jag att slutet nog var nära och då ..,
då spelade jag den
här sången så nålen glödde på grammofonen!
Ja, allt sånt pratar vi om och det finns säkert människor som tycker att det är ett underligt sätt att umgås, men det tycker inte jag.
Och vi har det trivsamt.
Bloggmadamen tillhör inte dom där våldsamt passionerade människorna .., eller .., ja, inte är hon så där våldsamt romantisk heller .., nä, jag tycker som mer om det
där stillsamma .., att sitta i soffan och få ha det onda benet i pv:s knä och känna att han trycker under fotsulan .., åå, det är ren och skär lycka för mig det.
Det är på det hela taget ett enkelt liv det här.
Ett liv som jag tycker om.
Så är det.