Om Sigge Nilsson ...
Ååå, sicken liten ljusglimt den krabaten är!
När jag i eftermiddag har legat ihopkrupen på soffan Ektorp .., gissa, vem som har legat vid mina fötter!
Och när pElle kom in från några timmars uteliv .., stod de båda herrarna och noooosade på varandra en stund .., u t a n att Kung Pelle fräste och hade sig.
Det gjorde han däremot lite senare, när den lille ville äta jämsides med den äldre.
Nån måtta får det vara .. men .., det går framåt.
Djur har en fantastisk förmåga att på ett högst påtagligt sätt visa var gränsen går.
Och vi gullar förstås lite extra med Kung pElle .., så där så han inte ska känna sig bortglömd.
Sigge Nilsson .., han bara finns till och tycks så nöjd med tillvaron.
3 kommentarer:
Hoppas att pElle accepterar nykomlingen. Menhan verkar vaa en kattgubbe med en ovanlig anpassningsförmåga. Mina erfarenheter av sådana är annars att de inte gillar förändringar av något slag. De kan bli fasligt sura och få trista fasoner när de blir "orive".
Ja tänk vad ett litet djur kan göra med en människosjäl.
I bekantskapskretsen finns en liten hundtjej som min Golden-hane är väldigt förtjust i. Svansar efter henne hela tiden när de ses. Men hon gillar inte hans ivriga uppvaktning utan sätter gränser. På ett mycket demonstrativt sätt lyckas hon sätta sig med ryggen emot så han får ge sig. Och när hon får mat så räcker det med att hon blänger på honom så backar han.
Så visst är det fantastiskt att se hur djur förstår varandra och har en egen kommunikation som vi knappt förstår hur den går till.
Skicka en kommentar