Stjärnorna på Slottet ...

Det är Johan Hedenbergs tur ikväll. 

Jag säger bara det ., vilken berättare!

2025 ... Oktober. 

I oktober kör vi bil till Landvetter (blir stoppade av polis vid tretiden på natten och pv får blåsa - allt är dock grönt -!) och därefter blir det flyg till Chania på Kreta .., samt någon timmes busstur till samhället Gerani, några kilometer från där vi bodde förra året - hela familjen -. 

Denna den första kvällen går vi ut och äter på restaurang - ja, det gör vi varje kväll -. I sju dagar ska vi vara där .., hotellet, som heter Proimos, har vi  bott på tidigare, tillsammans med en då trettonårig Emil. 

Vårt rum ligger alldeles vid receptionen och det kommer att bli sju totalt helt ljuvliga dagar. I poolen är jag i det närmaste alltid helt ensam och jag försöker att simma tusen meter per dag. Det går långt bättre än jag hade förväntat mig.

En natt vaknar jag och upptäcker en liten kattunge som ligger på soffan i vårt rum. 

"Men oj, har vi fått besök i natt, du var mig en fin liten krabat!" säger jag och blir alldeles varm i hjärtat.

Och ja, vi sover alltid med öppen balkongdörr och det är genom balkongräcket katterna kommer in och hälsar på. 

I alla fall kattungarna. På balkongen brukar jag ställa ett fat med lite grekisk yoghurt, vilket tycks uppskattas av såväl kattmamman som hennes telningar.

Intill hotellet finns en stor trädgård och bakom där jag står och tar bilden, finns poolen och en barservering, vilken sköts av två kvinnor i 30-årsåldern. Oftast sitter dessa och surfar på sina mobiler - eller som under sista dagen - bråkar högljutt! 

I oktober - då är vi hemma igen - är vi i Bunkeflo och en dag tar Maja och pojkarna oss till Malmö Museum och det är där som Elliot tappar sitt halva vänsterben. (Eller får protes, som ellem sa).

En härlig illustration i DN - av Mia Nilsson  - sparar jag också i oktober.

Och hemma i landet Halland sitter pv och surfar runt och säger ..."Elisabet .., har du hört ordet färst tidigare; alltså få, färre och så färst?" 

Jag säger att det har jag inte, men många andra har. 

Ungefär så blev oktober. Vi säger ofta att ..., ja, men oktober var ju den bästa tiden att åka till varmare länder, detta - eller kanske på våren -. 

Men så är det ju det här med att man gärna vill bada i ett varmt hav. I alla fall ett ljummet hav.

Det var oktober det.

År 2025 .., September. 

Några ströbilder från september. 

Moster Gunhilds spis i Dikanäs, t.ex. 

Tänka sig, att där har tiden nästan stått stilla. 

Och Maria fångar en höstmorgon i september i Malå.

Kaffe hos Inger och Olle i Skellefteå och samma dag, dessförinnan ... 

.... bad i Falkträsket tillsammans med ellem. Ellem som brukar kommentera här och skicka fina fönsterbilder från Österbotten eller från Skellefteå. Hon bjöd också på fika där vid vattnet.

Höst när vi kom hem till Stensjö. Här i hästhagen där inga hästar har trampat omkring det här året. 

Båtupptagning i slutet av september. Alla hjälps åt. 

Och halvvägs till Haverdal ser jag majsen skördas.

Och den 9:e september blir Ecke, Britt, Annelie, Pv och jag själv bjudna på surströmming hos Birgitta. Alltid lika trevligt är det!

Köpte en loppis-tallrik från Uppsala Ekeby för 5:-, det var i Jämtland. Äter på den nästan dagligen. Tycker sååå mycket om den.

I september stöp Friherrinnan i sin hall, rakt ut mot trappan där ute .., hon och bröt lårbenet och även handleden. Det blev först lasarettsvistelse och operation och därefter tre veckor på korttidsboendet Nymansgården i Halmstad. 

Och i september fyllde min äldsta syster åttiofyra år .., Tommy blev sjuttiotre, ja, alla blir vi äldre, om vi har förmånen att få leva.

Den första september tog pv skuttet in i sjuttioårshagen.

Han var femtiotre år när vi träffades och jag vet nog ingen som blir så fort brun i skinnet som den mannen. 

Bilden togs på Vindön i Bohuslän för ett par år sedan och jag tycker att han är så omåttligt fin på bilden, den som inte togs i september det här året. 

Ps. I slutet av september gick vi på bio och såg Sentimental Value med bl.a Stellan Skarsgård. Jag gav den full pott 5/5, pv 4/5. 

