Vid Mångsbodarna ...

Första växlingen.
Micke har åkt jättebra och ska nu växla över till Anders.
"Anders, det är en ganska brant backe här nedanför starten ...", säger jag.
För min inre syn ser jag hur han kommer att dråsa omkull och bryta såväl skidor som ben.
Men ack .., sonen åker sin sträcka jättebra och sätter rejäl press på tredjemannen, pv.

Det finns saker man kommer att minnas mer än annat.

Anders har knappt haft mer än ett riktigt träningspass på skidor och är heller inte uppvuxen med att åka på längden.

Några timmar på rullskidor i Skåne har det dock blivit, men det är också allt, ja, vad beträffar skidträning - för övrigt är han en ytterst disciplinerad träningsmänniska -.
(Som ni förstår finns inga gener från mödernet i den kroppen).

I Mångsbodarna skulle Anders ta vid efter Micke.

Dit kom pv och Anna för att hjälpa till att ändra lite på vallningen, ja, till Anders.

"Testa nu och se om det blir bättre fäste ...!" säger pv till Anders.

Då ser sonen lite förvirrad ut och säger ... "ja, men alltså .., jag vet inte riktigt hur det SKA kännas när det är bra ...!"

Och sååå vi skrattar!

Och Micke, som här har åkt förstasträckan på en bra tid, han berättar följande.

"Ja, ni förstår, jag hade bestämt mig för att INTE ta rygg på någon annan skidåkare, nej, jag skulle göra mitt eget race .., men efter en stund insåg jag ju att jag KUNDE inte ta rygg på nån .., alla åkte ju så fort!"

Då looog vi ännu mera.