"Vilken fin katt du är pElle ...!" säger veterinären och pElle spinner och spinner. |
Och han är så innerligt go och fin mot veterinären som säger att knölen till 99 % inte är en varböld, han är uttorkad, har tandlossning och troligen problem med njurarna.
Efter en stunds prat kommer vi överens om att inte inleda en massa undersökningar och behandlingar som kan utmynna i en eventuell operation.
Veterinären är u n d e r b a r och när jag säger ..."ååå, förlåt att jag inte kan behärska mig .., det kan ju inte vara så trevligt att se gråtande människor på jobbet ...", så är hon bara vänlig och klappar på kinden.
Och så kommer hon efter en stund in med en spruta och han får ett stick i magen.
Ser ni knölen ovanför hans högra öga? |
"Får jag hålla i honom ...?" frågar jag och det får jag.
Så han ligger i min famn och möter min blick och ännu andas han ..., vi är ensamma i rummet och jag säger att han har varit världens finaste katt och tack snälla pElle för alla dom här åren .., både i Skåne på landet och i min lilla etta .., hos pv:s mamma Gunvor i Ljungby och i Steninge och dom där dagarna i Alingsås och tack för alla nätter du har legat vid min huvudkudde och jag har stoppat in handen under din mjuka mage.
Sen tippar han huvudet bakåt och sen är det slut.
32 kommentarer:
Ååh, älskade Elisabet! Nu forsar tårarna här. Fina fina Pellegubben!
Han blir enormt saknad på alla håll. Men tänk vilket härligt, spännande liv han haft!
Och att få somna in i sin mattes famn, älskad och trygg, när det är dags - det är en äkta kärleksgåva.
Allra finaste lilla Pelle Plutt.
pElle, snälla pussa på Selma <3
Åhhhh.....ja jag hade det på känn att det skulle bli så här.
Nu rinner tårarna här för fullt....men såklart att det var rätt beslut att ta. Vi måste ju ta dem när det är dags..... Men sorgligt är det att skiljas från sin älskade kisse.
Lisbeth ( på tankevågor)
Så gråter även jag som aldrig haft någon katt.
Men om jag varit katt skulle jag vilja vara det hos er. Vilket fint liv och vilken fin död i rätt tid.
Inte konstigt att du gråter . Ni har ju varit så goda vänner.
Älskade kattvän!
Att skiljas är svårt men alla glada stunder finns i minnet och många fina foton. Du får tala med PV efter skolan annars går det inte bra för honom.
Jag har verkligen tänkt på er idag kl kvart över elva.
Lille pElle. Men det är fint att kunna göra så för sina djur ändå. Tycker jag. Kram!
Till er alla: ja, det är sorgligt när man står inför såna här beslut, men det känns rätt.
Har man fått vara med så länge i kattlivet, så tycker jag att man inte ska behöva gå igenom allt möjligt jobbigt.
Vilken fin död ändå!
Få en spruta så där och sen somna in lugnt och rofyllt i mattes mjuka famn! Vem skulle inte vilja sluta sina dagar på det viset?
Ps. Och jag sa till veterinären .., att igår eller idag begravdes hundratals ungdomar i Santa Maria i Brasilien .., dom hade hela livet framför sig. Då får det vara ledsamt när en katt slutar sina dagar, men det är ändå nånting helt naturligt. Ds.
Nu har Pelle det underbart vid regnbågsbron..Kokt fisk och mycket kel...R.I.P fina Pelle...tack för att du roat med dina fina brev.
Till Matte Elisabet: Fina fina Bettan..kramar i massor <3<3<3
kram Ingela i Ystad
pElle, saknad, älskad. Elisabeth, du är den matte som varje djur skulle ha och som varje veterinär önskade möta.
Den översta bilden är underbar. Jag tror att varje veterinär och djursjukvårdare önskar att de flesta avlivningar var sådana. När livet är levt OCH fortfarande närvarande.
Kram!
Jag gråter med dig idag.
Kram
Anne i Mantorp
Åh, så sorgligt... jag förstår hur ledsen du är. Fina, fina pElle!
Kram till dig Elisabet från qi
Tänk att få somna in så...i mattes kära famn.
På nåt finare sätt kan nog inte en gammal katt avsluta sina dagar.
♥ ♥ ♥
Kramar till ni som är kvar i det gula huset på kullen!
Det var ett riktig beslut,selv om det kjennes vondt nå.♥ ♥ ♥ Mange varma kraaaamer fra Bente .♥ ♥ ♥
Åh, det är ju t.o.m. att jag som varken är katt-eller hundmänniska blir tårögd! Kram!
Alltid lika jobbigt.
Kram från Gunnar.
Men åh vilken vacker beskrivning av ett värdigt slut. Lilla, fina PElle. Så sorgligt samtidigt var det kanske dags nu. Att slippa lida är det viktigaste, för både oss och våra djur. Ändå, så otroligt sorgligt. Kram till dig, finaste matte.
Kondolerar så mycket Elisabet!