Så var september.

 Tack ....! 

.... P1-morgon, idag fredag. Tack för reportaget från Caracas i Venezuela - signerat Lotten Collin - där olika människor fick komma till tals och dela med sig av sina känslor och tankar när det gäller det som nu händer i landet. (6:39 in i programmet). Intervjuerna visade att inget i tillvaron är helt enkelt. Min oerhörda ilska över den amerikanske presidentens sätt att få bort en annan - för honom misshaglig  president - den ilskan delades inte alls rakt av, av de som intervjuades. 

(Här ett program av Lotten Collin .., ett program som inte alls handlar om Venezuela, däremot om "Farfars trotjänarinna". Hur intressant som helst!)

Tack också Bim Jacobsson som intervjuade småttingar i Stockholm vilka gladdes såå åt all snö som kommit! Det var nog kanske nio barn (de flesta fick säga sitt förnamn) som fick berätta om glädjen med den rikliga snön och som även fick ge tips om hur man kunde öka hastigheten när man åker pulka nerför backen och en kille fick den där frågan "från 1 - 10", ja, hur roligt det var med all snö. Han svarade "Åtta och en halv."  U n d e r b a r t! När fick barn ett sånt utrymme i P1 Morgon? (6:47 in i programmet).

Tack också till Bob Hansson som vittnade om en bussresa där inget riktigt blev som han tänkt sig och då erinrade jag mig den unge mannen som gick omkring på Malmö Centralstation och tiggde pengar av förbipasserande och även av mig. Jag svarade honom, att om han önskade, ja, då kunde jag bjuda honom på något från korvkiosken och betala med kort, ty kontanter hade jag inte. Han tycktes besviken, men okej då. 

Så vi gick till korvhandlaren och då menade den unge mannen att skulle han få korv, så ville han minsann även ha en burk läsk och det kändes väl rimligt. Jag kände mig verkligen som en god människa. 

När mannen sedan stod där med såväl korv som läsk, tyckte han plötsligt att korven inte var något att ha och förresten var han inte så värst hungrig, så han slängde korven till min hund Linte, som då ännu var i livet. Läsken, tja, den gick väl an. 

Då blev jag aningen putt och kände mig inte längre så värst god. Allt det tänkte jag på när Bob Hansson berättade om bussresan. (6:25 in i P1-morgonprogrammet).

(Linte som fick korv, syns längst uppe på kylskåpsdörren.)

Men å, vilken bra början det blev på den här morgonen! Sen ringde pv; klockan var då lite över sju och han var på plats på skolan; första dagen med elever efter jullovet. Det kändes bra och himla skönt att värsta kylan släppt, tyckte han. Nu var det endast -11 ute.

År 2025 ..., augusti. 

Under Medeltidsveckan i augusti gifter sig Hilda och Martin. På hennes instagramkonto kommer följande rader under den här bilden: "Rätt schysst dag ändå. Först lite bröllop och sånt och sen: Battle of  Wisby! Sen hem och sova pga av slut i rutan hos oss ...".

Det är väl tredje året Hilda och Martin är med på Medeltidsveckan och då passade det väl bra att ha passande utstyrsel när man gifter sig. Dessutom tycker jag att Hildas klänning var helt underbart vacker! Ja, båda två var så fina! 

Alldeles i början av augusti skrev jag så här: 

"Gullris .., renfana, harklöver .., utblommad och brunfrasigt kungsljus .., luddigt almöke/rallarros .., strandvita, gråbo och några enstaka såpnejlikor, denna min nya bekantskap. 

Det var vad jag såg när vi åkte från hamnen och hem. Rönnar med bär, det såg jag också. Lägg därtill skördade åkrar .., färre lamm .., och inte så många cyklister som vanligt längs Kustleden. Det  känns och märks att vi har kommit in i augusti."

Och eftersom vi hade så många besök i juli, blir det ny seglats i augusti, men nu norrut. Det tar oss sex gungiga timmar att nå Träslövsläge och detta är första gången jag ser pv sjösjuk. Usch, vilka dyningar havet bjöd på! 

Nästa dag tar vi sikte på Donsö (bilden). Det tar oss drygt sju timmar och allt medan kaptenen har fullt upp med sitt, googlar jag fyrar som vi passerar och det är många!  Klåbacks fyr, Nidingen, Lillelands fyr, Hallands Svartskär, Kungen och Valö .., fyrar allesammans. Om Nidingen skriver jag följande: "Kan berätta att mellan 1917 - 1944 skedde 44 skeppsbrott utanför fyren eller i dess närhet. Nidingens fyr omnämns i Sjörapporten och är alltså ännu i drift."

