Lördagkväll i landet Halland ...

Bilden här ovan togs av Maria. Hon var ute på promenad med hundarna när hon ringde och flera gånger sa hon ..."men å, så vackert här är!" och till sist bad jag henne ta en bild, så man fick se. Det var den här. 

Full fart mest hela tiden nu ett tag och igår somnade jag i soffan och gick till sängs vid halv nio. Det är som om min hjärna inte klarar av när det blir för många intryck och många känslor .., dä släcker den ner och jag däckar. Ja, men det är ju faktiskt bra. Måhända någon slags skyddsmekanism. 

Idag blev det en tur till landet Småland, nämligen till pv:s äldste bror. Han och hans fru har köpt en skogsfastighet från mitten av 1700-talet utanför Ljungby, nära sjön Bolmen .., och det var väl mest huset som stod på programmet, men även ett besök på Ljungbergmuséet (eller museet ...).

En trivsam dag. Frun i huset hade tagit tåget från Alvesta till Stockholm för att ta emot barnbarnen Majny och Ivar vilka ska tillbringa höstlovet hos morfar och mormor. När lovet närmar sig slutet, då gör morfar och mormor dem sällskap ända hem till Jämtland och blir där några dagar. 

Genast när vi kom bjöds vi på den äldste broderns pannkakor (som jag kallar plättar) som var något så vansinnigt goda ! Vi satt i det jättegamla köket med järnspis från Norrahammar och ett litet köksbord för tre personer .., och vi fick veta det mesta om huset. 

Där finns totalt tio rum, större och mindre och många av dem måste göras vid och det är var vinklar och vrår och perfekta gömställen för småttingar och det var  stort skafferi, tre kakelugnar och i somliga rum -  de bredaste golvtiljor jag någonsin sett -. 

"Så fin du är i håret!" sa den äldste när vi klev ur bilen. 

Det värmde. 

Just nu ångrar jag mig bittert att jag klippte mig kort, det är hopplöst att få fason på det och jag tänkte på hur enkelt det var att bara sätta upp det och så var det klart. 

Efter några timmar tackade vi för oss och jag tänkte att jag aldrig sett så mycket bokskog vid ett hus och på ena sidan stod fyra jättelika kastanjer vilka husets herre gärna ville ta ner, men se, de planerna räknade han med att få skrinlägga, då hustrun satt stopp för dessa tankar. Jag förstår henne verkligen; ty; så vackra var dessa träd! 

Nu har min laptop fått spader. Ska jag skriva punkt, blir det kolon, nej, nu gick det bra. 

Lyssnar i skrivande stund till vacker musik på SVT 2, nästan som en nyårskonsert är det. Dirigenten heter Ricardo Muti. 

Nu mot sängen!

Torsdag i landet Skåne ...

En fin dag. Oktober är verkligen så generös med sol och lagom med vind. 

Innan sonen åker till jobbet blir det dopp nr 2 i poolen. I två minuter blir vi i vattnet, men hade lätt kunnat stanna längre. 

Ikväll hoppas jag på ett bad i havet, annars får det bli i morgonförmiddag när vi åker hemåt. 

Vad sker här? Det lagas middag (Tommy och Karin och kanske deras två hundar kommer om några timmar) och pv är på begravning i Lund med MÅNGA gäster och oj, så ledsamt. 

Jag har handlat på Lidl och hittar ingenting. På väg dit hade jag en ambulans på utryckning bakom mig och det kan jag säga att det blev racer 150 meter framåt där jag kunde köra in på en p-ficka. 

Limhamn är fint. Vackra gatuhus, parker och grönområden och rosor i mängder. Och en kyrka som heter Wesleykyrkan. Tror att mamma en gång varit där. Kanske mer än en gång, då hon arbetade som hembiträde i Anderslöv. Och Maja visar fynd som shoppats hos Vinted. Vinteroveraller till sönerna för flera hundralappar lägre än ordinarie pris och allt ser närapå oanvänt ut. 

