Sadura, Sanfred och Eufrosyna ...
Så här är det; pv har nästan vikit sig dubbel av skratt ikväll, ja, när vi har pratat västerbottniska förnamn.
"Sadura och Sanfred, det är väl inga ovanliga namn?" säger jag häpet och då skrattar han igen .., nej, visst, visst inte ..., "Sadura, det heter ju var och varannan!" säger han mellan skrattsalvorna.
Och så läser jag detta.
Och då vet hans glädje liksom inga gränser!
17 kommentarer:
Sanfrid heter min farbror som tredjenamn.
Jag förstår att pv skrattar. Vad annat kan man göra åt sådana roliga namn - Sadura...hahahahahahohohohohhihihihihihi...man får ont i magen
Min svärmor och hennes syster (bördiga från Byske) hette Videborg och Frideborg...hihihihi
Nej, maken säger nu att de var tre systrar: Videborg, Frideborg och Ingeborg...
Mitt efternamn uttalar jag med lika betoning på båda stavelserna - Berg-ström, fast med tonläget går neråt på "ström". Du och maken och många andra säger Bääääääärjström. Det kan jag inte ens säga med min skånska...
Det där med betoningen på fel ställe i namn, det har vi också. Jag minns en kvinna (ca 10 år yngre än jag) som berättade att hon hette Barbaaaaara i mellannamn. Vi andra började skratta och sa: det heter väl Barbara. "Je hejt Barbaaaara je". Sen kallade vi henne för det :)En släkting till Mats hette Årsild, tror det kommer från namnet Ursula. Och så finns den en grannfru som heter Gun-Barbro. En annan jag träffat på senare år heter Doris-Marianne. Jo, jo.
Känner ni nån Debååååååra då? Eller Slarck? (Clark, stackars gossen var döpt efter Clark Gable, men mamman var inte så haj på engelska).
Videborg, Frideborg och Ingeborg var nästan lika roligt som morbror Krusbär!!
:-)
Pinsamt. Ja, inte namnen utan att magistern inte kan hålla sig för skratt, och tydligen finns det fler som inte klarar av ovanliga namn....
Men i Bohuslän och tydligen Halland och Skåne ska väl alla heta Jan, Elisabet, Anders o.s.v.
Tragiskt tycker jag som ville ge min son ett annat mycket vackert namn, men hans töntiga pappa vägrade.
Jag var länge ensam om mitt namn, men där jag nu bor är det inte alls ovanligt.
Egentligen är det lika illa att skratta åt folks namn som utseende.
Jag tycker det är märkligt att vuxna människor sitter och öppet gör sig lustiga över andra människor medan de sedan förfasar sig över att barnen blir mobbade i skolan.
Barnen lär sig ju hemifrån att det är helt okej att förlöjliga och förringa andra människor p.g.a. något de ö.h.t. inte kan göra något åt.
T.ex. hudfärgen, hårfärgen, näsan, namnet o.s.v.
Inte föds barnen som mobbare utan det är nåt de lär sig från föräldrarna.
Min mamma hade en moster som hette Eufrosyna men hon kallades Sina.Hon bodde i Björkland /Adak. /Agnetha
Dinah: man kan skratta på olika sätt .., jag tycker själv att det är helt underbart med alla dessa ovanliga namn och kombinationer - främst hemma i norr då - och inte minst hur vi uttalar dem!
Man kan slå på olika sätt också.
Dinah: helt ärligt, när människor här nere eller i Skåne gör sig roliga över hur jag pratar - och gör det med ett leende - inte stör det mig! Om T aldrig har hört namn som Sadura eller Sveren och skrattar gott, nej, det får mig INTE att se honom som nån mobbare.
Jag tycker själv att det är helt underbart - på riktigt - med alla annorlunda namn och har mer än en gång dragit på munnen åt alla dansorkestrar som slängt in ett Z i namnet.
Jag kan skratta gott åt mig själv också, hur jag är.