Efter seglatsen händer det mycket i augusti. Pv åker på körresa till Åland och jag får bo hos Emma och Fabian i Danderyd, under tiden. Jag går på promenader och tänker att å, så vackert där är!

Medan pv ännu sjunger med kammarkören i Mariehamn, tar jag tunnelbanan in till Stockholm och därefter en båttur i skärgården, ja, inte någon längre resa. Irriterar mig omåttligt på några turister som hela tiden pratar så högljutt, så där då det är stört omöjligt att höra vad den trivsamma guiden säger, trots att hon mikrofon. 

I augusti kommer ett Dagens Fönster från Monet - som under årens lopp också har bidragit med mängder av fönsterbidrag: de flesta från Frankrike.

Här i alla fall familjens Maine Coon- katt Messi som tittar ut på matte. Tack för bilden Monet!

Det här får också bli Dagens Fönster. 

Så snart pv återvänder från körresan bär det av norröver. Några övernattningar är inbokade .., Strömsbruk och Måviken och såklart några dagar hos Maria. 

Å, sicken underbar månad augusti är.

Igår ....

Ja, då tog det mig nästan två timmar att ta mig uppför backen till garageinfarten. 

Testade det mesta. Tösalt, granris, tallris, smågrus, kvistar ..., och drömde om drivor med sand, som jag inte kom åt. 

Uppfarten är betydligt brantare än vad som syns på bilden och de gånger jag testade, ja, då gled jag i sidled och hu, så obehagligt. 

Skottade fram en plats att parkera på nära segelbåten, vid sidan av vägen .., samt tog en yxa och hackade sönder isen på uppfarten, så gott det nu gick - den var stenhård -. 

En äldre man gick förbi och tipsade mig om att backa upp, då bilen är framhjulsdriven. Liiiite längre fram kom jag, men inte mycket. Gled ner igen. 

Till slut körde jag ner till Vildgåsvägen, vände bilen, tog sats (men jag ska ju svänga höger, så det går inte att ha hur hög fart som helst ...) och kom då ÄNTLIGEN upp! Vände bilen, satte i laddaren och ska ladda den fullt nu idag. 

Om vi inte har dubbdäck? Nej. Under de senaste vintrarna har vi inte haft mer än någon enstaka dag med snö ..., men igår hade dubbar sannerligen hjälpt till. Nu hoppas jag på töväder.

Ensam hemma ...

Och golvkallt. Flyttar mattor från gästrummet till köket och hoppas att kylan och vinden snart tackar för sig.  Å andra sidan är ju som bekant allt relativt .., många i vårt land har varit strömlösa i mer än en veckas tid och lever i mörker och kyla. Här är det i alla fall varmt och skönt inomhus och det golvkalla kan ju också enkelt åtgärdas med tjocka sockor på fötterna, men vi har väldigt hala golv, så det sista är ingen så där jättebra idé.

När detta skrivs är klockan lite drygt åtta på morgonen. Det är KOLSVART ute. Idag i Kiruna går solen upp 10:50 och ner 12:43. I Halmstad upp 8:43 och ner 15:48. 

På agendan idag står brevskrivning; måste bara komma ihåg att inhandla mina favoritpennor. Vi hade dem förut på Ankaret, men nu får jag allt åka in till Ica Maxi för att få fatt i dem.

Någon gång i juni 2019 besökte jag ögonmottagningen i Halmstad och där, i väntrummet, upptäckte jag en helt underbar bok med titeln "Över Stockholms vatten", med bild och text över olika broar i Stockholm. På försättsbladet fanns en hälsning från Bengt kanske ...., hur som helst en man som inte bryr sig så mycket om texten kommer på sniskan, ja, jag blev så glad när jag såg detta. 

Tänk, så många olika handstilar det finns! (Men kommer det öht att finnas någon vacker handstil när nya generationer växer upp? Pv vittnar ofta om att det är nästan omöjligt att tyda elevers handskrivna svar numera.)

Apropå handstil (här kalligrafi) har jag nu beställt den här underbara kalendern som blivit till sån stor glädje de senaste åren! 

Kalendern - med text och bilder av Henning Trollbäck - är så stor att jag inte har någon plats för den på väggen, så den ligger alltid framme på bordet i "mellanrummet". 

Den på bilden var som synes från 2023. 