Ska nu läsa ut Kjell Westös bok "Vådan att heta Skrake". S o m  jag har tyckt om den! Här är några ord som jag fick kolla ord: Atavistisk, abiturent och popmemorabilia.

Ja, så där är det.

Dagens fönster ...

"Turister på flodens södra sida. Porto i bakgrunden."

/Ja, då förstår ni ju vem som varit i farten. Just det. 

/ Tack, du flitiga! säger jag.

Dagens fönster ... 

När det här fönstret kom susande genom rymden, då upptäckte jag först inte hunden, den som ligger så snällt och tittar ut över världen, ja, om världen nu är Porto. 

Efter en stund kom bilden uppförstorad  -så där bara ... - och då log jag och tänkte att avsändaren var så finkänslig, ja, hon vet ju att jag tycker om katter och hundar vid fönstren! 

Men tänk, så varmt det ska vara för en hund med så mycket päls. 

Tack annannan som tog dig tid att ta bilden! säger jag.

En helt vanlig tisdag ...

En underlig natt. Vaknar mitt i alltsammans och tänker att nu är det morgon och dags att stiga upp .., tittar på klockan och tror inte mina ögon .., digitalsiffrorna visar på två minuter över midnatt!! Det blev bra ändå. Lyssnar förstrött till P1-program ...., går in och ut i olika stadier av sömn och tackar högre makter att min tid som yrkesarbetande är förbi.

Nu är det förmiddag. Har pratat med vännen Ingrid i Falun, förstrött tittat på Morgonstudion ., konstaterat att Anders Tegnell och Ebba von Sydow ska bli ett av tävlingsparen i underbara På Spåret och jag tänker att fallet kan bli stort, men den risken finns ju  förstås för alla medverkande. 

Att säga "ja, tack!" till en förfrågan från På-spåret-redaktionen, torde tarva en hel del mod (eller kanske brist på insikt, eller måhända både-och).

Just nu: David Batra intervjuas av alltid suveräne Alex i SVT-studion; det handlar om den förstnämndes nya tv-serie "First Lady", en serie som på grund av hustruns avsked som landshövding - visade sig bli aningen annorlunda än vad som var planerat. Han ser trött ut, herr Batra. 

Igår blev det vikarie-inhopp för pv, nu på en skola inne i Halmstad. Det handlade om två nior och en sjundeklass, i ämnena svenska och samhällskunskap. Så glad han var när han kom hem! Det hade varit trivsamma lektioner med fina elever och i en liten klass med enbart tre elever (läste svenska A) var där flickor från Nordmakedonien, Kosovo och Ukraina. Flickorna hade fått berätta hur det var att komma till ett - för dem -  helt nytt land och visat på Google Maps var i respektive land de hade bott osv, och jag hörde hur intressant pv tyckte att det var. 

Ack, att man hade fått vara med och lyssna! 

För övrigt ska pv idag (när han ändå ska in och öva julsånger), hämta ut en av årets Augustnominerade böcker till mig; nämligen "Oland", författad av förra USA-korrespondenten Cecilia Khavars make Kim Khavar Fahlstedt. Ja, det var ju fånigt av mig att skriva vems make han var - som om nu det skulle ha någon betydelse - men det var på hennes instagramkonto jag igår råkade läsa nyheten.

Om denne Oland, som har funnits i verkliga livet och dessutom var västerbottning, hade jag absolut ingen koll alls.  

Läser ännu "Vådan att vara Skrake", författad av Kjell Westö och med ett persongalleri som är av det mastigare slaget. Jag tycker verkligen om sättet hur han skriver och lär mig nya ord på var tjugonde sida. (Men glömmer dem lika snabbt). Ett av orden var anti-deluviansk och det säger förstås mer om mig, än om författaren, att jag inte tidigare hade presenterats för det ordet. 