Jag har aldrig träffat pElle, men tycker att jag kände honom genom allt du/"han" har berättat här på bloggen.
Mina varma tankar både till dig som har mistat en så fin och trogen liten vänn, och de andra i det gula huset som också mistat sin lilla vänn.
Så hoppas och önskar jag att pElle får det
fint i "katthimmelen".
Kanske är det samma plats för oss alla själar?
Vi kan ju hoppas!!
Kramar från Monica
Vila i frid, lille pEllevännen!
Det har varit så glädjefullt att få följa dej här på bloggen.
Kommer att bli tomt utan dina små brev.
Puss på nosen från Monica och katten Yngve!
Tröstekramar härifrån också. Ibland måste man ta svåra beslut, det gör så ont att göra det rätta såna gånger. Gick igenom samma sak med vår gammelkatt i våras. pElle lider inte mer och skulle tacka dig om han kunde. Usch, nu rinner tårarna här också. En varm tröstekram i alla fall.
Å så tråkigt och sorgligt! Känner verkligen med dig, jag vet ju vad en katt betyder, det är som en nära vän. Men som du säger, det gäller att se och uppskatta den tid ni haft tillsammans. Kram
Så sorgligt Elisabet.
Det blir så tomt efteråt...
Men vilket underbart liv pElle har haft hos dig/er.
Mycket kärlek. God mat. Härlig miljö.
Många många många kramar till er.
♥♥♥
Åh, jag vet hur det känns för dig idag. Har själv gått igenom det flera gånger med mina älskade katter.
Och... ja, Harry och Sigge kommer att sakna pElle... det vet jag.... och vi är många har ute i bloggvärlden som kommer att sakna honom också...
En stooor tröstekram från mig!
PS Jag är nog en av dom få som fått betald ledighet från jobbet på grund av nära anhörigs (katts) plötsliga död....
Kan bara instämma i vad alla säger. Och jag vet också hur det är fast med hund. Vår sista, Jack Russel Max fick somna med huvudet i mitt knä hemma i vardagsgrummet på favoritplatsen. Det var något vi kostade på oss och som gick att genomföra - veterinären kom hem till oss och allt blev sådär bra, fint och stilla hos också.
Men det är svårt, hussen klarade inte av detta utan var tvungen att åka hemifrån strax innan så det var bara matte och Max. Det är en märklig känsla att känna när livet flyr och blicken bokstavligen slocknar.
Och så tomt det blir. När jag läser om pElle, som jag ju faktiskt träffat två gånger så blir jag också ledsen. Och påminns om mina egna svåra stunder. Men att det var rätt beslut, det visste man ju redan innan.
Sån tur att ni har Harry och Sigge Nilsson - har man inga djur kvar i huset uppstår en helt makalös tomhet. Kram till er från oss i Provence.
Jag gråter så jag hulkar!
pElle, så lik min katt Fjåsen och båda fick samma värdiga slut och behandling av sina mattar hos veterinären....
Det är som om jag ser Fjåsen på bild...så lika dom var.
Tänker på dig och förstår hur du har det nu, det är ett svårt men ändå riktigt beslut du nu har nödgats ta.
Kram från Biggan
Finaste lilla pElle!
Hur rätt beslutet än känns blir det en sådan tomhet efteråt.
Lyckliga pElle som hade ett så bra kattliv. Han kommer att vara en saknad katt, även i bloggvärlden!
Här rinner tårarna också! Så sorgligt och så fint det blev ändå. Pelle som upplevt mer än många andra katter i sitt långa och bra kliv.
Han kunde inte ha fått det bättre än att bo i det gula huset på kullen.
Bamsekramar från mig och Shiva.
Orkar läsa dina rader men inte kommentarerna. Det ligger för nära just nu. Men du skriver så fint.
Vi går här och väntar, undrar och tänker på min pappa. När jag läste om PElle så kom tårar här. Tårar för båda två!
Kram!
Skönt att han var så lugn, han tänkte nog att det blir nog bra det här. Inget vidare kände han sej nog med den där knölen.
The Last Battle
If it should be that I grow frail and weak,
And pain should keep me from my sleep,
Then will you do what must be done,
For this--the last battle--can't be won.
You will be sad I understand
But don't let grief then stay your hand,
For on this day, more than the rest,
Your love and friendship must stand the test.
We have had so many years,
You wouldn't want me to suffer so.
When time comes,
please, let me go.
Take me to where to my needs they'll tend.
Only, stay with me till the end,
And hold me firm and speak to me
until my eyes no longer see.
I know in time you will agree
It's a kindness you do to me.
Although my tail its last has waved,
From pain and suffering I have been saved.
Don't grieve that it must be you
Who has to decide this thing to do;
We've been so close--we two--these years. Don't let your heart hold any tears.
(Author unknown)
Lillan i Cornwall
Lilla pElle..... ett kattliv som hans skulle man önska alla bonnakatter, ja alla överhuvudtaget. Kram M-L
Skicka en kommentar