Inte en endaste vink om att en 2026-kalender skulle dyka upp har jag sett .., så jag var på vippen att ge upp .., ja, stod i begrepp att köpa mig en liten svart kalender. 

Då plötsligt - på instagram - fick vi veta att nu, nu var kalendern på ingång! Jag beställde en bums! 

Så blev det.

År 2025 ..., juli månad. 

Helt annorlunda blir livet när det är sommar. Allt blir så mycket enklare. I juli har vi gäster mest hela tiden .., det är sommarhusgrannarna Ecke, Britt, Annelie och Birgitta, det är barn och barnbarn och vänner till de sistnämnda - åtta stycken inalles om jag minns rätt - och hela tiden har vi solsken, tänk, vilken tur när man annars knappt skulle rymmas inomhus. Vår hall däremot översvämmas av skor!

Klädnyporna på dörren till vår källare har Viggo satt dit. Det är för att småspökena inte ska ta sig in i köket. Om någon undrade. Bullarna som är himmelskt goda har Maria bakat och det är så mycket smör i den degen, så pv säger att man lätt kan använda allt detta feta som motorolja. 

Den 13:e juli tittar pv ut genom fönstret. Senare på sommaren tvättas och målas vindskivorna och likaså brädfodringarna runt fönstren. 

Och den där brädan som i flera år suttit på sniskan, den fixar pv ÄNTLIGEN! 

Det här är den gavel som vetter mot havet till och som får mest stryk av vind och vatten.

Vi säger att nästa sommar - då 2026 - ska vi ta oss an att måla huset.

En dag i juli kör vi Varberg och tittar på torghandeln och efteråt blir det ett besök i Galtabäck, det där lilla fiskeläget som är så fint. Nu var det tänkt att vi skulle kalasa på det goda som inhandlats på Bertilssons bageri, oj, så smarrigt det skulle bli! Problemet var att vi glömt kaffetermosen hemma. Det blir inget fika i hamnen. 

Och i juli månad fiskas det krabbor i parti och minut. Mest parti.

Jag simmar långa sträckor i havet .., ut till stora stenarna och tillbaka. Ibland håller pv koll, så där så jag inte ska drunkna. 

En kväll tittar jag på filmen Bastusystrar. 

Den kan ses till någon gång 2027, om ni har missat den. Det är en livsbejakande film gjord av Anna Hints, född 1982 och uppvuxen i Estland.

Stor succé blir det i juli månad när Kuststationen i Steninge arrangerar någon slags After Beach i den stora trädgården. Det är levande musik; det grillas lokalt producerande korvar och fransk potatissallad serveras till detta .., (dryck får man ta med sig om man vill - och det vill vi -). Så praktiskt också .., det är fyra km från oss till Steninge och blir en skön cykeltur. 

Mängder med människor är där .., stolarna räcker förstås inte till och många har med sig filtar och intill oss sitter ett par som har en så fin liten hundvalp. Livet känns som bäst.

Oj, vad vi tycker om detta! 

Ungefär så var juli månad.

Ensam hemma ...

Vaknar till snöyra. Så snart det ljusnar går jag ut och skottar snö .., gör gångar till småfågelmatningen .., borstar bort all snö som ligger som ett tjockt duntäcke på bilen .., samt sätter i laddsladden för att fylla på el. Inte för att jag har planer på att ge mig ut i detta, men utifall-att. 

Var uppe jättelänge igårkväll. Tittade för första gången någonsin på flera avsnitt av  tv4:s "Bonde söker fru" - Andra Sommaren - och den första sommaren har jag helt missat, men får ändå ett slags sammanhang. 

En av männen är en sur-pul till man, svartsjuk och aningen kontrollerande, ja, rent av osympatisk mot en annan man som är ute i samma ärende och jag hoppas innerligt att det inte är den förstnämnde mannen kvinnan ska välja. 

Och jag tänker att det är nya tider numera .., kvinnorna - många av dem är frånskilda och har egna barn - är inte alls särskilt begivna på att skaffa nya barn med den trånande bonden .., det kan ha varit kämpiga graviditeter eller annat och en kvinna föreslår att man ju kan ta hand om barn som har det svårt, eller rent av adoptera .., men bonden säger - lite urskuldande - att han gärna vill ha "en egen liten knodd" och så blir det väl pannkaka av det hela. 

Ja, ja. Friherrinnan som brukat titta på dessa kärlekstörstande män och kvinnor (detta är inget raljerande), säger att en ny omgång av serien börjar ikväll. Aha ...!