Meningen lät så här: "Mest anti-deluviansk av min fars otaliga anti-deluvianismer var förstås hans istadiga kärlek till Elvis Presley."

Ännu mera för övrigt fick Sigge tillbringa natten i pannrummet, ja, om han nu inte ville gå ut genom kattluckan, alltså. En banankartong med bädd av mjukt låtsas-lammskinn + en ullsjal som jag inte använder, fick bli hans sovplats och så tände jag den fina lampan med pressade växter som dekoration, så där så han skulle få det riktigt ombonat. Där låg han och sov när jag kom ner i morse. Nej, några halvdöda möss vill jag inte ha i sovrummet och inte heller bli väckt av en förfärligt jamande katt vid fyratiden var morgon.

Dagens fönster ...

Här kommer ett fönster (eller flera!) från hotell Kung Carl i Stockholm. 

Avsändare var Babsan i ..., jag är alltid på väg att skriva "Uppsala", men mer ute på landet, där i Roslagens famn. 

"Ett mycket fint hotell, tyckte den nyblivne 70-åringen med fru."

Jubilaren var alltså Babsans make; det var han som firades och icke allenast med ett fint hotellboende, utan även med musikalen Änglagård, med bland annat Tommy Körberg i en av rollerna. 

Här en länk om någon blir intresserad. 

Och tack Barbro som hade håven redo!

Det som är kvar ...

Rabatterna slokar. Jag sliter upp bruna, torra ormbunksblad och slänger i komposten ..., ångrar alltid att jag planterat daggkåpor som blir så risiga och humlen är bara att ta ner. 

Men ännu blommar Ingrid-Bergman-rosorna .., den ena vackrare än den tredje .., och gurkört torde vara det frodigaste som funnits i våra rabatter! Nu är dessa inne på andra eller tredje blomningen, men är utan besökare. 

En Mårbackapelargon blommar ännu i den gröna lådan närmast ytterdörren .., och i de tre övriga kämpar dom här små skönheterna till vänster, ja, för att klara sig någon vecka till. Eller kanske flera veckor.

"Klipp ner dem rejält!" skrev Bert i Luleå och det gjorde jag. Inte är dom som i sin ungdoms fägring, men fina ändå. 

I slänten, ner mot vägen till, upptäckte jag en enda kärleksört som blommar .., och i slänten hos grannen (nedanför muren) blommar ännu någon slags vädd. Mot havet till: renfana .., om än inte så högrest som tidigare i somras.

Så ser det ut här hos oss i Stensjö, just idag den 21:a oktober.

(Ringde min syster i Australien. Sprutan i ögat hade inte vållat henne minsta bekymmer.  Allt hade gått bra.)

Jo, jo ....

Jag vet inte hur många gånger - framför allt sonen - haft så roligt åt detta att jag ofta blandar ihop pojkarnas och även mina egna barns namn. Då har jag berättat att det är mer vanligt än han tror; min pappa hann ropa på såväl Rigmor som Birgitta, innan han kom till Elisabet. 

Därför kan ni tro att glädjen var stor, ja, när vi under ett besök i Skåne hörde den trettioåttaårige sonen blanda ihop sina pojkars namn. Och igår kom följande meddelande. 

Om jag log? Det kan ni tro!

Måndagsfönstret ...

Ännu ett fönster från Padova i Italien. Och om ni grunnar lite på hur där ser ut, i själva staden, så kan ni på tolv minuter få en liten glimt av hur där är. Padova/Padua ligger i norra delen av Italien, lite väster om Venedig, knappt fem mil därifrån. Nu vet ni. 

Vad jag undrar över .., det är hur krukväxterna alls vattnas? Kanske är det suckulenter i krukorna som hänger utanför själva fönstret, men hur vattnar man de övriga?

Och såklart var det Erik som hade håven redo. Tack! säger jag.

Tacksamhet ...