Jag kan mycket väl förstå att man hajar till inför vissa namn, och jag förstår också att din sambo inte är en mobbare (eller förstår och förstår, men allt du berättat om honom, och han tänkte nog inte på att han bor ihop med en som berättar vitt och brett ALLT för hela svenska folket.)
Efter ansenligt många år i postens tjänst där jag hade som jobb att skriva in alla eftersändngar, ångra jag verkligen att jag inte antecknade alla fantastiska och fantasifulla namn som människor har. Många slog Sadura med hästlängder. Vi hade ett barn här i porten med ett namn som jag inte riktigt trodde jag hört rätt. Det är ju dock namn som deras föräldrar gett dem, de vackraste namn de kunde tänka sig för de underbaraste de visste. Att sitta och förlöjliga dessa namn är ju att förlöjliga och nedvärdera de som gett barnet namnet.
Jag förstår vad du "är ute efter" Elisabet, för jag har själv en fascination inför ovanliga namn, och jag tycker att när man ger sitt barn ett ovanligt namn (oavsett om man i andras ögon uttalar det rätt eller fel. Det är ju rätt på den som bär det) visar man att man faktiskt tycker att ens barn är något alldeles extra. Inte en dussinvara.
mn farfars syster hette serudia, och deras bror herlog. Det finns ännu konstigare namn än så i vår släkt som är enormt stor och just kommer från västerbottens inland
Och min farbror hette Gullbrand i andranamn; det hade jag aldrig hört talas om förut!
Min mormor och hennes syskon har romantiska andranamn .., mormor hette Fransiska, t.x och det är Jenny Julietta! Underbart!
Herlog är för mig ett tämligen vanligt namn, det finns i Adak utanför Malå ,-)
Ja, Dinah, tänk när man skriver i text så är bokstäverna huggna i sten. Det är svårt att med gester och tonfall förklara hur och vad man menar.
Du har nog missförstått hela Elisabeths inlägg om namn. Hon som många av oss andra fascineras av namn som inte är så vanliga och vi vet ju nu också tack vare Elisabeths länk till tidningsartikeln, varför man just i Västerbottens inland var så mån om att ge sina barn ovanliga och säregna namn.
"Jag tycker det är märkligt att vuxna människor sitter och öppet gör sig lustiga över andra människor medan de sedan förfasar sig över att barnen blir mobbade i skolan."
Det är inte vad som sägs att pv gjorde, om du menar honom när du skriver "vuxna människor" så generaliserande. Han tyckte att namnen var roliga och det var allt. Inte gjorde han sig lustig över människorna som bär/bar namnen...utan att det finns så roliga och annorlunda namn.
Det är två helt olika saker.
Att se en rolig bild, höra ett roligt ord eller namn eller att berätta en rolig anekdot måste man få göra utan att bli bedömd som mobbare.
Ditt inlägg visar att vi har olika syn på saker och ting, men man kan för den delen se dem med glimten i ögat.
Glöm inte den - glimten i ögat - som inte heller syns i text, men som ändå är tydlig för oss som har haft förmånen att träffa både Elisabeth och pv - och är det några som INTE är mobbare så är det dessa två människor.
Ruta Ett: Elisabet känner jag sen... nästan 50 år tillbaka. Lite överdrivet, men 45 i alla fall. Hennes omdöme vad gäller sammanboende hoppas jag är gott. Jag har bara träffat mannen en gång och det vet vi ju att efter ett möte kan man vara grundlurad.
Tyvärr finns det många andra som gör sig lustiga över människors namn. Vad man inte tänker på (eller gör man det?) är att som jag skriver i ett tidigare inlägg det är föräldrar som gett sina guldklimpar de vackraste namn de vet.
Och ett namn kan väl för fasen inte ha fel betoning? Vill jag att mitt barn ska heta ex Lenaa med betoningen på a, heter naturligtvis barnet så. Oavsett vad ni andra som kommenterat tycker. Namn är inte huggna i sten.
Dessutom finns det många som gör sig lustiga över människors utseende.
Jag har stött på en hel del på internet. Vad man glömmer - även min vän Elisabet ibland - är att internet kan läsas av alla.
Skicka en kommentar