måndag 12 april 2010
Med posten ...
Mamma i toppluva.
Lycklig och fri.
... kommer ett brev från en god vän till min mamma.
Det är G som en gång har besökt mamma i Bolivia.
Så här skriver hon, väninnan:
"Den 21:a april 2009 var jag till läkaren och fick veta att den bröstcancer som jag opererades för i december 2003, nu hade spridit sig till hela ryggen.
Först tappar man alldeles kontrollen och så här efteråt hade jag väl trott mig vara tämligen odödlig; att jag har arbetat som sjuksköterska, det hade inte satt så stora spår, men hur som helst har det klarnat.
Jag är 77 år, har barn och barnbarn som står mig mycket nära, jag har upplevt mycket under ett långt liv och en stor glädje var den nära kontakt jag fick med din mamma under många år.
Hon hade modet att ta steget ut i stora världen, detta beundrar jag, och hennes förmåga att hjälpa olika slags människor, att lära sig spanska och att vara fullkomligt orädd i svåra situationer.
Jag skickar dig en bild från mitt besök i Bolivia, då Ann-Gerd, ute i bushen, delar ut medicin .., själv sitter jag på jeepflaket."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilket fint brev! Hälsa tillbaka från dina bloggläsare.
ab: tack du, det ska jag verkligen göra!
Vad snäll av G att skicka bilden till dig. Du måste ha varit jätteglad över hennes brev. Och så fint hon skrivit om din mamma, fast hon har ett stort problem med hälsan. Allt hon beundrar hos din mamma är hon själv med, modigt och trevligt till andra människor.
Allt Gott till henne!
Tuvstarr: ja, jätterart av henne! Vi pratades vid för några veckor sedan ..., och det blev ett rakt och öppet samtal som handlade om rädsla för att dö .., (hade hon inte) ., om livet och hur det blir .., och väldigt mycket prat om mamma.
G och hennes dåvarande man skickade varje månad ett paket till mamma med sånt som hon kunde tänkas längta efter, plus kläder till behövande.
Ett enormt arbete har dom gjort!
Det är som en målning, det fotot. Otroligt vackert med blekta fast ändå intensiva färger och sol och skugga.
Blir rörd över det vackra brevet och kortet. Vilken underbar mamma du har haft Elisabet!
Skicka en kommentar