Fjorton plusgrader den 20:e oktober. Bara att passa på! 

"Vi tar väl ett dopp ...?" föreslog pv. 

Idag gjorde friherrinnan oss sällskap och jodå, vi hade med oss kaffe och mackor och madame Wattsgård plockade upp några bitar hembakad banankaka (när åt jag detta senast ...??). 

Så satt vi där i kanske fyrtofem minuter efter att vi doppat oss. Solen mot våra kinder. 

En kvinna med en jack russel i koppel kom förbi. Hunden visade sig heta Frasse och var aningen försiktig av sig. Eller: hade integritet, kanske.

Så där satt vi och hade det skönt .., pratade lite om friherrinnans moster Ingrids 88-årskalas i helgen och hur hennes son är en avbild nästan av sin far Sven-Arne, han som inte längre är i livet. På andra sidan hamnen kämpade en av båtgrannarna - Anders - med att masta av sin båt, för övrigt var det lugnt. Om en dryg månad väntar bomupptagning.

Och friherinnan och pv pratade om mat som dom längtar efter; det var blomkålsgratäng med hårdstekt falukorv (friherrinnans val) och stuvade makaroner kom också upp. Själv kan jag längta efter skedpalt med renskav. För övrigt satt vi tysta.

Nja, inte helt tysta. Jag berättade om nattens äventyr då Sigge kom jaaaaamande vid halv två och en halvtimme senare stod jag bara inte ut, utan gick en trappa ner (Sigge själv SPRANG i full fart!) till köket och gav honom mat. Fick därefter svårt att somna om. Lyssnade på två poddar, domnade bort vid halv fem. Klockan 06.00 ringde min mobil. Det var vännen i Falun som undrade om hon väckte mig .., ja, jag hade ju ringt henne igår, men det såg hon inte då. Jag sa att jag ändå var vaken och så pratade vi en stund. "Det är ingen idé att du berättar någonting, för jag kommer ändå inte ihåg det en minut senare!" sa hon bedrövat och jag svarade att så länge hon ändå kommer ihåg ATT hon är glömsk, så är det ju inte helt kört. 

I förrgår tio (!!) husbilar vilka hade bokat ställplats, idag en enda. Nu lyser tyskar, holländare och gäster från Schweiz med sin frånvaro.

Tänk, vilken ljuvlig oktober detta har varit! 

Pv var glad .., hade rullskidat de åtta kilometrarna till Skallkroken och idag var det inga problem. Härligt! 

Och så här såg det ut hemma i Malå igår. Maria tog bilden.

Ännu ett bokomslag ...

Så här skriver annannan: 

"Ett fint gammalt bokomslag jag hade i samlingen.! Det är Lunds domkyrka och handlingen utspelar sig i mina hemtrakter."

// Tack annannan! När jag googlar  på författaren ser jag att han var Stenbock precis som jag själv, född den 6:e januari 1915 och dog 1992. 

När jag frågar om hon möjligen vet vem som illustrerade omslaget, så skriver hon så här: "Det vet jag inte tyvärr. Det fanns en dublett av den här boken i mitt föräldrahem och jag skar ut den här från det exemplar som var ett utgallrat biblioteksexemplar. Har den i ram i min bokhylla."

Boken kom ut 1954.

Dagens fönster ...

I den där håven med innehåll från augusti och september, ja, som annannan hade tömt, där var var den här bilden en del av fångsten. 

Så här skriver hon:

"I Nederländerna där jag var i september är det ovanligt att ha fördragna gardiner, men många nya hus har sådana här glas för att ändå ge insynsskydd", skriver fönsterfångerskan. 

Tack! säger jag ., som nog skulle vara för vetgirig (nyfiken låter ju inte fullt så trevligt ...) för att inte kunna titta ut, så där helt och fullt. 

Men det är klart, är det en trottoar precis utanför, då blir det en annan  sak. Och vackert är det med de gröna bladen.