Jo, rapsen blommar, men mitt bildbehandlingsprogram kärvar, så det får bli en gammal bild från min första sommar som ensamseglare på livets stora ocean.
Jag var på väg till lilla byn Rögla när jag, i moppens backspegel, upptäckte rapsfältet där långt nedanför.
Och även idag upptäcker jag blommande raps!
Hela tiden, från landet Halland till landet Skåne, ser jag illandes gula rapsfält!
Från Malmö till Ystad, får jag sällskap i kupén av ett gäng ungdomar.
Det slår mig plötsligt ..., att numera, när det pratas engelska av unga människor, så blir det en slags ganska rå amerikansk variant av uttal.
Justine Kirk, hallåa i tv, hon är nog amerikanska i botten, hon uttalar engelska ord på det viset. och det gör massor av ungdomar numera.
Om man är en sån tråkig typ som undertecknad - som aldrig ville gå i luciatåg för att det kändes pinsamt -, eller sprang 60 meter iklädd jeans, när alla andra hade röda kortbyxor .., och när man är en sån som mer än allt annat avskyr det som känns som "tillgjordhet" ., då blir det som att den där bräk-engelskan, känns fånig.
Sånt tänker jag på där på tåget .. men å andra sidan är det ju förstås inget jag behöver bekymra mig om.
Det är ungefär lika världsviktigt som när en äldre kund i affären får spader när gräddglassen har tagit slut.
Ett i-landsproblem rakt av.
Ungefär så.
4 kommentarer:
Om några år kommer de där amerikansktalande svenska ungdomarna att utökas med ytterligare tre amerikansktalande med Philadelphiadialekt.
Men så rått tycker jag inte att uttalet är. Fast det är klart. Det blir det kanske om man lär sig amerikanska från TV och film.
Vilken underbar bild! Den borde du vinna pris med.
anna of sweden: men om man har bott i USA är det ju en helt annan sak. Jag menar att helt plötsligt börjar unga människor att uttala engelska ord på ett helt annat sätt, jag hör det så tydligt på tåget .-)
Det beror säkert på att dom ser på tv-serier från USA eller nåt sånt .. men att det är så markant, det förstår jag inte.
Vad är det som triggar igång så många?
Bloggblad: tack du ,-)
Ja jag gillar inte den där bräkigheten heller, vackrare med the Queen´s English inkl dialekter, de är så mycket mjukare än AE. Fast klart barn pratar som där de växer upp, det är en annan sak än att svenska barn här tror det är tufft att bräka;-) Och synd för vi lär oss en utmärkt engelska i våra svenska skolor, den håller i alla sammanhang och bemöts med intresse och nästan beundran.
Skicka en kommentar