S e m e s t e r ...

"Ååå, ska du åka nu ...., hejdå lillebror!" säger Anna.


Måndag blir vardag - fast ändå inte -.

Jag får skjuts till Arbetsförmedlingen i Falkenberg (ligger vägg i vägg med Systemet ...) och hamnar hos en ytterst vänlig handläggare som inte tror sina öron när han hör att kunden framför honom kommer från Ystad.

"Jag hade gissat på .., tja, Skellefteå ..?" säger han.

Och så skrivs man in i rullorna och vi pratar lite om mina planer hit och dit och jag känner mig respektfullt bemött och lämnar förmedlingen nöjd och belåten.

Det ska nog bli bra.

Till jobbcoach tackar jag nej.

I väntan på att Micke, Anna och Anders ska hämta upp mig, handlar jag jordgubbar och lite annat i en invandrardriven butik där ungdomar köper cigaretter lätt som en plätt och inte ett ord hör jag om legitimation, men mannen där bakom disken (som har världens längsta slagremsa hängandes från kassaapparaten .., är man yrkesskadad, så är man ...) kanske har koll på tösernas ålder och jag bryr mig inte (fast det gör jag ju ...), jag har ju slutat.

Jag är ju arbetssökande.

Utanför, på trottoaren, möter jag en vithårig man i 75-årsåldern kanske och mannen ler som solen och jag blir så glad och ler jag också .., ja, det blir ett ögonblick av mänsklig kontakt och jag känner hur inutivarm jag blir .., och efter en halvtimme möter jag åter honom och då säger jag ..."jaha minsann, du är lika glad nu ...?" och mannen nickar och jag tänker att ååååå, Falkenberg är mjukare än Halmstad och ja, alldeles rätt har ni, man kan inte döma en stad efter några enstaka möten, men så är det ju här i livet .., att det är så det blir.

Och väl upphämtad åker vi till stranden och fikar på Café Oasen, vilket drivs i någon slags kyrklig regi och Nelly får genast en skål med vatten, plus en kula vaniljglass och Anna och Micke som betygsätter platser som dom besöker (3 getingar innan vi kom till caféet ...), tycker nu att det blev åtskilligt bättre.

Vi äter ur-goda våfflor (försäljaren bakom disken kommer ursprungligen från Gällivare ..) och går sedan en promenad längs stranden.

En stor fabriksbyggnad bildar kuliss till höger (norrut), nja, här åker poängen neråt igen.

Och det blir kväll och middag på altanen och ännu senare får Anders skjuts till stationen i Halmstad - han ska nämligen arbeta idag som är tisdag - och storasyster kramar om eller låter sig omkramas och jag tänker att detta att ha syskon, å, vilken gåva det kan vara!

På hemväg svänger vi förbi Tylösand och tittar på Per Gessles hotell/restaurant och där står en Porsche parkerad lite som hött-som-bött i en slänt och medan Anna rattar vidare, pratar vi om rynkor .., liggande träpanel och rullskidåkning.

Nu är klockan åtta-noll-nio och vi packar bilen för resa till Bohuslän och Gothia Cup och tänk, i natt ska vi tälta hos min f.d. svåger och svägerska och faktiskt har jag gullbett pv att vi ska stanna till i Ullared och titta om vi hittar den där vackra vaxduken som jag såg hos Maria Hansson och pv själv, han ska leta efter en luftmadrass - modell större - till tältningen ....

Aj,aj.

Ajöken, sa fröken.