Från min syster i Australien - hon som säger att hon vid åttio års ålder aldrig skulle tänka sig att flytta ihop med någon ny man, nej, hon tycker att det är skönt att klara sig själv -,  får jag veta att det idag varit plus 42 C och pv, som pratat med Maria i Malå på morgonen, berättar att det idag skiljer SEXTIO grader mellan Adelaide och Malå! Birgitta, som verkligen tycker om värme, håller sig helt och hållet inomhus och orkar inte ens gå till postlådan .., det är på tok för varmt. Trots allt finns det gränser.

Nej, då får det hellre vara snöyra, tänker jag.

Ps. Tittar även på "Så byggdes Sverige", den serie som jag fann så "flamsig". Jag tar tillbaka allt. Har nu tittat på snart alla avsnitt och så intressant det blev! Ds

År 2025 ..., juni månad. 

I juni månad tar Sigge Nilssons liv slut. Då är han sexton år och har, de senaste åren, förvandlats från en tämligen asocial kattherre, till en alldels underbar katt som inte bara håller sig nära pv och mig själv, nej, han blir på gränsen till kelig. Och det är som om vi äntligen förstår varandra. Så där på riktigt. 

Jag ska komma att sakna Sigge långt mer än jag någonsin hade anat. 

Och i juni kommer alldeles oväntat ett fönster susande och landar i min inkorg! Den som hade håven med sig var min före detta arbetskamrat från åren i Malå, nämligen Berit Sandström och det är Gösta Ekmans grav på bilden. Gravstenen finns på Katarina kyrkogård i Stockholm och det var där hon hade befunnit sig. 

Tack Berit! säger jag. 

Den här månaden kastar vi loss från Skallkroken och på bilden har vi kommit till Ven utanför Landskrona och jag gullber pv att vi ska stanna mer än en enda dag. Så det gör vi. 

Ven är som paradiset. Därefter blir det besök på Gilleleje på Själland och vi köper fisksoppa färdig att värma upp och badar hur mycket som helst. 

Vi har även legat i hamnen i Limhamn och Viggo vågade övernatta hos oss.

På hemvägen stannar vi till i tre dagar i Höganäs; en hamn och en stad som vi tycker så mycket om! Där äter vi den allra ljuvligaste mat på en indisk restaurang i centrum!

Och i juni blir det minnesstund på skogskyrkogården i Falkenberg; vi ska plantera blomster och tänka på Magnus, f.d.skolkamrat till pv och i ett par år har Magnus kämpat mot sin cancer, men till slut så gick det inte längre. 

Vi träffas på kyrkogården; det är Tompe (också klasskompis och såväl Tompe som Magnus och pv har seglat tillsammans  under många somrar), Tompes fru Kerstin, Magnus fru Linda  (alldeles för ung för att vara änka) och jag själv. 

Efter besöket på kyrkogården blir vi alla hembjudna till Linda i sommarhuset på Grimsholmen. Där är så vackert, så där så man kan tro att man befinner sig vid Medelhavet.

På altanräcket sitter en liten kanin.

Den 19:e juni 2025 blir Viggo pappa till dockan Olle. Oj, så kärleksfull Viggo är mot den lille "gossen", han som t.om har en ljusblå napp. 

Kärleken till Olle varar i några dagar, därefter hamnar den stackars Olle i garderoben eller längst ner i leksakskorgen. 

Farmor deppar .., ååå, hon som så gärna önskat att gossen ska leka med något annat än lasersvärd eller träbössor. 

Som jag tycker om pv när vi seglar! Då blir han kapten i ordets rätta bemärkelse och han har lärt sig att alltid tala om vad som ska hända och och plötsligt känner jag mig så mycket tryggare på båten. 

På väg hem till Skallkroken blåser det upp nåt hemskt och vi beslutar oss för att försöka få plats i Höganäs hamn. 

Knappt har vi lagt till förrän ett våldsamt oväder brakar loss! Det blir åska och skyfall och jag tackar högre makter att vi hann komma undan detta!

Bilden är dock från Ven

Medan vi befinner oss på seglats, har Anders, Maja och pojkarna kört den långa sträckan från Skåne till Malå/Lappland. Vi får veta att Elliot har fått sitt livs första fisk (han blir helt fiskegalen under veckan i Malå och det fiskas varje dag!) och så en kväll kommer ett meddelande från Anders och jag ler så mungiporna nästan möts i nacken! Nog minns jag när han fick göra en utförlig tv-manual till mig när jag var barnvakt till pojkarna. Nu är det hans tur. 

Och detta, också från Anders, fick mig också att le. 

Ja, det var juni månad det. Så mycket trivsamt vi fick vara med om!